December
Sunday 20 February 2011 photo 13/13
|
ANGELICA
Hur kunde jag vara så dum? Såklart han inte gillade mig. Det regnade. Mina ögon fylldes med tårar, så jag såg inte den blöta plastbiten som låg framför mina fötter.
Jag föll baklänges och försökte resa min upp. Jag konstaterade att jag hade vrickat foten.
En svarthårig kille i min ålder kom gående mot mig.
"Gick det bra?" sa han och sträckte sin hand mot mig. Jag tog tag i den och ställde mig på ena benet. Vi såg varandra i ögonen ett par sekunder innan vi vände bort huvudet. Hans kinder blev lite rosa.
"Jag såg vad som hände…" sa han.
"Tack…" sa jag och log generat mot honom. "Jag är klumpig…" sa jag och försökte gå, men ramlade och han tog emot mig.
"Tack, igen." sa jag.
"Du har vrickat foten." sa han. Jag nickade dumt och ryckte på axlarna.
"Vart är du på väg?" frågade han sedan och log mot mig.
"Hem." svarade jag och tog upp mobilen. Han lyfte upp mig.
Wow, vänta lite. Mitt hjärta började bulta. Han är stark!
"Vart bor du?" frågade han. Jag var för förvånad för att svara.
"Hallå?"
"Oj… Där runt hörnet, bara. Men… vad heter du?"
"Jesse. Jag flyttade förra veckan." Jag nickade.
"Hur är det här hittills då?"
"Ganska bra faktiskt. Inte ofta jag bär på en tjej jag nyss träffat." sa han och vände ansiktet neråt och flinade. Jag flinade tillbaka. Min mobil ringde, och jag tryckte på svara. Sedan råkade jag komma emot högtalarknappen.
"Angelica!" skrek Kate.
"Vad?" sa jag. Jesse skrattade.
"Vem är han? Jag hörde från Alison att någon främling bär på dig."
Jesse skrattade igen.
"Han har nyss flyttat hit." skrattade jag.
"Han är het!" sa Alison.
"Tack." sa Jesse i telefonen som jag lyft till hans ansikte.
Det blev tyst i telefonen. Jag kunde se framför mig hur deras ögon blev stora.
"Hörde han?" sa Alison efter en stund.
"Ja." skrattade jag. Alison la på.
"Så vilken skola ska du gå på?"
"Hm… Jag går redan på den som ligger vid kiosken. Jag kommer inte ihåg vad den heter"
"Aha, du var den nya som alla pratade om. Jag var ledig då. Var hos min mamma."
"Vad heter den?" han log.
"Eh… Måste du le så att jag glömmer saker?"
Det var det inte meningen att säga. Jag rodnade.
"Sa jag det verkligen högt?"
Han nickade och tittade ner på mig.
"Det är lugnt. Jag gillar dig." Han log.
"Jag gillar dig med. Du är väldigt snäll som bär hem en tjej som vrickat foten." sa jag. "Det händer mig ofta." Jag skakade på huvudet. Han skrattade.
Jag såg hans tänder. Det påminde mig om Justin.
Hur kunde jag vara så dum? Såklart han inte gillade mig. Det regnade. Mina ögon fylldes med tårar, så jag såg inte den blöta plastbiten som låg framför mina fötter.
Comment the photo
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jumpthenfall/486827318/
Visa toppen
Show footer