Tuesday 1 May 2007 photo 1/5
|
Lika mystisk, lika gåtfull som en kyrka längs vägen, upplyst mellan träden. Ödsligt belägen om hösten om våren, i en tyst, blå natt. Som en fackla, som ett ljus kom du fram till mig där jag satt. Men lägg armarna runt mig slit ut vad jag har Gräv i det dunkla med sök inga svar För jag lovar ingenting, det är det enda jag kan hålla Men jag känner nånting, jag är så gott som förtrollad Allt jag ser. Allt jag hör. Är din röst, din blick ditt skratt Du har ögon som berusar en natt. Så jag väntar, jag väntar om tiden vill ifatt.
Annons