December
Tuesday 31 July 2012 photo 2/2
|
Kapitel två
Luna
När jag vaknade kittlade solen mig i ansiktet. Jag klev upp och drog på mig mina gamla jeans och t-shirt.
"Varför är du uppe så tidigt?" hördes Chos sömndruckna röst.
Jag ryckte på axlarna och tittade på hennes rufsiga huvud som stack upp ovanför täcket.
"Idiot" sa hon och drog upp täcket över huvudet.
Jag smög försiktigt ut ur rummet och skuttade ner till Stora Salen.
Jag öppnade dörrarna försiktigt och såg Draco sitta vid Slytherinbordet.
Jag gick och satte mig mittemot honom igen.
"Godmorgon" sa jag glatt och tog min gröt.
Han suckade.
"Vad vill du nu då?" frågade han trött.
"Inget, igentligen." svarade jag och började äta. "Vad har du som första lektion?"
Han suckade igen och tittade på mig. Jag såg att han hade ringar runt ögonen.
"Trolldrycker." svarade Draco.
"Jag med!" svarade jag och log mot honom.
Han satt tyst och petade i frukosten han åt.
"Varför... Varför är du så snäll mot mig? Jag har ju inte direkt varit det mot dig...?"
"Du..." började jag med avbröts av ett skrik.
"Luna!" Det var Harry.
Jag log mot honom.
"Varför sitter du med honom ?"
"Som jag sa igår, Harry..." började jag, men blev avbruten av Draco den här gången.
"Ja, hon vill väl knappast vara med dig, Potter!"
"Draco. Harry." sa jag. "Kan ni inte vara trevliga mot varandra?"
Harry såg på mig.
"Menar du allvar?" frågade Harry. "Vi har varit fiender sen första året."
Draco blängde på Harry, och sedan reste han sig upp och gick mot dörrarna.
"Hejdå Draco." ropade jag till honom, och Harry satte sig ner.
"Var är Ron och Hermione?" undrade jag medan jag tog en sked av gröten.
"Jag vet inte, Ron sover väl som vanligt. Jag tittade inte på honom när jag gick ner hit." Han ryckte på axlarna.
"Varför är du med Draco?" frågade han plötsligt.
"Varför inte?" svarade jag och log.
"Han är ond!" utbrast Harry.
"Nej, det är han inte. Han kanske var det, men nu är han inte det." Harry blängde på mig. "Lita på mig."
"Det gör jag, men det är honom jag inte litar på!" sa han, och hans kinder var röda igen.
"Harry." sa jag och dörrarna öppnades. In kom Hermione och Ron.
"Godmorgon!" sa jag och åt upp det sista av min gröt.
"Godmorgon" svarade de tonlöst och satte sig vid Gryffindorbordet.
"Jag tror jag ska gå och ta en promenad." svarade jag.
"Jag följer med." sa Harry.
"Harry, nej." sa jag och log. "Det kommer bara bli bråk om vi stöter på Draco. Hejdå, Harry." Jag vände mig om och gick ut ur Stora Salen.
Innan dörren stängdes hörde jag Hermione fråga:
"Vad var det med Draco? Han sprang... Mot biblioteket. Han såg ledsen ut."
Jag satte kurs mot biblioteket.
__________________________________________
Draco
Vad ville hon mig?
Varför pratar hon med mig som om vi var vänner, eller något?
Jag kastade kudden i taket.
Varför är hon så snäll mot mig?
Jag har aldrig varit snäll mot henne.
Det gjorde mig ännu mer frustrerad.
Hon gjorde så att jag inte kunde sova.
Och vad menade hon med
"Men om du behöver någon att prata med, så finns jag här."
Jag satte mig upp och försökte tänka på annat.
Men alla tankar ledde till henne.
Ännu en sömnlös natt.
"Vad är det med dig Draco? Du har aldrig betett dig såhär förut." sa jag till mig själv.
Det är något som drar dig till henne.
"Nej det är det inte. Hon är bara Lolliga Luna, som hon alltid har varit."
Du vet att det inte är sant.
Jag skrek i kudden som hade landat på sängen igen.
Jag måste komma på bättre tankar.
Jag klev upp ur sängen och gick ut i den tysta hallen.
Jag gick runt i slottet, och tittade på allting, tills jag såg att det började bli ljust ute.
Jag sprang tillbaka till mitt rum och lade mig i väntan på att lektionerna skulle börja.
Min mage kurrade och jag bestämde mig för att gå och äta frukost.
Men när jag satt där, kom Lolliga Luna in igen. Hon gick mot min plats, och satte sig mittemot mig.
"Godmorgon" sa hon, överdrivet glatt. Jag suckade.
"Vad vill du nu då?" sa jag irriterat.
"Inget, igentligen. Vad har du som första lektion?"
Verkligen? Var det det hon ville?
"Trolldrycker." svarade jag förvirrat.
"Jag med!" svarade hon. Jag suckade igen och tittade upp på henne. Jag blir nog aldrig av med henne.
Typiskt. Jag hade tappat aptiten.
"Varför... varför är du så snäll mot mig?" undrade jag, och hoppades på att jag skulle få kunna sova inatt.
"Du...." började hon, och dörrarna öppnades och Potter stormade in.
"Luna!" sa han, överdrivet högt.
Hon log mot honom.
"Varför sitter du med honom?"
"Som jag sa igår, Harry..." började hon. Hade dom pratat om mig?
"Ja hon vill väl knappast vara med dig, Potter!" sa jag, ännu mer irriterad.
"Draco, Harry. Kan ni inte vara trevliga mot varandra?"
"Är du allvarlig? Vi har varit vänner sedan första året!"
Jag blängde på Harry, och sedan reste jag mig upp och gick ut, och smällde igen dörrarna efter mig.
Han fattade inte. Hon fattade inte.
Eller... gjorde hon?
Jag sprang till biblioteket, inte säker på varför. Mina ögon sved.
Jag såg Granger och Vesslan gå tillsammans ner till Stora Salen.
Jag satte mig på närmsta bänk och la huvudet i armarna.
Det var lungt och tyst, jag tänkte inte på Lolliga Luna, och jag somnade.
Luna
När jag vaknade kittlade solen mig i ansiktet. Jag klev upp och drog på mig mina gamla jeans och t-shirt.
"Varför är du uppe så tidigt?" hördes Chos sömndruckna röst.
Jag ryckte på axlarna och tittade på hennes rufsiga huvud som stack upp ovanför täcket.
"Idiot" sa hon och drog upp täcket över huvudet.
Jag smög försiktigt ut ur rummet och skuttade ner till Stora Salen.
Jag öppnade dörrarna försiktigt och såg Draco sitta vid Slytherinbordet.
Jag gick och satte mig mittemot honom igen.
"Godmorgon" sa jag glatt och tog min gröt.
Han suckade.
"Vad vill du nu då?" frågade han trött.
"Inget, igentligen." svarade jag och började äta. "Vad har du som första lektion?"
Han suckade igen och tittade på mig. Jag såg att han hade ringar runt ögonen.
"Trolldrycker." svarade Draco.
"Jag med!" svarade jag och log mot honom.
Han satt tyst och petade i frukosten han åt.
"Varför... Varför är du så snäll mot mig? Jag har ju inte direkt varit det mot dig...?"
"Du..." började jag med avbröts av ett skrik.
"Luna!" Det var Harry.
Jag log mot honom.
"Varför sitter du med honom ?"
"Som jag sa igår, Harry..." började jag, men blev avbruten av Draco den här gången.
"Ja, hon vill väl knappast vara med dig, Potter!"
"Draco. Harry." sa jag. "Kan ni inte vara trevliga mot varandra?"
Harry såg på mig.
"Menar du allvar?" frågade Harry. "Vi har varit fiender sen första året."
Draco blängde på Harry, och sedan reste han sig upp och gick mot dörrarna.
"Hejdå Draco." ropade jag till honom, och Harry satte sig ner.
"Var är Ron och Hermione?" undrade jag medan jag tog en sked av gröten.
"Jag vet inte, Ron sover väl som vanligt. Jag tittade inte på honom när jag gick ner hit." Han ryckte på axlarna.
"Varför är du med Draco?" frågade han plötsligt.
"Varför inte?" svarade jag och log.
"Han är ond!" utbrast Harry.
"Nej, det är han inte. Han kanske var det, men nu är han inte det." Harry blängde på mig. "Lita på mig."
"Det gör jag, men det är honom jag inte litar på!" sa han, och hans kinder var röda igen.
"Harry." sa jag och dörrarna öppnades. In kom Hermione och Ron.
"Godmorgon!" sa jag och åt upp det sista av min gröt.
"Godmorgon" svarade de tonlöst och satte sig vid Gryffindorbordet.
"Jag tror jag ska gå och ta en promenad." svarade jag.
"Jag följer med." sa Harry.
"Harry, nej." sa jag och log. "Det kommer bara bli bråk om vi stöter på Draco. Hejdå, Harry." Jag vände mig om och gick ut ur Stora Salen.
Innan dörren stängdes hörde jag Hermione fråga:
"Vad var det med Draco? Han sprang... Mot biblioteket. Han såg ledsen ut."
Jag satte kurs mot biblioteket.
__________________________________________
Draco
Vad ville hon mig?
Varför pratar hon med mig som om vi var vänner, eller något?
Jag kastade kudden i taket.
Varför är hon så snäll mot mig?
Jag har aldrig varit snäll mot henne.
Det gjorde mig ännu mer frustrerad.
Hon gjorde så att jag inte kunde sova.
Och vad menade hon med
"Men om du behöver någon att prata med, så finns jag här."
Jag satte mig upp och försökte tänka på annat.
Men alla tankar ledde till henne.
Ännu en sömnlös natt.
"Vad är det med dig Draco? Du har aldrig betett dig såhär förut." sa jag till mig själv.
Det är något som drar dig till henne.
"Nej det är det inte. Hon är bara Lolliga Luna, som hon alltid har varit."
Du vet att det inte är sant.
Jag skrek i kudden som hade landat på sängen igen.
Jag måste komma på bättre tankar.
Jag klev upp ur sängen och gick ut i den tysta hallen.
Jag gick runt i slottet, och tittade på allting, tills jag såg att det började bli ljust ute.
Jag sprang tillbaka till mitt rum och lade mig i väntan på att lektionerna skulle börja.
Min mage kurrade och jag bestämde mig för att gå och äta frukost.
Men när jag satt där, kom Lolliga Luna in igen. Hon gick mot min plats, och satte sig mittemot mig.
"Godmorgon" sa hon, överdrivet glatt. Jag suckade.
"Vad vill du nu då?" sa jag irriterat.
"Inget, igentligen. Vad har du som första lektion?"
Verkligen? Var det det hon ville?
"Trolldrycker." svarade jag förvirrat.
"Jag med!" svarade hon. Jag suckade igen och tittade upp på henne. Jag blir nog aldrig av med henne.
Typiskt. Jag hade tappat aptiten.
"Varför... varför är du så snäll mot mig?" undrade jag, och hoppades på att jag skulle få kunna sova inatt.
"Du...." började hon, och dörrarna öppnades och Potter stormade in.
"Luna!" sa han, överdrivet högt.
Hon log mot honom.
"Varför sitter du med honom?"
"Som jag sa igår, Harry..." började hon. Hade dom pratat om mig?
"Ja hon vill väl knappast vara med dig, Potter!" sa jag, ännu mer irriterad.
"Draco, Harry. Kan ni inte vara trevliga mot varandra?"
"Är du allvarlig? Vi har varit vänner sedan första året!"
Jag blängde på Harry, och sedan reste jag mig upp och gick ut, och smällde igen dörrarna efter mig.
Han fattade inte. Hon fattade inte.
Eller... gjorde hon?
Jag sprang till biblioteket, inte säker på varför. Mina ögon sved.
Jag såg Granger och Vesslan gå tillsammans ner till Stora Salen.
Jag satte mig på närmsta bänk och la huvudet i armarna.
Det var lungt och tyst, jag tänkte inte på Lolliga Luna, och jag somnade.
Annons
Visa toppen
Show footer