Det blev så svart idag, det blev så outhärdligt svart
Det var nånting du sa, om en plats där jag aldrig vart
Det var nånting med den

Här har ingenting hänt sen sist, här går dagarna och här går åren
Du pratar med mig om nånting jag mist, som om du pekade på dåren
På väg uppåt, i en prålig värld av mingel

Singel

Det här är inget liv, det är ett sorgligt subsitut
Ett slags tidsfördriv, var det du som ringde förut?
Jag lät det ringa ut
Jag säger mig själv "Jag har ingenting,
det är bara floskler å evig väntan"
Sen hör jag dig säga "Du har visst nånting,
Du har din frihet, du har din längtan"
Och du går uppåt, i en prålig värld av mingel
Singel

Det här är bubblornas tid, så mycket tomhet och mörka gap
Här blir man paranoid, i ett slags kollektivt utanförskap
Som vi har vant oss vid
Kom ut kom hit och säg nånting, vad är det som inte stämmer?
Jag traskar bara runt här i samma ring och känner hur skorna klämmer
När jag går uppåt i en prålig värld av mingel
Singel

ååh! bara hans gitarr är ju så klockren!