June
Wednesday 19 November 2008 photo 1/1
|
kommer de någonsin bli bra igen?
mår inte bra, känner mej inte fin. visst de kunde varit mycket värre,
kan ändå inte hjälpa att jag känner så här. att jag mår så dåligt över de.
mitt anstikte är inte sig likt, inte munnen iaf, den som drabbades..
mår skit över att min pojkvän måste stå ut med ett monster som mej. kan inte kyssa honom...det är skit. behöver honom mer än någonsin. men vill inte klaga så han hör de, då blir han bara arg och påstår att de är skitsnack att jag känner mej ful osv..
jag försöker verkligen låtsas som ingenting, sätter ett leende på mina läppar, om man nu fortf kan kalla dom läppar.. jag skrattar & ler som om allting vore bra, men det är inte bra. jag mår inte bra. alla säger till mej att det kommer bli bra till slut, läkarna har sagt att de kommer ta minst ett halvår innan de ser " normalt" ut igen. och ärren försvinner. jag kommer aldrig glömma när jag fick syn på de första gången, känslan jag kände, den otäcka känslan. just nu ser de väl inte jätte farligt ut, men de är fortf ett annat ansikte jag ser när jag kollar i spegelen. jag äcklas. alla säger till mej att jag fortf är söt å bla bla bla...de spelar ingen roll, jag känner inte så. vad ska dom säga? att jag är ful? de vet jag att jag är. såklart hade jag sagt till mina kompisar att dom fortf var söta å vackra om de hade hänt dom, jag älskar dom oavsett vad som händer eller hur dom ser ut. men det är inte samma sak när det gäller en själv.
mår inte bra, känner mej inte fin. visst de kunde varit mycket värre,
kan ändå inte hjälpa att jag känner så här. att jag mår så dåligt över de.
mitt anstikte är inte sig likt, inte munnen iaf, den som drabbades..
mår skit över att min pojkvän måste stå ut med ett monster som mej. kan inte kyssa honom...det är skit. behöver honom mer än någonsin. men vill inte klaga så han hör de, då blir han bara arg och påstår att de är skitsnack att jag känner mej ful osv..
jag försöker verkligen låtsas som ingenting, sätter ett leende på mina läppar, om man nu fortf kan kalla dom läppar.. jag skrattar & ler som om allting vore bra, men det är inte bra. jag mår inte bra. alla säger till mej att det kommer bli bra till slut, läkarna har sagt att de kommer ta minst ett halvår innan de ser " normalt" ut igen. och ärren försvinner. jag kommer aldrig glömma när jag fick syn på de första gången, känslan jag kände, den otäcka känslan. just nu ser de väl inte jätte farligt ut, men de är fortf ett annat ansikte jag ser när jag kollar i spegelen. jag äcklas. alla säger till mej att jag fortf är söt å bla bla bla...de spelar ingen roll, jag känner inte så. vad ska dom säga? att jag är ful? de vet jag att jag är. såklart hade jag sagt till mina kompisar att dom fortf var söta å vackra om de hade hänt dom, jag älskar dom oavsett vad som händer eller hur dom ser ut. men det är inte samma sak när det gäller en själv.
du fixar detta gumman du är fortfarande samma människa som alla tycker om :D och plus ditt sår kommer att läka .D
nathalie kommer fram d.v.s och vem kan motstå den skönheten, inte jag iafall :) <3
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/justsoordinary/297419472/
Visa toppen
Show footer