Friday 10 September 2010 photo 26/81
|
Friday 10 September 2010 photo 26/81
|
Del 12
Justin: För vännerna ni ännu inte möt?
Kim: Om vi ser nån bli mobbad eller något sånt och det är kanske 5 st mot en så går vi ditt och säger åt dom.
Jessica: Och det gör vi för alla vi finns där.
Ryan: Ni är då ett par bra tjejer såna träffar man inte varje dag.
Justin: Nu är kl 1 och det är dags att börja dra sig mot flygplatsen nu.
Alla gick och drog in sakerna i väskorna.
Det var inte så mycket för att om det var nåt vi inte använde så kastade vi allt i väskan så vi tog bara det lilla som låg på golvet och sen så tog vi en taxi till flygget.
När vi kom ditt så var det en halv timma kvar så dom berättade för killarna om vem Sanna var och hur hon blivigt.
När dom skulle gå in i flygget så kollade dom vilka platser som dom hade.
Det var tre platser bredvid varan och tjejerna satte sig och på andra sidan satt killarna.
Det tog 20 min före oss somnade.
Killarna väckte oss när vi skulle landa.
Så fort vi kom ditt så ringde vi taxi och sa att dom fick skynda sig det gäller liv eller död.
Taxin kom direkt och dom satte sig i den när dom hade dagigt sina väskor och åkte till sjukhuset.
När dom kom in så frågade dom vart Kims mamma var och Jessicas pappa.
Dom var på olika våningar.
Jessica skulle till våning 4 och Kim till 7.
Kim ville vara helt själv när hon skulle gå in till sin mamma så vi åkte upp med Jessica och skulle vänta utanför.
När hon skulle gå in kom en doktor fram till os och sa.
Doktorn: Är det ni som är barn till Karin?
Jessica: Jo jag är.
Doktorn: Jo det är nämligen så att alldeles nys så dog din mamma.
Jessica: VA!!!!! Du måste skämta.
Doktorn: Nej det är sant. Men hon bad mig lämna ett meddelande till dig.
Jessica: Okej vad sa hon?
Doktorn: Att du skulle ta pengarna och sånt och att du skulle ha det så bra och at hon älskar dig. Och sen så sa hon att snälla låt mig dö jag vill inte att Jessica ska behöva se mig så här.
Jessica började skrika och gråta sen så skulle hon springa in i det rum som hennes mamma var i men vi höll fast henne.
Hon lyckades att putta undan alla utom Chaz som höll hårt om henne.
Tillslut så gav hon upp och satte sig ner på golvet och började gråta.
Chaz tog henne mot vägen så att vi inte var i vägen.
Han höll om henne länge innan jag fick hålla om henne ett tag.
Vi satt där i en halvtimma innan Kim kom.
Hon var ledsen men glad endå.
Ryan: Hur gick det?
Kim: Jo det gick väl bra fast det var svårt att se hon så skadad men det var skönt att få träffa henne.
Ryan: Okej.
Kim: Så hur har det gåt?