September
Friday 28 December 2007 photo 1/2
|
Älskade Johan Vi var små. Jag var ca 8 år. Jag satt och skrev till dig på lunarstorm. Kanske lite småförälskad? Du hade en otrolig utstrålning som jag inte kunde motstå... ohboy. Jag minns fortfarande första gången jag såg dig! Den svartvita bilden på dig. Du log... du var vacker! Jag kände för att ta kontakt med dig och skrev därför ett gästboksinlägg. "Gud vad söt du är." Hahaha, silly me! När du svarade mig blev jag så satans lycklig! Jag minns verkligen den känslan! Vi började prata mer och mer och mer och mer... Jag minns när du skulle gå på bio med en tjej. Jag blev nog lite avundsjuk... "Lyckos henne som får kyssa dina läppar!" Hahaha... jag skrev verkligen så! Han svarade.. "Det har många gjort!" Johan, Johan... lilla raggare :) Vårt "förhållande" blev tajtare och du blev en av mina närmaste vänner. Vi kunde prata om allting. Vi pratade om kärlek, mod, styrka, svaghet och allt annat. Jag kommer även ihåg första gången jag ringde dig! - Du får ursäkta min skånska dialekt. Säg till om du inte förstår mig! - Haha va? Du pratar väl inte skånska? Det låter inte så jätteskånskt. Flera år gick och vi behöll kontakten. Vi var nära vänner... Vi var så nära vänner att vi började kalla varandra storebror och lillasyster. Cute :) Men du var verkligen som en storebror för mig,.... I Oktober (25/11-06) tog din kompis självmord. Zandra hette hon... du mådde jättedåligt och kände att du inte klarade av livet. Du ville inte leva helt enkelt. Du pratade med mig om det. Jag försökte självklart att trösta dig. Det funkade till en viss del. Du sa... "Jag finns alltid här för dig, sis" De orden fick mig att känna mig trygg. Du skulle inte lämna mig. Allt kändes så fridfullt. Jag, min mamma och min pappa skulle åka till min syster i Malmö. Det var en kall morgon i December. Nästa morgon (på Fredagen) , loggade jag in på lunarstorm. Jag hade fått ett gästboksinlägg. "Beklagar det med din bror :(" stod det. Jag tänkte... min storebror dog ju för flera år sedan! (Jag har en riktig storebror som är död) När jag gick in på hennes presentation stod det... "Rest in peace Johan Strömbäck" Mitt hjärta stannade verkligen till där. Jag kunde känna en obehaglig känsla i halsen. Jag visste inte om jag ville kräka eller gråta... jag ville inte tro på det. Jag gick direkt in på din gästbok för att se om du hade fått några inlägg. "Varför Johan? Varför gjorde du det?.. vila i frid" Det måste vara sant, tänkte jag. Min kropp stannade till och jag blev helt kall. Jag bara satt där och stirrade in i skärmen... bara stirrade. Jag ville inte tro det... mina ögon rann... mina kinder brände.... i flera dagar.. flera nätter... flera månader... och säkerligen i flera år. Jag drömmer om dig, älskling. De drömmarna är underbara, men så snabbt jag vaknar förvandlas de till mardrömmar. Saknad. Ni som undrar... Han hette Johan Strömbäck och var 15 år. Han valde att ta sitt liv genom att hoppa framför ett tåg den 28 December år 2006. Självmord löser fan inget.... Det ger inget utom smärta.
Annons
Anonymous
Sun 19 Oct 2008 14:37
vad hände med din tiktiga bror:__:<33
plattpizza
Sun 30 Dec 2007 01:35
de där 2 sista meningarna stämmer verkligen:( lova mig att du aldrig tar livet av dig julia
JuliaFuentes
Sun 30 Dec 2007 01:36
Varför tror alla att jag ska ta livet av mig? Jag har inte ens det i tankarna.
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/juliafuentes/141004514/
Visa toppen
Show footer