Wednesday 2 March 2011 photo 1/4
|
Wednesday 2 March 2011 photo 1/4
|
Jag ser alla blommor som sakta kommer fram, jag hör alla dessa fåglar som sjunger i skyn.
För glädjen av att leva.
Jag önskar att jag kunde känna glädje över det liv jag lever.
Över allt som jag har... Men jag är bara ledsen....
Tårar som faller ner för min kind. Lena, mjuka och blöta tårar.
Men som smärtar mig i mitt inre.
Jag vet inte varför? Det gör bara så ont....
Det känns som om jag inte finns, att jag bara är här. Så tomt..inom mig. Saknad av att få vara i en kärleksfull famn,
en famn som tar emot mig när jag faller.
Där jag får känna mig trygg. Trygg över att inte vara ensam.
Ta mig... jag faller...
Jag är så rädd. Rädd för att ingen finns här för att fånga mig....
Att ingen finns här för mig.
Att bli lämnad där jag nu står. I mitt tomma inre. Helt själv.
Jag har ju allt jag kan ha önskat mig, allt som är betydelsefullt för mig.
Det som är min mening med livet.
Ändå känner jag rädsla, för att bli lämnad.
Ensam och med tårar som faller, tårar av skam.
Skam över att jag bara förstör för mig själv.
Ingen annan än jag, kan se allt som finns runtomkring mig.
Bara jag kan bara leva för det, se det och älska det....
Älska livet, blommorna och fåglarna som sjunger för kärleken.
Till livet. Se mig, hör mig och älska mig.
Älska mig för den jag är. Jag vill inte vara rädd.
Jag vill inte känna mig tom, inte häller ensam.
Jag vill kunna se...mig. Så som jag är, utan krav.
Krav på att vara felfri.
Den blomma jag ser är min tro. Tro på mig själv.
Fågeln jag hör är mitt hopp.
Hopp på att jag en dag ser allt jag har, det som finns här framför mig. Glädjen de känner får bli min kärlek.
Kärlek till dem jag älskar, älskar mer än mitt liv.
Förlåt!