december
fredag 14 januari 2011 bild 8/21
![8
[Justins point of view]
Det här var chansen. Jag skulle göra det nu. Jag tog ett djupt andetag.
"Emma..." sa jag och tittade på henne, och jag försökte att inte se nervös ut.
"Vad är det? Du ser livrädd ut?" hon rynkade pannan. Jag skrattade lite.
"Det är jag." erkände jag.
"Varför?" frågade hon, och försökte lista ut vad det var. Jag tog upp den lilla asken ur fickan. Hennes ögon blev större och större.
"Emma....Vill du gifta dig med mig?" frågade jag, och öppnade asken. Jag hörde hur min röst darrade. Hennes ögon tårades, och hon började gråta. Skulle hon inte bli glad? Varför blev hon ledsen?
"Men du kanske inte vill...." sa jag och var på väg att stänga asken, men hon log mot mig genom alla tårar. Hon förde sitt ansikte närmare mitt, andades 'ja' i min öppna mun. Sedan pressade hon sina läppar mot mina. Hon kysste mig, som hon aldrig gjort förut. Jag avslutade kyssen efter något som kändes som en sekund, men den hade säkret varit längre.
"Säkert?" frågade hon, när jag tog upp ringen och förde den mot hennes hand.
"Ja. Jag kan inte leva utan dina kyssar. Eller dig." svarade jag och trädde på ringen på hennes finger. "Jag älskar dig."
"Jag älskar dig också, Justin. Det är otroligt hur det har blivit såhär." svarade hon och log med hela hennes ansikte.
"Kärlek vid första ögonkastet" log jag åt minnet. Hon log tillbaka. Jag tog hennes hand och tittade ut genom fönstret.
"Inget kan skilja på oss. Inte ens döden." sa jag, och jag menade det.
"Vad menar du?" frågade hon.
"När vi är gamla, typ 150 år, ligger vi bredvid varandra i graven." svarade jag. Hon log och nickade.
Jag såg att vi var påväg neråt, så jag sa åt Emma att börja ta på sig skorna igen. Hon släppte min hand och tog upp sina converse. Jag lutade mitt huvud bakåt och blundade. Emma och jag. Jag och Emma. Föralltid. Jag log åt tanken. Sedan öppnade jag ögonen. Emma hade tagit på sig sina skor.
"Du är så söt när du blundar." sa hon. Jag blundade och log mot henne. Jag kände hennes läppar pressas mot mina, och hur mina formades efter hennes. Nej, jag skulle verkligen inte kunna leva](http://cdn08.dayviews.com/45/_u2/_u4/_u6/_u3/_u9/_u3/u2463932/15768_1293094482/_8_Justins_point_of_view_Det_har_var_chansen_Jag_skulle_gora_det_nu_Jag_tog_ett_djupt_andetag_Emma.jpg)
|
8
[Justins point of view]
Det här var chansen. Jag skulle göra det nu. Jag tog ett djupt andetag.
"Emma..." sa jag och tittade på henne, och jag försökte att inte se nervös ut.
"Vad är det? Du ser livrädd ut?" hon rynkade pannan. Jag skrattade lite.
"Det är jag." erkände jag.
"Varför?" frågade hon, och försökte lista ut vad det var. Jag tog upp den lilla asken ur fickan. Hennes ögon blev större och större.
"Emma....Vill du gifta dig med mig?" frågade jag, och öppnade asken. Jag hörde hur min röst darrade. Hennes ögon tårades, och hon började gråta. Skulle hon inte bli glad? Varför blev hon ledsen?
"Men du kanske inte vill...." sa jag och var på väg att stänga asken, men hon log mot mig genom alla tårar. Hon förde sitt ansikte närmare mitt, andades 'ja' i min öppna mun. Sedan pressade hon sina läppar mot mina. Hon kysste mig, som hon aldrig gjort förut. Jag avslutade kyssen efter något som kändes som en sekund, men den hade säkret varit längre.
"Säkert?" frågade hon, när jag tog upp ringen och förde den mot hennes hand.
"Ja. Jag kan inte leva utan dina kyssar. Eller dig." svarade jag och trädde på ringen på hennes finger. "Jag älskar dig."
"Jag älskar dig också, Justin. Det är otroligt hur det har blivit såhär." svarade hon och log med hela hennes ansikte.
"Kärlek vid första ögonkastet" log jag åt minnet. Hon log tillbaka. Jag tog hennes hand och tittade ut genom fönstret.
"Inget kan skilja på oss. Inte ens döden." sa jag, och jag menade det.
"Vad menar du?" frågade hon.
"När vi är gamla, typ 150 år, ligger vi bredvid varandra i graven." svarade jag. Hon log och nickade.
Jag såg att vi var påväg neråt, så jag sa åt Emma att börja ta på sig skorna igen. Hon släppte min hand och tog upp sina converse. Jag lutade mitt huvud bakåt och blundade. Emma och jag. Jag och Emma. Föralltid. Jag log åt tanken. Sedan öppnade jag ögonen. Emma hade tagit på sig sina skor.
"Du är så söt när du blundar." sa hon. Jag blundade och log mot henne. Jag kände hennes läppar pressas mot mina, och hur mina formades efter hennes. Nej, jag skulle verkligen inte kunna leva utan hennes kyssar. Helikoptern stannade. Hon avslutade den och jag suckade högt medans jag tittade på henne.
"Justin." hon blängde på mig. Jag tittade oförstående på henne. Hon skrattade och kysste mig på kinden.
Sedan så gick vi ur helikoptern, in i hotellet helikoptern landat på och sedan ut ur entren. Sedan så kunde jag såklart den kortaste vägen hem, men jag ville visa Emma vad som finns i Canada. Så vi gick runt i Canada, och när vi kom till den stora staden så tog jag Emmas hand och förde den till mitt ansikte, och kysste hennes hand. Hon höjde ögonbrynen och det såg ut som att hon inte förstod. Jag kramade henne, och drog henne närmare mig.
"Jag älskar dig" sa jag "Vad som är händer, Emma, jag kommer alltid göra det." sa jag. Hon tog min hand, placerade den ovanför hennes hjärta.
"Jag älskar dig. Vad som än händer." sa hon. Jag kände hennes hjärta slå. Jag tog hennes hand och la den ovanför mitt hjärta. Jag nickade. Sedan kysste hon mig. Jag brydde mig inte om alla människor som stannade upp och tittade på oss. Till och med bilarna stannade på gatan.
[Justins point of view]
Det här var chansen. Jag skulle göra det nu. Jag tog ett djupt andetag.
"Emma..." sa jag och tittade på henne, och jag försökte att inte se nervös ut.
"Vad är det? Du ser livrädd ut?" hon rynkade pannan. Jag skrattade lite.
"Det är jag." erkände jag.
"Varför?" frågade hon, och försökte lista ut vad det var. Jag tog upp den lilla asken ur fickan. Hennes ögon blev större och större.
"Emma....Vill du gifta dig med mig?" frågade jag, och öppnade asken. Jag hörde hur min röst darrade. Hennes ögon tårades, och hon började gråta. Skulle hon inte bli glad? Varför blev hon ledsen?
"Men du kanske inte vill...." sa jag och var på väg att stänga asken, men hon log mot mig genom alla tårar. Hon förde sitt ansikte närmare mitt, andades 'ja' i min öppna mun. Sedan pressade hon sina läppar mot mina. Hon kysste mig, som hon aldrig gjort förut. Jag avslutade kyssen efter något som kändes som en sekund, men den hade säkret varit längre.
"Säkert?" frågade hon, när jag tog upp ringen och förde den mot hennes hand.
"Ja. Jag kan inte leva utan dina kyssar. Eller dig." svarade jag och trädde på ringen på hennes finger. "Jag älskar dig."
"Jag älskar dig också, Justin. Det är otroligt hur det har blivit såhär." svarade hon och log med hela hennes ansikte.
"Kärlek vid första ögonkastet" log jag åt minnet. Hon log tillbaka. Jag tog hennes hand och tittade ut genom fönstret.
"Inget kan skilja på oss. Inte ens döden." sa jag, och jag menade det.
"Vad menar du?" frågade hon.
"När vi är gamla, typ 150 år, ligger vi bredvid varandra i graven." svarade jag. Hon log och nickade.
Jag såg att vi var påväg neråt, så jag sa åt Emma att börja ta på sig skorna igen. Hon släppte min hand och tog upp sina converse. Jag lutade mitt huvud bakåt och blundade. Emma och jag. Jag och Emma. Föralltid. Jag log åt tanken. Sedan öppnade jag ögonen. Emma hade tagit på sig sina skor.
"Du är så söt när du blundar." sa hon. Jag blundade och log mot henne. Jag kände hennes läppar pressas mot mina, och hur mina formades efter hennes. Nej, jag skulle verkligen inte kunna leva utan hennes kyssar. Helikoptern stannade. Hon avslutade den och jag suckade högt medans jag tittade på henne.
"Justin." hon blängde på mig. Jag tittade oförstående på henne. Hon skrattade och kysste mig på kinden.
Sedan så gick vi ur helikoptern, in i hotellet helikoptern landat på och sedan ut ur entren. Sedan så kunde jag såklart den kortaste vägen hem, men jag ville visa Emma vad som finns i Canada. Så vi gick runt i Canada, och när vi kom till den stora staden så tog jag Emmas hand och förde den till mitt ansikte, och kysste hennes hand. Hon höjde ögonbrynen och det såg ut som att hon inte förstod. Jag kramade henne, och drog henne närmare mig.
"Jag älskar dig" sa jag "Vad som är händer, Emma, jag kommer alltid göra det." sa jag. Hon tog min hand, placerade den ovanför hennes hjärta.
"Jag älskar dig. Vad som än händer." sa hon. Jag kände hennes hjärta slå. Jag tog hennes hand och la den ovanför mitt hjärta. Jag nickade. Sedan kysste hon mig. Jag brydde mig inte om alla människor som stannade upp och tittade på oss. Till och med bilarna stannade på gatan.
Annons
Kommentera bilden
Anonym
tor 23 dec 2010 12:28
mmer! :D
DOBBY'S SOCK! ϟ
tor 23 dec 2010 12:18
inte sen -.- kan inte , ska till pappa och jag får inte sitta vid datan där -.- <3
9 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/jumpthenfall/480589434/
Visa toppen
Visa sidfoten