Jag gick som vanligt på stan på kvällen på väg hem från en lyckad shoppingrunda. Ingen av mina kompisar bor åt samma håll som jag, så jag går själv. 2 kvarter före vårt hus hör jag fotsteg bakom mig. Jag trodde det var en vanlig människa så jag fortsatte glatt, men så ringde mamma och jag stannade för att ta upp mobilen ur fickan, då upphörde fotstegen. Men jag bryddemig inte. När jag pratat klart fortsatte jag gå. Då hördes fotstegen igen, nu började jag bli rädd, så jag bestämmde mig för att titta bakåt o se vem det var, men mer han jag inte, mannen satte handen för min mun och andra handen på min mage och började släpa mig bort från gatan. Jag försökte skrika och sparka och bota honom, men inget gick... Han förde in mig i en mörk gränd. Där slängde han ner mig och tog blixtsnabbt fram en kniv, sylvass. Jag vågade inte skrika. Han tog tag i mig, den här gången vårdande, kniven hela tiden bort från mig så den inte skulle skada mig, började knäppa upp min skjorta, när han hade fått bort den började han med byxorna. När jag bara hade BH:n och trosorna kvar på min kropp och klackskorna frös jag, han började klä av sig själv, jag visste vad som väntade, och jag kunde ingenting göra...
Plötsligt som ljuset i mörkret ringde min telefon i byxorna. Han släppte mig, jag visste inte vad jag skulle göra. Hade jag varit han hade jag tryckt på röd lur elr trampat på telefonen. Istället svarade han. Mamma förstod att något inte låg rätt till nä en karl svarade efter att jag sagt att jag snart e hemma. Så hon slängde sig ut på cykeln och började leta, medan mannen slog till mig i huvudet så jag somnade och tog mig till en sjö. Med sig hade han en hink, i den nyfödda hundalpar. Jag vaknade och han slängde i mig i det iskalla vattnet. Sen tog han upp mig igen. Han tog en valp och gav den till mig, satte på videokameran och sa att jag skulle ta av mig BHn och visade kniven, jag visste inte hur jag skulle göra så jag gjorde som han sa, sen sa han att jag skulle kasta i hunvalparna, en och en. Det sved i hjärtat, jag höll på dö. Men jag ville rädda mig, men hundvalparna också, jag stod där och funderade medan valpen knydde i min hand. När jag inte gjorde det så satt han kniven precis ovanför troslinningen och skar, trosorna gick sönder och föll ner på marken och jag fick ett sår. Plötslogt hördes det rop, det var mamma. hon kom ut ur skogen och mannen släppte kameran och försvan. Jag fick kläder och valparna fick bo hos oss. Jag kommer vara i evig skuldtill mamma. Hon räddade mitt liv - och valparnas." sann berättelse om en 18 årig kvinna

Lägg ut detta på er bilddagbok om ni är emot djurplågeri och våltagning

Annons

The photo has no tags

November 2012