Emotional hardcore. Ju mer du klagar över din situation, desto värre blir det. Vi vill inte höra din skit!

Somen del märker klagar jag. En hel del faktiskt, jag gillar det. För nihugger ju emot direkt. Jag känner faktiskt en slags fascination översåna som inte kan anpassa sig, är helt dumma i huvudet, gråter ut ilokaltidningen över att man måste sitta i fängelse för att man harstulit 20 tröjor och så vidare. Det är så enkelt, ni finns ju överallt.

Harman tråkigt finns det alltid någonting att klaga på. Det är nästansjukt. Man kan alltid svänga ihop en smörja om ett stackars emo.

Snart kommer någon antagligen böla över att jag inte har rätt att skriva det jag gör. Jag har all jävla rätt i världen att klaga. Jag har astma, ulcerös kolit, trattbröst, trasiga leder, oprortionella ben och armar, synfel. Men varför ska jag klaga?
Jag hugger inte tillbaka. Jag är inte lika rolig.

Enstor del av "vara sig själv" är att inte ta skit. Med andra ordmisslyckas de ju det första de gör. "Du vet inte vad emo är, det äremotional hardcore...."
Ät min skit! Språket förändras, till din eller min fördel.

Och för att summera, jag vill gärna se den som är över 25 och fortfarande är emo. Och om den har jobb.

//Oskar Jordner Mellanslagad av Max Moritz

jag älskar dig brink, hugg inte då om det inte finns emo, fitta..