May
Thursday 29 January 2009 photo 5/5
|
Flickan skrek ut sin smärta men ingen hörde henne, hon frågade sig själv om det här livet var någonting för henne.
Att bli sviken av alla hon känner och sedan bli lämnad.
Vänner hade hon men ändå kände hon sig ensam för hon visste att
det här var något hon gick igenom ensam och ingen skulle förstå.
Pojken hon en gång älskade vände sig om och gick, lämnade henne med ett brustet hjärta men hon försökte gå vidare.
Han var hennes saga men precis som alla sagor så tog det slut och förvandlades till en mardröm men hon kunde inte vakna, det var hennes verklighet.
Hon visste varken ut eller in, hon var vilse och visste inte vart hon skulle ta vägen.
Hon bad gud om hjälp och frågade honom om detta liv var värt det,
dagarna gick och hon väntade på svaret som aldrig kom.
Kvällarna var värst, ångesten kom och tårarna rann.
Hon ville berätta om sitt förflutna, vad hon hade gått igenom och hur
hon mådde men vem skulle förstå?
Ingen kunde hjälpa henne, det var hon medveten om.
Hennes livsglöd hade brunnit ut men ändå väntade hon på något... Kanske på lite hopp eller någon som kan få henne att känna något annat än smärta?
Innerst inne visste hon att det skulle aldrig hända.
Tiden gick och inget ändrades, hon tog tabletter innan hon skulle lägga sig som hon alltid brukar göra men den här gången visste hon att hon skulle aldrig vakna upp igen.
Precis innan hon tog tabletterna så slutade det att göra ont för hon visste att det var slutet.
Att bli sviken av alla hon känner och sedan bli lämnad.
Vänner hade hon men ändå kände hon sig ensam för hon visste att
det här var något hon gick igenom ensam och ingen skulle förstå.
Pojken hon en gång älskade vände sig om och gick, lämnade henne med ett brustet hjärta men hon försökte gå vidare.
Han var hennes saga men precis som alla sagor så tog det slut och förvandlades till en mardröm men hon kunde inte vakna, det var hennes verklighet.
Hon visste varken ut eller in, hon var vilse och visste inte vart hon skulle ta vägen.
Hon bad gud om hjälp och frågade honom om detta liv var värt det,
dagarna gick och hon väntade på svaret som aldrig kom.
Kvällarna var värst, ångesten kom och tårarna rann.
Hon ville berätta om sitt förflutna, vad hon hade gått igenom och hur
hon mådde men vem skulle förstå?
Ingen kunde hjälpa henne, det var hon medveten om.
Hennes livsglöd hade brunnit ut men ändå väntade hon på något... Kanske på lite hopp eller någon som kan få henne att känna något annat än smärta?
Innerst inne visste hon att det skulle aldrig hända.
Tiden gick och inget ändrades, hon tog tabletter innan hon skulle lägga sig som hon alltid brukar göra men den här gången visste hon att hon skulle aldrig vakna upp igen.
Precis innan hon tog tabletterna så slutade det att göra ont för hon visste att det var slutet.
Visa toppen
Show footer