"Sov nu, Emma. Det behöver du. Vi har en lång dag framför oss imorgon" sa Justin och smekte min kind. Jag nickade sakta. Sedan lutade jag mitt huvud mot Justins axel. Efter ett tag fick jag ont i nacken, och masserade mig själv där.
"Lägg dig i mitt knä." sa Justin. Han hade tydligen förstått att jag fick ont i nacken av att luta mig mot hans axel. Jag höjde ögonbrynen mot honom. Han nickade. Jag gjorde som han sa och blundade och tittade upp på honom.
Hans arm låg bredvid mitt huvud, så jag tog upp den och lekte med hans fingrar ett tag. Sedan kollade han ner på mig och log. Jag log tillbaka, sedan stängde han ögonen. Efter ännu ett tag fick jag ont i armen, så jag la hans hand på min mage. Jag såg hur han försökte att inte le. Jag log för mig själv och blundade. Jag somnade.

Justin och jag gick hand i hand på stan. Alla verkade stirra på mig, eller rättare sagt min mage. Jag tittade ner på den. Det såg ut som en ballong. Jag tittade med rynkad panna på Justin. Han tittade med ett stolt leende på min mage. Vad är det där för något? sa jag tyst för mig själv. Vi stannade vid ett fik, och jag tittade på mig själv i glaset på dörren. Jag såg ut som vanligt, förutom min stora bula på magen. Justin verkade ha fattat att jag stirrade på den.
"Vår lilla bebis." sa han och smekte min mage. Bebis ? Vadå bebis ? Hade... Jag ett.... Barn med Justin ? Jag var verkligen förvirrad. Men... Vi är ju bara 16 år... ? Hur länge har jag haft det här barnet i mig ? Det kom upp tusen frågor i mitt huvud, och till sist tog jag mod till mig och frågade Justin det viktigaste.
"J-Justin?" stammade jag.
"Ja...?" sa Justin och han speglade den oro jag kände.
"Är...Är det här vårt barn?"
"Ja, det är det... Vem annars skulle det vara?" svarade han. Jag kände en viss lättnad.
"Hur...Hur gammalt är det..." Jag stirrade på honom.
"Snart nio månader." sa Justin och log. Hur kunde han le? Jag stirrade på honom med öppen mun. Justins och mitt barn... Det kunde bara inte hända.

"Emma... Emma, vakna!" väste Justin i mitt öra.
"Va? Vadå...?" sa jag och öppnade ögonen. Jag tittade oroligt på Justin, sedan på min mage. Jag kände en enorm lättnad!
"Vad drömde du igentligen?" sa Justin. "Du pratade mycket i sömnen, och du grät lite också." Justins ögon visade oro.
"Inget..." sa jag och vände mitt huvud mot hans mage för att han inte skulle se att jag rodnade.
"Men, Emma, säg nu." sa Justin och höjde på ögonbrynen som om att han väntade på en förklaring eller något. Jag gav upp. Okej , tänkte jag.
Så jag berättade om min dröm, Justin nickade ibland när jag pausade. Efter att jag hade berättat allt, så nickade han.
"Ja där ser man." sa han och tittade ut. Jag tittade på honom lite snabbt, var det en ljusrosa ton på hans kind? Jag gäspade, och tittade också ut. Solen hade nästan gått upp. Några i bussen snarkade. Jag började skratta lite tyst, men det lät ännu roligare efter ett tag så det vanliga skrattet övergick till nästan-hysteri. Jag vände mitt ansikte mot Justins mage,och la mig på sidan, och skrattade.
När det roliga inte var roligt längre så tittade jag på klockan. Nästan fem på morgonen. Om två timmar skulle vi vara framme i London, sedan bar det snabbt iväg till Justins hotell, sedan till flygplanet som gick två minuter över nio. Klockan sex så skulle vi stanna på ett annat hotell och äta frukost tydligen. Så jag satte mig upp, tog Justins hand och blundade.

Annons

Bilden saknar taggar

juni 2012