Hur? Allt eftersom tiden gick blev jag alltmer kär. Och jag hade nu kommit till den punkt där man frågar sig själv: ska jag fortsätta? Vad händer då? Eller ska jag gå tillbaka det finns juh andra tjejjer eller? Men det var något med henne som jag inte kunde släppa. När jag fick henne att skratta gick det som ett sus genom hela min kropp och jag ryste till av välbehag. Idiotiskt nog sabbade jag mina chanser, det blev inte bättre av att jag en månad senare insåg mitt misstag och ångrade mig djupt. Hon var juh tjejjen jag ville ha och ingen annan. klockan är 04.24 och jag ligger här å tänker över mitt liv, har jag egentligen åstakommit något bra för någon annan? Denna fråga förblev obesvarad. Jag skämdes och ville bort! Bort till en annan värld där alla andra slipper mig och där jag slipper alla andra. Jag visste naturligtvis att en sådan plats inte existerade. Men vad har hänt? Vad har jag förlorat? Vad har jag vunnit? Det enda jag visste vid denna tidpunkt var att hon var flickan i mitt liv! Och den enda tiden jag hade varit riktigt lycklig var med henne. Kärlek är juh något som hör till var människas liv. Men om alla känns vid med det varför måste det då vara så oerhört komplicerat? Eller är det kanske bara jag som överdriver för att jag är en idiot? Jag lyssnar till mitt inre och vet att du finns där. Hur mycket jag än försöker förtränga det. Jag har ingenting! Allt jag har uppnått hittills vad spelar det för roll ute i stora världen? Ingen alls faktiskt. Detta är ännu ett avslutat kapitel. Till vilken nytta finns just jag?

mm eller glad för att tiden med mig är slut..