April
Tuesday 9 March 2010 photo 1/2
|
Jag trodde att jag skulle komma hem och allt skulle funka.
Jag trodde att allt skulle lösa sig och jag skulle ha nya krafter och ta tag i allt.
Jag trodde att jag skulle må bra igen.
Jag hade fel.
Det är för mycket. Jag stänger av. Jag kan inte ens ta tag i en bit för sig. Det tar emot så hårt.
Jag är sen. Jag är efter. Jag borde börja nu, men jag kan inte.
Jag är en svag människa när det kommer till det här, det har jag accepterat. Jag verkar vara ensam om det.
Jag kan knappt låtsas vara glad och verka kunna klara mig bra ändå längre. Att det ska överväldiga mig så mycket är nästan beundransvärt.
Mamma, jag önskar att det kunde vara över nu, att du kunde komma hem. Jag hatar att du ligger där borta lika mycket som du gör. Kom hem till helgen, bara inte kirurgerna gjorde bort sig igen.
Julia, det är inte ditt fel. Jag har känt dig hela ditt och större delen av mitt liv. Du är som en syster till mig, även om du är min systers barn och vi inte ses så ofta. Du förtjänar inte att känna det du gör. Det är hans fel, du är så otroligt duktig och jag älskar dig så grymt mycket. Jag ska hjälpa dig så gott jag kan när du kommer hit, jag önskar bara att jag faktiskt kan hjälpa.
Påfrestningen är så hög, det kommer överallt. Jag blir klämd. Vad jag än gör så blir någon besviken. För varje besvikelse trycks jag ner.
Jag vill inte vara den som sitter apatisk och tycker synd om sig själv. Men jag har bara tyckt synd om andra och försökt hjälpa dom, nu klarar jag knappt av att hjälpa mig själv.
Hjälp mig.
Comment the photo
Det är inte alls kul att känna så :(
Och det där med att man försöker att hjälpa andra hela tiden det känner jag verkligen igen, Dock så måste man må relativt bra själv för att kunna hjälpa andra för är man inte stark själv så dras man lätt ner av andra personer.
Vill du prata så finns jag, även fast vi knappt känner varandra.
Men hoppas det löser sig för dig i vilket fall som helsst!
Jag vet att vi inte känner varandra, men jag finns här ifall de är ngt du vill prata om! Kan vara skönt att prata med någon, det är det oftast, så jag finns här ifall det är något! <3
<'3 *sträcka ut hand*
skulle gärna hjälpa dig. Finns här iaf, så du vet..
Nu kunde jag inte ens förmå mig att gå och lägga mig i vettig tid, för då skulle jag behöva läsa en bok till skolan.
Det är som att jag är ett batteri som laddar ur, speciellt i skolan eller när jag är hemma med föräldrar, men ligger stilla på samma nivå när jag är framför datorn eller teven. Det laddas långsamt, långsamt upp när jag sover. Men inte tillräckligt jämfört hur mycket som dras, därför är jag nästan helt slut till helgen.
Du är inte ensam om att inte orka. Men liksom du har jag inte riktigt nån lösning på det. Du får försöka koncentrera dig på det som laddar dina batterier, sånt som gör dig stark.
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/joeyjunior/446923707/
Visa toppen
Show footer