November
Saturday 18 September 2010 photo 1/1
|
texten mamma skrev då du försvan! :`(
Dagen då våra liv förändrades.
Söndagen den 11maj kl 04.00 ring det på dörren. Går ner och öppnar, där står två poliser. Tar av sina mössor och frågar om de får komma in.
Tittar på mig och tallar om att det har en allvarlig trafikolycka, mellan Åmotfors och Arvika kl 02.00 i natt. Att Jörgen var med men. han OMKOM. Och att även en person till, chauffören …
Jag kommer ihåg att jag skrek NEJ! INTE JAN … Den ene polisen tittade i sina anteckningar och sa, ja han hette Jan. Jag gråt och talade om att så här gör man bara på film. Efter en liten stund berättar de att en person som hade blivit mycket alvarligt skadad. De hade pratat med två av de fem som befann sig i bilen, de hade klarat sig. En av killarna som klarade sig hade talat om vem Jörgen var, för hans ID-handlingar var borta.
Men poliserna var inte 100% säkra på att det var Jörgen när de kom till mig , de gick efter hans jacka.
Jag lyckades ringa våra grannar, så att de kom in till mig. Jag fick bara fram att Jörgen var DÖD, poliserna fick berätta hur det hade gått till. Jag kunde inte ringa till mamma och pappa, eftersom poliserna skulle vidare till min syster och berätta samma sak för henne. Grannen fick hjälpa mig att ringa till Michael Jörgens bror. Han kom chockad efter en stund. Jag kommer ihåg att jag sa: Jörgen är borta, han är borta, han är död!
Britt försökte förklara för honom lite mer. Efter en timme eller så kom poliserna tillbaka med Yvonne och mamma. Yvonne kom utrusande ur polisbilen och stammade, skrek och gråt. Mamma kom och kramade om mig och Michael sen stannade hon hemma hos barnen, vi var tvungna att åka till sjukhuset, för att titta på pojkarna. När vi kom till sjukhuset möttes vi av två ambuland förare utanför akuten. De hade varit först på plats, när vi kom in möttes vi av en extra inringd krisgrupp, som bestod utav en präst Eskil och en man som hette Kjell-Åke. Vi blev in vissade i ett avskilt rum, där började de berätta, vad som hade hänt under natten. Medans vi satt där och väntade och pratatde hörede vi en helikopter . Den skulle hämta Wim för han hade blivit medvetslös, under tiden de hade opererat honom. vi var nere och tittade på Jörgen och Jan , det var det värsta jag har varit med om i hela mitt liv. Där låg våra underbara pojkar, brevidvarandra. Båda var hela och fina, så det fanns ingen anledning till att tro dom var döda . Jag skulle villja att Jörgen skulle "rävsova", som han hade gjort tusen gånger förr, Men han vaknade inte hur gärna jag än ville det, Jag var framme åpratade med honom och smekte min ÄLSKLING, smekte hans händer, och ville han skulle vakna. Gick till Jan, för att se om han vaknade! men det gjorde han inte, pratade med honom istället och talade om för honom att jag vill att han skulle ta hand om Jörgen åt mig. Allt var så fruktansvärt overkligt.
Det berättade att de som hade klartt sig lindrigt undan, var på iva för omplåstring och att sys ihop. Jag bad om att få se mikael, det var hemskt att se mikael ligga där i sängen med spräckt bakhuvud och blåslagen.
Och min ÄLSKADE JÖRGEN VAR INTE KVAR .
Nu återstod det bara att berätta för våra barn, ATT DERAS ÄLSKADE PAPPA ALDRIG KOMMER HEM MER,ATT DERAS PAPPA ÄR DÖD. Hur förklarar man det när man själv inte fårstår vad man säger. Försökte tala om vad som hade hänt på sjukhuset, för mamm och britt, men det gick inte så bra, jag bara grät. Efter en stund gick jag ner till vaår snart 4-årige son, för att försöka förklara för honom. Jag kände hur jag rasade hela min sons liv. När jag hade talat om att Pappa, Jan, Wim, mikael och en till som han inte kände. Hade varit på Charlotta i Charlottenberg, När de skulle åka hem, så körde de antagligen på en grävling eller fick en sladd och körde av vägen. Bilen slog emot en alldeles ny telefonstolpe, som stod vid vägkanten. Och bilen hamnade långt ner i skogen, totalt förstörd, Jesper fruktansvärt arg på bilen, som hade gjort så med pappa, jan och de andra.
Sen började nog helvetet!.
Följde med mamma hem, Där träffades vi som var kvar, våra underbara släktingar kom till mamma och pappa när vi var ute och gick. Vi försökte berätta hur det hade varit på sjukhuset, men det gick bara inte!. Jag och barnen stanade på Åkersbergunder dagen, Fast jag hela dagen ville hem och vara hemma när Jörgen kom hem.
Mamma följde med oss hem, vi hade en djävulsk natt framför oss. Det gick inte alls, Johanna var mycket orolig det var Jesper också. De få minuter jag slumrade, drömde jag mycket och mådde väldigt illa, Visste inte av vilken anledning, Jag mådde illa, om det var för allt sjukt som hänt eller för att jag hade sett Jörgen. Natten var otroligt dryg, men det blev trots allt en ny hemsk dag.
Vi skulle till begavnings byron i dag(måndag) Och där skulle vi sitta och ordna till en sån fin begravning som man bara inte kan få, dagen efter att sitt liv har försvunnit.
Det var svårt och kostade många tårar. Vi var fyra stycken som skulle få fram, vad vi alla trodde, att de vill ha sin begravning.Vi enades om det mesta, och det blev nog bra!.
min svägerska tog med sig Johanna och Jesper till sågudden,de var nöjda att få ha gjort något roligt. Det toh imot att åka hem, för där fanns ju ingen jörgen, han fanns inte där hur mycket jag skulle villja. Mamma sov hos oss den natten också, hade otroliga mardrömmar, Drämmde om massa människor överallt, i gardirober och i lådor, Jag visste inte om de var skadade eller om de var släktingar till Jörgen. Försökte att inbila mig att det bara var en dröm, men det gick inte. Mamma var tvungen att gå ner och titta efter. Jag tror jag kan förklara drömmen så här, vi hade bestämt kista och det tillsammans menolyckan blev för mycket.
Vacknade upp till ännu en fasanfull dag. Mickael kom en stund, vi sitter och tänker och undrar över allt som har hänt.
Det har gått nästan en vecka nu sedan det hände!.
Jag och mikael åkte upp för att hämta jan`s bil. Då bröt vi ihop totalt. Här hade jag och baranen varit och sett och pussat Jörgen för sista gången. Han skulle utt med grabbarna och jag å barnen skulle spela bingolotto men mamma och pappa. Kommer aldrig att spela det igen. VARFÖR SKULLE JUST MIN, ÄLSKADE JÖRGEN BEHÖVA BLI BORTA.
på kvällen blev det väldigt rörigt när vi skulle sova, men det blev bra till slut, det var bara jag och Johanna hemma den kvällen. Kommer inte ihåg om jag är på¨rätt dag men vi var nere på olycksplatsen och lade blommor, medan vi var där, kom polisen som hade underrättat helvetet dit, han berättade hur det hade sett ut där, natten den 11maj, det blev totalt iskallt inuti mig efter besöket där, Jag är besviken, ledsen och otroligt förbannad. Idag var jesper och så hej då till sin pappa och sin morbror Jan, han gick fram å kikade på Jörgen, tände ljus för dem, Tog pappa i håret och pratade med honom, och talade om att han kunnde vakna nu. Efter ett tag ville han även säga hejdå till Jan. Johanna var också med in till pappa, men hon tyckte värkligen inte om det!.
Den natten sov Jesper lungt den första natten, men det gjorde därimot inte Johanna, hon satt upp i sängen och skrek efter pappa jöjje och Jan, Sov oroligt resten av natten.
På fredagen kom anonsen in i tidningen, den var fin men den tog hårt. Det var även en stor bild, bilen de krockade med. Åkte till Åmotfors och tittade på bilen på riktigt! VIDRIGT, otroligt att nån överlevde över huvudtaget. På lördagen var vi bjudna till mormor i Töckfors, babra för att få komma ifrån litte, Efter nån timme ville jag hem , ifall Jörgen hade kommit hem, men det hade han ju inte gjort. Det var bara majsan som var hemma och väntade på oss. den natten var vidrig, En vecka hade trots allt passerat.
På söndagen bara existerade jag, Eftermidagen gick åt till att lyssna och frågesäta personalen på räddningstjensten, hur allt hade gåt till..
På onsdagen, dagen före begravningen, var vi och lämnade in deras lika kostymer, som de hade haft på sig, på deras barns dop.
Torsdagen var hemsk!!!. Marianne var här och hjälpte mig att förklara den hemska begravningen. På kvällen följde Mickael och sten med upp till sjukhuset för att få ta ett sista farväl. När vi kom in i rummet, brann ett ljus och där stod det en kista, Den var stängd, När de öppnade kisten så låg där den finaste Jörgen, Hel och ren och iklädd sin fina kostym. MEN HAN VAR JU DÖD, VARFÖR???. Pratade med honom, så gott det gick, mellan tårarna. Jag tog fram ett kort, på det han älskade mäst av allt!. sin små barn, satte kortet i handen på honom, så att han kunde se dem, dit han ska.
Begravnings tiden kom, Min morbror kom och höll mig sälskap under tiden vi vänntade, sedan tog vi oss iväg till kyrkan, Många bilar och sörjande där, Wim var också där, han kom i rullstol, det tycker jag var väldigt starkt gjort, Prästen hämtade oss, gick till kyrkan, Och när dörrarna öppnades, stod det två kistor men ett hav av blommor, kyrkan var fullsatt ca 220st.
Akten började, den var plågsam men anna lyste upp allt, Det blev en jätte fin begravning.
De som skulle bära ut pojkarna kom fram, bar ut Jan först sen Jörgen. Vi följde efter, och den långa vägen till gravarna började. Bärarna ställde pojkarna på deras gravplatser, vi fick gå fram och ta farväl, av våra pojkar, Johanna och Jesper hade målat en varsin tekning till Jörgen. Det var många mäniskor och det kändes bra, Bevisade att de hade vänner, Efter vårt sista farväl, åkte vi till oss på kolbotten. Samlades för att hedra och läsa, alla hundratals kondolianser de hade fått, Pratade, läste, grät och MINDES.
När kvällen kom åkte vi tillbacka, För att titta och se alla underbara blommor och läsa alla hälsningar. Det var en fantastisk syn, med alla blommor och blad!.
Här kommer nu och för alltid . Våran underbara sambo, pappa att finnas
För oss, i både glädje och för att kunna finna tröst.
Mina egna ord!
Min sorg efter dig är obeskrivligt stor!. Varje dag och natt är sig lik, jag sitter uppe och väntar att du ska komma hem! ..
Det är så hemskt att ha förlorat något som har betyt så otroligt mycket för en!
Alla som finns i min närhet, jag hade inte klarat av det utan er jag är så tacksam att ni finns hos mig!
Vi saknar dig snälla kom tillbacka! Vi älskar dig pappa! ;*<3
Annons
Comment the photo
Anonymous
Thu 7 Oct 2010 17:55
förstår att det är svårt :( finns gumman<3
anna, so much more than a name.
Mon 20 Sep 2010 10:44
va lessen jag blir när jag läser det! :( fick tårarna i ögonen av allt det där. gumman jag vet att du saknar han .. och det är otroligt svårt att va med om något som det här. men du vet att jag älskar dig & finns för dig, alltid! <3
JohannaFerm
Mon 20 Sep 2010 16:32
tack hjärtat! du betyder något så otroligt för ja vet att du alltid finns för mig och att jag älskar dig!<3
Anonymous
Sun 19 Sep 2010 20:50
så hemskt. finns för dej johanna va det än är <3
Anonymous
Sun 19 Sep 2010 19:55
usch, det var hemskt att läsa!
sörjer med er<3
sörjer med er<3
Anonymous
Sun 19 Sep 2010 17:36
aw gumman , jag finns för dig ! <3
24 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/johannaferm/472483867/
Visa toppen
Show footer