October
Thursday 3 March 2011 photo 1/1
|
De tunga, välbekanta klockvisarna på det lilla uret inne i köket på nedervåningen, slår över till ännu ett omedvetet klockslag.
Alla i huset sover, inklusive Kath som suttit med vakande ögon över sin inkräktande, sovande bror, Jim, hon tvingats dela rum med.
Månskenet skiner in genom det lilla fönstret på övervåningen och skapar ett dunkelt ljus över trappen och hallen. Vem som helst skulle kunna tro att huset stod öde, om man då inte tänkte på personerna som faktiskt låg och sov där inne.
Ett blått ljus blixtrar till genom nyckelhålet i ytterdörren till huset, och det blir tyst ett långt tag. Ingen i huset verkar ha märkt det, och ännu minde, vaknat, av det blixtrande ljuset.
Handtaget på dörren trycks långsamt ner och dörren glider upp. Mörka skuggor ifrån de röda gatlysena utanför, stiger in, upp efter hyllorna och galgarna i den redan dunkla hallen.
De två skuggorna tar varsitt steg in genom dörren och det knakar oroligt till i en av golvplankorna.
En tyst svordom, och en senare utandning lägger sig i luften framför dem och de tar ytterligare några steg in i huset.
En av männen tar upp sin lätt krökta stav och låter en lätt lumosgnista pryda dess topp. De fortsätter, med målmedvetna steg, upp för trappen och stannar till när ännu en golvplanka -denna gång i trappen- knakar till.
Kath sätter sig hastigt upp som om någon hällt en hink kallt vatten över henne. Men så är inte fallet. Ett ljud hade nått hennes trumhinna, och som likt en reflex, hade hon satt sig upp, -klarvaken.
Säker bara en av de där nedrans inbillningarna.
Hon låter blicken svepa över det månskensbeklädda rummet och hon stannar upp med blicken på sin sovande bror, vars täcke till stor del låg nere på golvet.
Hans mörkbruna hår såg till mestadels korpsvart ut i det här ljuset och hans hy nästan spöklik. Sleeping Zombie... Or something..
Ännu ett knakande hörs utanför hennes rum och det nätta ljuset ifrån den lumosträdda staven, flackar till en aning.
Bekanta andetag ifrån en man får hennes hår på armarna att resa sig. Det kan inte vara... Det FÅR inte vara..!
Hon sitter helt stilla, stirrar ut genom gläntan på dörren till hennes rum, och känner hur hennes hjärtslag slår snabbare när männen tar ännu ett steg upp för trappan. Hon sträcker sig, så tyst som möjligt, mot nattduksbordet där hennes stav ligger, och sätter sedan ner fötterna på golvet bredvid sängen.
Ljuset slocknar och Kath stannar upp med både andning och rörelse.
Männen fortsätter dock rakt fram genom övervåningens hall mot Julie och Tims sovrum och Kath ställer sig upp ifrån sängen och låter sina lätta fotsteg föra henne genom rummet.
"Expelliarmus!" Hörs Tims röst ryta genom tystnaden och ett rött sken skiner upp väggen utanför och Kath tycks skymta några svarta hårstrån som knuffas emot väggen intill hennes rum.
Tim hade lyckats avväpna den svarthåriga mannen, vars stav träffat en glasskiva i en av tavlorna som satt på väggen. Därifrån ett klirrande ljud ifrån glasskärvor som faller ner på golvet.
Ett gäckande skratt tonar upp den tillfälliga tystnaden. Kaname var i alla fall inte den träffade. Inte på långa vägar. Det röda skenet ses åter igen, men nu riktat emot Tim som slungas emot väggen med sin stav nu rullandes nere på golvet.
"We all must die one day, dear Mr Angel. Today, tomorrow or within' 20 years doesn't matter. In your turn you will make the world a great favor when you pass away. And don't worry, I'll take good care of your daughter in your place..!"
Kath har under Kanames lilla tal, dragit upp dörren, klivit ut i hallen och står i position till att attackera den svarthårige, långa mannen som står rakryggad med staven tryckt mot Tims hals.
"Avada kedavra!"
Hennes andning stelnar till och hon höjer sin stav i riktning mot Kaname. Mer hinner hon inte förrän en varm hand sluter sig över hennes mun och drar henne bakåt, hindrar henne ifrån att skrika ut sin ilska, sorg och hat.
Tårarna rinner rakt ner från hennes ögon, över Jims varma hand och ner på golvet. Kaname skrattar hånfullt triumferande och stoppar undan sin stav i jackfickan.
Månskenet kapar av hans ansikte och lämnar endast hans lismande, leende övre tandrad synlig i månskenet. Hans två hörntänder är slipade så att han påminner -läskigt nog- om en vampyr.
Kath gör allt som står henne till för att ta sig lös ifrån broderns grepp, men misslyckas.
Hennes far låg död utanför hennes rum. Kaname stod och hånskrattade. Julie grät bredvid Tims livlösa kropp.
Vad kunde troligen gå mer fel?
Kath släpper spänningarna i kroppen och hennes ben vägrar bära henne. Först nu känner hon av Jims bultande hjärta, HANS tårar och hans skakande händer.
Tim Angel är död, och förövarna håller nu kontroll över hans familj...
Annons
Visa toppen
Show footer