Läste det här på @LillaBullen Blev jätteledsen när jag läste det, för dom utstrålar så mycket kärlek tillsammas, så mycket energi. Det får bara inte hända, dom får inte splittras!

sänder styrkekramar till dig, och håller tummarna för att allt löser dig!

Igår tittade på jag ponnysarna till och från hela dagen. Alfons var helt galen och lekte oavbrutet med de andra. Såg inget konstigt alls.
När klockan närmade sig fem och mamma kom hem så säger hon åt mig att kolla på min häst. Han hade tydligen legat och rullat sig i flera minuter. "Jaha", tänkte jag. Då är det väl kolik igen. Jag var fortfarande lugn och såg inget konstigt med det. Nu när han har haft det två gånger börjar man bli rätt van och vet vad man ska göra, så jag tog ut honom och promenerade för att se om det hjälpte som sist. När vi var ett par kilometer hemifrån och precis skulle vända ser jag hur allting slocknar i hans ögon, hur hans andetag blir tunga och hur han nästan faller ihop. Först då kom paniken. Jag var mitt ute i en skog, utan några hus och utan telefon med en häst som jag trodde skulle dö. Visste verkligen inte vad jag skulle ta mig till, så jag skrek lite panikslaget, "NU GÅR VI!" och bokstavligen släpade med honom hem. Vi kom tillbaka livs levande och jag bestämde mig på en gång för att ringa veterinären. Han kunde inte komma på en timme, såklart och när han till slut kom kunde han bara konstatera att Alfons var riktigt dålig och uppmanade oss att åka till Helsingborg. Dock bajsade Alfons precis innan vi skulle åka och försökte längre inte lägga sig ner, men något sa till mig att vi borde åka ändå. Så vi åkte iväg.
Väl framme hade han piggnat till, men var fortfarande tom i blicken och försökte rulla sig efter någon halvtimme där borta. Veterinären ville ha kvar honom över natten och jag hade inget annat val än att lämna honom och själv åka hem, om jag inte ville riskera att han dör istället förstås.

Har nu inte hört något mer från sjukhuset så det är bra! De ringer om det är något dåligt som hänt, så känns skönt att slippa höras av dem. Ska dock själv ringa om en stund, bara för att höra efter hur allt har gått och om jag kan hämta honom imorgon som planerat.

MEN, efter bra nyheter kommer alltid de dåliga. Jag är verkligen jättetacksam över att Alfons har klarat natten, och att ni som alltid stöttat mig genom det här.
Men nu är det ekonomin som smäller. Jag vet att jag låter känslokall som ens kan prata om pengar i det här sammanhanget, men problemet är att jag kanske inte kommer att få se min häst, någonsin igen, just tack pengar. Jag vet inte ens om han är försäkrad längre och även om försäkringen täcker det mesta så ligger självrisken på ett x antal tusen. Får inte djursjukhuset in pengarna så hamnar han i deras ägo. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Mitt liv håller på att gå i tusen bitar och jag vill bara gräva ner mig och inte komma upp förrän allt har löst sig. Önskar att verkligheten var så enkel.

I varje fall har jag bestämt mig för att följa min fina väns råd, och starta en insamling. Det har verkligen varit den sista utvägen och jag känner mig så egoistisk man bara kan göra. Det känns verkligen, hemskt.
"Har man djur ska man kunna betala för dem". Det har varit min mening så länge jag kan minnas. Och jag har betalat, jag har betalat mina djur, både överlag och framförallt när de blivit sjuka. Men jag hade verkligen inte planerat in att jag skulle få den här oturen över mig bara för att jag köpte en häst. Jag hade verkligen inte planerat att min enda lycka ständigt ska bli dålig. Utan honom fungerar inte jag, det bara är så. Just nu känns det som att mitt liv inte har en mening längre. Allt händer mig, på samma gång. Jag orkar verkligen inte mer nu.
Nu är det i varje fall såhär och man får ta varje chans, och en risk att bli hatad av de flesta på bilddagboken över att man lurar småungar på pengar. Jag tar den risken, jag bryr mig längre inte vad folk tycker om mig. Det enda som faktiskt betyder något är att Alfons får komma hem igen. Det är allt jag begär.

Om det nu finns någon som vill hjälpa mig med pengar kan jag garantera att inte en krona, inte ett jävla öre kommer gå till annat än att få hem Alfons. Varenda öre som blir över kommer naturligtvis att få hamna hos sin föregående ägare igen. NI som vill hjälpa mig att få hem min pojk kan skicka iväg ett privat meddelande så får ni mitt kontonummer. Kom också ihåg att varje liten krona gör skillnad. Allt från enstaka femkronor och uppåt är mer än välkomna.

Snälla, jag vill inte

Annons

The photo has no tags

Camera Canon EOS 1000D

Focal length 160 mm

Aperture f/5.0

Shutter 1/640 s

ISO 400

Date

January 2013