Då var dagen här. Om en timme ska jag till hagen en sista gång för att söka alla mina saker och rida Lucas en sista gång. Det blir även vår sista ridtur med Sara. Allting känns så ovärkligt, att den här dagen faktist kom. Då jag var mindre lovade jag dej Lucas, att vi aldrig skulle gå skilda vägar. Men nu är det ett måste och det kan inte hjälpas. Jag tänker tillbaka på allt vi gjort, jag har bara minnen kvar nu. Vi har haft bra och dåliga tider, men jag har alltid älskat dej lika mycket Du kommer föralltid ha en plats i mitt hjärta som ingen kan ta ifrån dej! Jag kommer sakna dej min busponny och allting vi gjort tillsammans. Ridturen i regnet, vår första gång ensamma, galoppen på alla åkrar, de varma dagarna vi var och simmade, då jag föll av i vattnet, flög in i en sockerbit, du hoppade över diket och jag föll av. Då jag tittade upp sprang du över åkern, dressyrtävlingen och alldra mest första dagen jag såg dig. Jag var nervös hela skoldagen och kunde inte koncentrera mig, sedan stod du där i boxen, du var den sötaste varelse jag någonsinn hade sett. Jag kommer sakna allt med dig, men jag har fina minnen och du finns i mina tankar även fast jag inte kan föreställa mig ett liv utan dej. Vill berätta för alla hur mycket du betyder för mig, men det finns inga ord som beskriver. Jag älskar dej nu och föralltid min vän<3

.. 4 års vänskap ..

:( förjävligt...