Sunday 8 February 2009 photo 1/2
![]() ![]() ![]() |
det finns osagda saker som jag tänker säga nu, och jag har en kompis som det finns ingen lik i hela universum, utan honom, så skulle inte förendringen ske, jag pratar om den legendariske, ELIAS!
utan elias , så skulle jag alldrig ha lärt känna nathalie, och min biljett till himmelen skulle aldrig ha blivit given mig, han är ochså den som kännt mig längst av dem jag har lärt känna igenom bergunda, såfort jag satte mig på min plats i klassrummet så talade han till mig, och vi pretade mer och mer, mitt öde var bundet till där jag är idag. han är spm han är, men han är den mest lojale jag känner till i mitt huvud just nu, och han har en skalle av trä, men ett hjärta av guld, så som han sa om mig, den egenskapen delar han och jag.
ödet med nathalie hadde visst sitt pris, men han tänkte helt rätt, sen var det jag som inte var stark nog att hålla undan den mörka sidan av mig, men hon och jag var lika olika ''alla andra'' så at till sist så skulle våra olikheter ta kol på varandra säkert, men känslan av den sega kalla savarta oljan som hälldes ner i mitt hjärta och som sedan spreds till alla kroppens hörn och kanter glömmer jag alldrig, som att bli utblåst och samtidigt brinna i inferno, jag glömmer det Alldrig.
alla grejer som jag och elias har gort har såklart varit sällskapad med mina andra vänner, som t.e.x. såklart björne jesper och theodor, som liknar oss till stor del.
men nu ligger jag här och skriver när jag är menad att sova, får saker och ting sagda som alltid varit en självklarhet, men jag måste tacka dig elias, för allt jag egentligen har fått, även om det mesta sket sig så är det som räknas, att du gorde allt detta för mig, och jag kan inte bara gå vidare utan att på något sätt ge dig något motsvarande bra, det handlar om att ge och ta, och du har gett, och du ska få, precis som det handlar om, men nu här i min säng med min dator så kan jag inte just nu göra mer än att säga:
Tack Ska Du Ha !!!1!!!1111!!!!
Friends, For Ever!!
(Jag glömmer inte er med, alla ni som jag har runt mig, ni ska inte känna er utanför, det är viktigt, jag bara kände att det var fel att skita i att skriva detta, tack till er med för att ni finns runt mig, människor är viktiga)
utan elias , så skulle jag alldrig ha lärt känna nathalie, och min biljett till himmelen skulle aldrig ha blivit given mig, han är ochså den som kännt mig längst av dem jag har lärt känna igenom bergunda, såfort jag satte mig på min plats i klassrummet så talade han till mig, och vi pretade mer och mer, mitt öde var bundet till där jag är idag. han är spm han är, men han är den mest lojale jag känner till i mitt huvud just nu, och han har en skalle av trä, men ett hjärta av guld, så som han sa om mig, den egenskapen delar han och jag.
ödet med nathalie hadde visst sitt pris, men han tänkte helt rätt, sen var det jag som inte var stark nog att hålla undan den mörka sidan av mig, men hon och jag var lika olika ''alla andra'' så at till sist så skulle våra olikheter ta kol på varandra säkert, men känslan av den sega kalla savarta oljan som hälldes ner i mitt hjärta och som sedan spreds till alla kroppens hörn och kanter glömmer jag alldrig, som att bli utblåst och samtidigt brinna i inferno, jag glömmer det Alldrig.
alla grejer som jag och elias har gort har såklart varit sällskapad med mina andra vänner, som t.e.x. såklart björne jesper och theodor, som liknar oss till stor del.
men nu ligger jag här och skriver när jag är menad att sova, får saker och ting sagda som alltid varit en självklarhet, men jag måste tacka dig elias, för allt jag egentligen har fått, även om det mesta sket sig så är det som räknas, att du gorde allt detta för mig, och jag kan inte bara gå vidare utan att på något sätt ge dig något motsvarande bra, det handlar om att ge och ta, och du har gett, och du ska få, precis som det handlar om, men nu här i min säng med min dator så kan jag inte just nu göra mer än att säga:
Tack Ska Du Ha !!!1!!!1111!!!!
Friends, For Ever!!
(Jag glömmer inte er med, alla ni som jag har runt mig, ni ska inte känna er utanför, det är viktigt, jag bara kände att det var fel att skita i att skriva detta, tack till er med för att ni finns runt mig, människor är viktiga)