June
Wednesday 15 August 2012 photo 1/1
|
Folk inom min omkrets vet vem jag är... Eller jag hoppas dom vet vem jag är?
Har ni någon gång tänkt att de som kommas skall inte ska hända. Att på något sätt ska bli bra torts att du vet att det kanske inte blir det. jag vet den känsaln och det gör min mamman nu också. Idag kommer det fram att mina föräldrar ska skiljas på riktigt. Det har varit osäkert först men nu är det satt.
Jag har vaknat mitt i natten i 3 dagar nu och hört min mamma gråta. Jag har hållt mig vacken och jag har sökt tröst inom min omkrets av nära vänner så jag få andra saker på tankarna. Gillar inte att folk ska tro att jag behöver konstan tröst eller att jag böra söker uppmärksam hett. Jag är inte en sådan mäniska som sätter mig själv före alla andra.
Jag vet den känslan att förlora något som betyder allt för dig. Som du har byggt minen, planer och hopp för. Som du sätter före någon anna bara för att se den här pesronen lyckligt. Som du ger utan att be om någonting tilbacka.
Jag vet. Jag har 2,5 års mine som jag nestan är tvungen att tabort när jag snakar om gamla tider. Jag får tänka om när personens namn kommer up i ett samtal. Jag är tvungen att ta en annan väg bara för att jag tror att jag har sett personen på stan.Jag är tvungen att stänga av min dator om jag ser personen namn poppa up. Ideotiskt men sant. men varför? Respekt för perosnes val och vill inte ha något att göra med personen i allmänhet? Sträket är draget. Eller är det räddsla över att se och tänka tilbacka när allt var perfekt och allt var en gån bra för alla?
Men jag kan inte gäm föra mina lyckliga 2,5 år med ett par som har varit gifta i 30 år och varit nestan med om allt.
Jag tänker som jag tänkte då och som min mamma gör nu också... Vad kommer hända här nest?
("jag pratade med personen och du ska veta att persoen shows no remorse to you")
Har ni någon gång tänkt att de som kommas skall inte ska hända. Att på något sätt ska bli bra torts att du vet att det kanske inte blir det. jag vet den känsaln och det gör min mamman nu också. Idag kommer det fram att mina föräldrar ska skiljas på riktigt. Det har varit osäkert först men nu är det satt.
Jag har vaknat mitt i natten i 3 dagar nu och hört min mamma gråta. Jag har hållt mig vacken och jag har sökt tröst inom min omkrets av nära vänner så jag få andra saker på tankarna. Gillar inte att folk ska tro att jag behöver konstan tröst eller att jag böra söker uppmärksam hett. Jag är inte en sådan mäniska som sätter mig själv före alla andra.
Jag vet den känslan att förlora något som betyder allt för dig. Som du har byggt minen, planer och hopp för. Som du sätter före någon anna bara för att se den här pesronen lyckligt. Som du ger utan att be om någonting tilbacka.
Jag vet. Jag har 2,5 års mine som jag nestan är tvungen att tabort när jag snakar om gamla tider. Jag får tänka om när personens namn kommer up i ett samtal. Jag är tvungen att ta en annan väg bara för att jag tror att jag har sett personen på stan.Jag är tvungen att stänga av min dator om jag ser personen namn poppa up. Ideotiskt men sant. men varför? Respekt för perosnes val och vill inte ha något att göra med personen i allmänhet? Sträket är draget. Eller är det räddsla över att se och tänka tilbacka när allt var perfekt och allt var en gån bra för alla?
Men jag kan inte gäm föra mina lyckliga 2,5 år med ett par som har varit gifta i 30 år och varit nestan med om allt.
Jag tänker som jag tänkte då och som min mamma gör nu också... Vad kommer hända här nest?
Camera info
Comment the photo
men som sagt får försöka tänka posetivt och glädjas åt det man har just nu :D
Btw du borde följa med ut på korgon snart XD
:)
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jonny92ac/508678467/
Visa toppen
Show footer