September
Sunday 3 October 2010 photo 13/13
|
Bisek, tiden med dig, var bäst!<3
Tanken på att det aldrig mer skulle vara du och jag fick mitt hjärta att stanna för sekunden, fick min kropp att skaka, fick mina tårar att rinna.
Det hemskaste någonsin var på väg att hända, det låg bakom nästa hörn och jag åkte längs vägen i en väldig fart, för fort men ändå för sakta!
Jag ville inte lämna dig, men jag ville ändå få det gjort.
Känslan av att stå utanför dörren och att sakta lyfta handen tveksamt, med ögonen full av tårar, för att säga att jag inte längre kunde sköta dig.
Att jag inte längre skulle gå kvar på ridskolan, att jag aldrig mer skulle vara din, och du min! Det var hemskt!
För varje ord jag skriver här fäller jag en tår!
Jag tänker tillbaka på tiden med dig, drömmen om att bli skötare, När jag blev skötare, min första tävling på dig, och jag kom trea!
Jag älskade inte dig!
Jag var din bästa vän, och du var min!
Du var en del av mitt liv.
Allting bara föll ner till marken och krossades som glas i milliontals små bitar när jag stänge dörren till stallkontoret bakom mig.
Jag hade stängt in en del av mitt liv i ett rum jag aldrig mer skulle kunna öppna dörren till!
Jag föll i gråt i din box, din hals blev blöt av mina tårar.
Jag sjönk sakta ner till marken och satte mig mitt i spånet i din box.
Vad hade jag gjort?
Hur kunde jag vara så självisk att jag lämnade min bästa vän för att jag inte längre ville åka upp till Filipstad för att rida tråkiga lektioner.
För att jag hellre ville skaffa en egen häst som kunde ta din plats?
Det är omöjligt! Ingen kommer någonsin kunna ta din plats i mitt hjärta!
Mitt hjärta är trasigt, en bit föll ner som glas till marken, krossades, och ingen kommer någonsin kunna reparera hålet!
Jag satt tyst och tittade rakt fram, precis som om du var borta föralltid, även om du stod en halvmeter framför mig och stirrade på mig.
Du var precis bredvid mig men ändå så långt borta.
Jag trodde du skulle glömma mig nu, det är så många som träffar dig varje dag, så många olika som kommer och klappar dig, rider dig och sköter dig varje dag.
Men ändå, efter flera månader när jag återvänder till dig, kliver in i din box, ser jag att du känner igen mig, och mina ögon fylls med tårar.
Hur kunde jag tro att min bästa vän skulle glömma bort mig?
Hur många tårar det än rinner, vet jag att du aldrig försvinner!
Du kommer alltid finnas kvar hos mig!
Föralltid sa vi, och jag lovade att aldrig släppa dig!
Det kommer vara du och jag föralltid, oavsett!
Och jag vet att du kommer försvinna, men vi kommer träffas igen, det lovar jag dig!
Jag älskar dig Bisek, <3
Det kommer vara du och jag föralltid, oavsett!
Directlink:
http://dayviews.com/juvvvliah/473730867/
Visa toppen
Show footer