February
Friday 13 May 2011 photo 1/1
|
Filip
I love you
I have loved you all along
And I miss you
Been far away for far too long
I keep dreaming you'll be with me
Vad gör man när ord inte räcker till? När man har så himla mycket att såga, så man nästan sprängs, så kommer det inte ett enda ord ur mina läppar. Jag har sagt allt som sägas kan. Men jag kan försöka förklara för dig. Att jag håller av dig så himla mycket.,
Dagen jag träffade dig för allra första gången, den är obeskrivlig och det minnet och den dagen finns i mitt hjärta för all framtid. Att bli fängslad från första ögonblicket, att bli förlorad i någons ögon, att drunkna i ditt vackra skimmer. Det är det bästa som hänt mig och det är så fantastiskt.
När jag var med dig så var varje beröring meningsfull. Du var min bästa vän när allt kändes som hemskast, när jag låg på botten av ett mörkt hål. Då sträckte du ner en stark hand, du drog och drog, och slutade inte försen jag var uppe ur det skrämmande,främmande hålet.
Att ha en sån bästa vän är främmande för mig. Trots dina första intryck och din kallhet så fastnade jag för dig. För samhället idag är helt vrickat. Du behövde inte vara översocial, du behövde inte skriva "jag älskar dig" utan att ha träffat mig bara för att vara snäll. Du var kall och öppnade dig inte för mig, för du kände mig inte. Det gjorde att jag drogs mera och mera till dig. Du var spännande, främmande, något helt nytt. Något som fick min mage att pirra. Jag fann inte ett ord för hur du var, men jag har tänkt och ditt ord är "äkta". Du håller alltid det du lovat. Du säger precis vad du tycker. Du låtsas inte vara ngon annan än dig själv.
Med tiden öppnade du dig för mig. Du visade mig vem du var. Den där underbara killen man bara letar efter hela livet. en sån kille som alla vill ha. Den killen jag fick.
Den förska kyssen. Den går inte att beskriva, men jag ska försöka. Vi satt i min säng. Vi hade varit nära varandras ansikten hela dagen, men ingen hade vågat ta steget. Nu när jag tänker på känslan när du kysste mig får jag rysningar och härliga sug i magen. Det var som att något slog ner mig på jorden. Som att världen öppnade sig, och som att det, fast det var vinter, kändes som sommar. Du fick mig att se världen, på ett vackrare sätt, med dina läppar mot mina kunde inget stoppa mig. Det var första saken jag skapade med dig. När du nuddade min tunga med din så sprakade det i min mage, ja det sprakade faktiskt, av elektricitet. Den strömmade igenom min kropp, helt plötsligt fick jag styckan att lyfta höghus, styrkan att flyga. Till våran värld. Du nuddade mina läppar så fjäderlätt, och du smakade så gott. Din värme och smak flöt igenom mig, in i hjärtat och hjärnan samtidigt som jag drog in din doft i lungorna och fylldes av hopp, lycka och trygghet. Plötsligt fick jag svårt att andas, elektriciteten sprakade mera och mera, det drog till i min mage. Det kändes som ett enormt sug, som att något sög ut all sorg ur mig. Jag ville inte sluta, ville inte backa. Jag ville fortsätta, och låta världen utanför vara den patetiska lilla värld som den är. För min värld utan dig, är ingen värld alls.
Snart 3 månader. Och jag kan säga med säkerhet att det är dom underbaraste, vackraste och roligaste månaderna i mitt,snart 16:åriga,liv. Jag har aldrig upplevt en sån underbar närhet. Aldrig. Den kärleken du ger mig, bara gemon att se in i mina ögon, som du försökte beskriva det, att du inte ser min kropp, du ser min själ. Och jag ser din. Din milda kärlek, ditt skratt, ditt snälla sätt att vara Filip på.
Du är bäst för du är Filip.
Du är den finaste, snyggaste, sötaste, snällaste, underbaraste personen jag känner och du betyder hur mycket som helst för mig.
Jag älskar dig tills stjärnorna slocknar. Och därefter. Min vackra pojke.
and you'll never go
Stop breathing if
I don't see you anymore
Filip
I love you
I have loved you all along
And I miss you
Been far away for far too long
I keep dreaming you'll be with me
Vad gör man när ord inte räcker till? När man har så himla mycket att såga, så man nästan sprängs, så kommer det inte ett enda ord ur mina läppar. Jag har sagt allt som sägas kan. Men jag kan försöka förklara för dig. Att jag håller av dig så himla mycket.,
Dagen jag träffade dig för allra första gången, den är obeskrivlig och det minnet och den dagen finns i mitt hjärta för all framtid. Att bli fängslad från första ögonblicket, att bli förlorad i någons ögon, att drunkna i ditt vackra skimmer. Det är det bästa som hänt mig och det är så fantastiskt.
När jag var med dig så var varje beröring meningsfull. Du var min bästa vän när allt kändes som hemskast, när jag låg på botten av ett mörkt hål. Då sträckte du ner en stark hand, du drog och drog, och slutade inte försen jag var uppe ur det skrämmande,främmande hålet.
Att ha en sån bästa vän är främmande för mig. Trots dina första intryck och din kallhet så fastnade jag för dig. För samhället idag är helt vrickat. Du behövde inte vara översocial, du behövde inte skriva "jag älskar dig" utan att ha träffat mig bara för att vara snäll. Du var kall och öppnade dig inte för mig, för du kände mig inte. Det gjorde att jag drogs mera och mera till dig. Du var spännande, främmande, något helt nytt. Något som fick min mage att pirra. Jag fann inte ett ord för hur du var, men jag har tänkt och ditt ord är "äkta". Du håller alltid det du lovat. Du säger precis vad du tycker. Du låtsas inte vara ngon annan än dig själv.
Med tiden öppnade du dig för mig. Du visade mig vem du var. Den där underbara killen man bara letar efter hela livet. en sån kille som alla vill ha. Den killen jag fick.
Den förska kyssen. Den går inte att beskriva, men jag ska försöka. Vi satt i min säng. Vi hade varit nära varandras ansikten hela dagen, men ingen hade vågat ta steget. Nu när jag tänker på känslan när du kysste mig får jag rysningar och härliga sug i magen. Det var som att något slog ner mig på jorden. Som att världen öppnade sig, och som att det, fast det var vinter, kändes som sommar. Du fick mig att se världen, på ett vackrare sätt, med dina läppar mot mina kunde inget stoppa mig. Det var första saken jag skapade med dig. När du nuddade min tunga med din så sprakade det i min mage, ja det sprakade faktiskt, av elektricitet. Den strömmade igenom min kropp, helt plötsligt fick jag styckan att lyfta höghus, styrkan att flyga. Till våran värld. Du nuddade mina läppar så fjäderlätt, och du smakade så gott. Din värme och smak flöt igenom mig, in i hjärtat och hjärnan samtidigt som jag drog in din doft i lungorna och fylldes av hopp, lycka och trygghet. Plötsligt fick jag svårt att andas, elektriciteten sprakade mera och mera, det drog till i min mage. Det kändes som ett enormt sug, som att något sög ut all sorg ur mig. Jag ville inte sluta, ville inte backa. Jag ville fortsätta, och låta världen utanför vara den patetiska lilla värld som den är. För min värld utan dig, är ingen värld alls.
Snart 3 månader. Och jag kan säga med säkerhet att det är dom underbaraste, vackraste och roligaste månaderna i mitt,snart 16:åriga,liv. Jag har aldrig upplevt en sån underbar närhet. Aldrig. Den kärleken du ger mig, bara gemon att se in i mina ögon, som du försökte beskriva det, att du inte ser min kropp, du ser min själ. Och jag ser din. Din milda kärlek, ditt skratt, ditt snälla sätt att vara Filip på.
Du är bäst för du är Filip.
Du är den finaste, snyggaste, sötaste, snällaste, underbaraste personen jag känner och du betyder hur mycket som helst för mig.
Jag älskar dig tills stjärnorna slocknar. Och därefter. Min vackra pojke.
and you'll never go
Stop breathing if
I don't see you anymore
Camera info
så sött.
man blir lixom glad av att se er tsm <3
JAG DÖR.
åh, ni är så sjukt söta tillsammans att man själv blir glad när man är med er. man typ exploderar av att se er, för ni är så himla lyckliga och det ser man och AAAAAH, jag får damp på er. ni kommer ge mig diabetes era jävlar och jag ska så ttvinga er att ta hand om mig när det händer. ):
WHÄ.
18 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/juliett/489774657/
Visa toppen
Show footer