December
Friday 24 December 2010 photo 16/19
|
"Får vi vara med?" frågade jag Julia.
"Nej, jag tror inte det, Denice." svarade hon och ryckte på axlarna.
"Okej." sa jag och nickade. Justin ställde sig upp, tog armen om min rygg och vi gick ut ur skolan. I trappen till utgången på sidan, tog jag ett felsteg, och ramlade. Sedan blev allting svart.
Jag vaknade med en huvudvärk som kändes att det skulle spränga huvudet. Jag orkade inte öppna ögonen, men jag kisade med dem. Jag såg en person, men jag kände inte igen ansiktet. Personen tog min hand och höll i den.
"Läkaren kommer snart, Denice." viskade personen med darrig röst, och jag var nästan hundra procent säker på att det var en kille. Jag nickade sakta. Jag öppnade ögonen helt, och tittade på personen. Bruna ögon. Brunt hår. Ljusrosa läppar. Han var väl ganska söt, men vem var han?
"Känner jag dig?" frågade jag. Han stelnade till, och hans ögon blev stora.
"Skojar du med mig?" frågade han.
"Nej? Varför skulle jag det?" svarade jag. Han ögon blev ännu större och kallade på sjuksköterska. En man med vit rock kom in.
"Hon kommer inte ihåg mig." sa Justin till honom.
"Vi ska göra tester på henne" sa han kort och vände på klacken. Killen satte sig på en stol och höll fortfarande mig i handen.
"Men vem är du igentligen?" frågade jag.
"Justin. Din pojkvän. Och en popstjärna, men det kommer du väl inte ihåg..." mumlade han.
"Skulle jag vara tillsammans med en popstjärna?" sa jag och höjde på ögonbrynen.
"Ja. Du är ju tillsammans med mig" sa han och tittade på mig med valpögon.
"Nej... Du är känd va?" frågade jag förvirrat. Justin nickade.
"Hur i .... Hur kan jag vara tillsammans med en kändis?"
"Jag gillar dig, Denice. Men du kommer inte ihåg mig. Vi gillade varandra." sa han sorgset. Jag försökte mig på ett leende, men just då gick en våg av smärta genom mitt huvud. Jag kramade Justins hand hårt och bet ihop käkarna för att inte skrika. Efter ett tag så släppte det och jag kollade ner på Justins hand. Jag hade kramat hans hand för hårt, och mina naglar grävt hål.
"Jag är så ledsen Justin!" sa jag.
"Det gör inget Denice, du mår, nästan, bra och det är det viktigaste."
"Mår jag bra? Nej.. inte direkt." svarade jag och skrattade tyst. En våg av smärta for igenom mitt huvud igen, men det gjorde inte lika ont den här gången.
"Du lever iallafall?" sa han och log.
"Ja, men det känns inte så." sa jag och log tillbaka. Dörren öppnades och några människor med vita rockar kom in. Än en gång gick det en ström av smärta genom huvudet, när jag såg ljuset utifrån. Människorna skyndade fram till mig, och en av dem ställde en fråga.
"Denice, kan du vara snäll och svara på vilket år det är?"
"2007...?" svarade jag. Vänta. Då skulle jag vara tolv år, och jag kände mig inte som tolv.
"Okej Denice..." sa läkaren och skrev ner det.
"Hur gammal är du?" frågade en annan.
"Jag... jag vet inte." svarade jag tyst.
"Tack Denice, det var allt." sa läkaren, och han och de andra gick.
Jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken. Justin såg olyckligt på mig. Till sist kunde jag inte hålla dem tillbaka.
Annons
Comment the photo
Leonardo Picon Froes
Fri 31 Dec 2010 14:00
i actually read this. but the translate button didn't do so well. but what i did understand it was good :')
Anonymous
Fri 31 Dec 2010 10:52
Meeeeeer!!! :D<3
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jumpthenfall/481296800/
Visa toppen
Show footer