September
Wednesday 18 June 2008 photo 1/3
|
Jag förstår fortfarande inte vad som fick dig att se mig.
Hur blev stadens mest genuina människa plötsligt förälskad i mig?
Av så många människor, varför just jag?
Vi ger varandra möjligheter samtidigt som vi formar varandra som människor.
Det du gör mot mig, och det jag gör mot dig är inte alltid vackert, men vi löser det. Vi resonerar ofta olika, vilket å ena sidan är positivt. Jag lär av dig, och du lär av mig. Vi uppfattar varandra och vi förstår. Du är medveten om mina känslor och handlar i enlighet med det. Jag rent av njuter när du säger mitt namn, oavsett situation. Det är en viss känsla som släpps fri när just du säger det. Varför vet jag inte.
Min största brist är mitt sätt att överdriva allt på. Du får verkligen ursäkta mig för det. Till och med förlåta om du vill. Det är bara så. Det är jag. Men det har blivit mycket bättre, och vet du varför? - Du gör mig. Tillsammans utvecklas vi individuellt av varandras kreativa, ofta omedvetna skapande. Vi gör varandra, vi behöver varandra, och det vet du. Du vet det, trots att du inte är fullt medveten om det. Det kanske är därför man säger "man vet aldrig vad man har förrän man har förlorat det". Jag hoppas verkligen inte att jag förlorar dig. Jag hade inte vetat vem jag var. På ett sätt ger du mig en titel. Det är ganska härligt att veta att jag är någons. Jag är speciell för någon.
Egentligen ville jag bara säga tack. Återigen, jag måste arbeta på att inte överdriva eller förlänga texter, handlingar eller vad det nu kan vara.
Hur blev stadens mest genuina människa plötsligt förälskad i mig?
Av så många människor, varför just jag?
Vi ger varandra möjligheter samtidigt som vi formar varandra som människor.
Det du gör mot mig, och det jag gör mot dig är inte alltid vackert, men vi löser det. Vi resonerar ofta olika, vilket å ena sidan är positivt. Jag lär av dig, och du lär av mig. Vi uppfattar varandra och vi förstår. Du är medveten om mina känslor och handlar i enlighet med det. Jag rent av njuter när du säger mitt namn, oavsett situation. Det är en viss känsla som släpps fri när just du säger det. Varför vet jag inte.
Min största brist är mitt sätt att överdriva allt på. Du får verkligen ursäkta mig för det. Till och med förlåta om du vill. Det är bara så. Det är jag. Men det har blivit mycket bättre, och vet du varför? - Du gör mig. Tillsammans utvecklas vi individuellt av varandras kreativa, ofta omedvetna skapande. Vi gör varandra, vi behöver varandra, och det vet du. Du vet det, trots att du inte är fullt medveten om det. Det kanske är därför man säger "man vet aldrig vad man har förrän man har förlorat det". Jag hoppas verkligen inte att jag förlorar dig. Jag hade inte vetat vem jag var. På ett sätt ger du mig en titel. Det är ganska härligt att veta att jag är någons. Jag är speciell för någon.
Egentligen ville jag bara säga tack. Återigen, jag måste arbeta på att inte överdriva eller förlänga texter, handlingar eller vad det nu kan vara.
Directlink:
http://dayviews.com/juliafuentes/225358078/
Visa toppen
Show footer