Tuesday 4 November 2008 photo 3/3
|
Jag minns fortfarande första gången jag såg dig, tjock,omusklad och stubbman, halva svansen bort kliad, en bomb på 4 ben, hur jag fick rida med ledare första veckan, dina "ojj den där stenen har aldrig legat där förut måste gömma mig innan den biter mig" och jag vart så frustrerad så jag nästan började tjuta ... det var för 3 år sen...
jag minns första gången jag var tvungen att säga hej då, jag minns hur jag stog i hagen hos dig och bara kramade dig och sa - en dag ska vi vara tillsammans igen.
åren gick och jag saknade dig, trodde att jag aldrig mera skulle få se dig. men sen så var jag på en utställning i örebro och vem kom inte där, jo min vita ängel med ett litet föl vid sidan, jag kommer fortfarande ihåg hur jag tittade på dig och grattade dig för din första bebis och det bara lyste om dig <3
men sen så en dag i december förra året så sa det brak på stall planen och du kom snubblandes ur transporet, jag ville bara stå och hoppa av glädje och hade lust att slita grimmskaftet ur handen på tjejen som ledde dig...du stanande till och tittade på mig med dina zebra öron frammåt, visst kände du igen mig svagt (':
du var som jag minndes, super pigg och Madde fick vara ledare igen , första ridturen på 3 år var endast 10 min lång och madde fick kämpa föratt hålla dig på marken med mig på din rygg, men endå så satt jag bara och stor log, JAG SATT PÅ HENNES RYGG IGEN, vilken jävla under kännsla! vi var tilsammans igen, Corall och jag, VI <3
sen den dagen har det varit VI igen, och du betyder ngt otrolig mkt för mig, då för ca 1 år sen skulle jag inte ens ha drömt om att rida ut själv, nu kan vi skritta ut i skogen i grimma och grimmskaft,med mig sjungandes på ryggen och dig skrittar avslappnat fram med dina söta zebra öron spetsade, helt ensamma..
men alla vet ju att allt lyckligt måste ha ett slut...
jag minns första gången jag var tvungen att säga hej då, jag minns hur jag stog i hagen hos dig och bara kramade dig och sa - en dag ska vi vara tillsammans igen.
åren gick och jag saknade dig, trodde att jag aldrig mera skulle få se dig. men sen så var jag på en utställning i örebro och vem kom inte där, jo min vita ängel med ett litet föl vid sidan, jag kommer fortfarande ihåg hur jag tittade på dig och grattade dig för din första bebis och det bara lyste om dig <3
men sen så en dag i december förra året så sa det brak på stall planen och du kom snubblandes ur transporet, jag ville bara stå och hoppa av glädje och hade lust att slita grimmskaftet ur handen på tjejen som ledde dig...du stanande till och tittade på mig med dina zebra öron frammåt, visst kände du igen mig svagt (':
du var som jag minndes, super pigg och Madde fick vara ledare igen , första ridturen på 3 år var endast 10 min lång och madde fick kämpa föratt hålla dig på marken med mig på din rygg, men endå så satt jag bara och stor log, JAG SATT PÅ HENNES RYGG IGEN, vilken jävla under kännsla! vi var tilsammans igen, Corall och jag, VI <3
sen den dagen har det varit VI igen, och du betyder ngt otrolig mkt för mig, då för ca 1 år sen skulle jag inte ens ha drömt om att rida ut själv, nu kan vi skritta ut i skogen i grimma och grimmskaft,med mig sjungandes på ryggen och dig skrittar avslappnat fram med dina söta zebra öron spetsade, helt ensamma..
men alla vet ju att allt lyckligt måste ha ett slut...