Tuesday 16 September 2008 photo 2/4
|
Dröm:
Jag ser ett intro till en svartvit film. Man ser vad som påstås vara ett rike under väldigt forna tider; något helt befängt som 500-talet eller något, men tiderna påminner om andra världskriget. Jag ser en text författad på ett gammalnordiskt språk där det står skrivet samtliga länder i världen i storleksordning, också baserat på pengar. Minns att där underst stod Jûdenland eller något sådant, och att det inte räknades. Riket låg där Frankrike, Spanien, Portugal bland annat ligger.
Väl förbi introt ser man en ung dam, en sådan där klassisk dam från 50-/60-talsfilmer med det där speciella håret och léendet. Idag log hon inte, och det var min roll i den här filmen. Tankarna fördes till Anne Frank, men försvann senare till förmån för andra ljud. Jag färdades med skidor, och minns att jag hade ganska korta stavar till dessa. Jag skidar genom en plats som ser exakt ut som ett övergivet och igensnöat Glumslöv, och jag hör och ser en bil rakt framför mig på heimdalsgatan när jag är ungefär vid affären.
Jag blir omkullkörd, och reser mig upp snabbt när de kommer ut ur bilen kort efter jag rullat med för motorhuven (eller om det var på andra sidan och jag rullade över hela bilen) Deras mål var visst att knäcka knäskålarna på mig.
Två män var det, i klassiskt utförande med rockar och den obligatoriska hatten. De började gå fram emot mig för att "slutföra jobbet" och jag tryckte staven jag hade kvar, den andre hade lämnat min hand vid krashen, i halsen på honom och började springa.
Väl framme vid mitt eget hus stannade och, och man hann ikapp mig. Jag kan inte springa i mardrömmar egentligen, och jag har ingen aning om varför. Så jag lyckas på något sätt skada den andre, medan den förste dyker in i trädgårdens framsida. När jag ser det följer jag snabbr efter, och där är alla sortera vapen nedstuckna i marken där. Marken i sig är mjuk, trots snön, och man kan lätt rycka upp sakerna. Den andre mannen, som dök in först, gör inget alls, eller så skadade jag honom igen eller något. Den förste dyker in vid häcken, och jag hör tydligt den andre säga:
"Det är bra, utmana ödet nu bara! Vi har henne snart!"
Den sista meningens ordagrannhet är jag osäker på.
Jag kastar ett spjut eller något på den som dök in genom häcken, och träffade i örat eller något. Sedan kastade jag en hammare och fräffade halsen, tror jag. Just då vaknade jag med ett ryck och andades helt sjukt snabbt. Någon gång under drömmen tror jag att jag visste att det var just en dröm, men att jag fortsatte drömma. Det får mig att undra om jag på något undermedvetet sätt kanske njuter av mardrömmar... I vilket fall som är det över nu, och det handlade åtminstonne inte om det vanliga! >.<
Kanske skriver detta i dagens dagbokstext istället sen.
Jag ser ett intro till en svartvit film. Man ser vad som påstås vara ett rike under väldigt forna tider; något helt befängt som 500-talet eller något, men tiderna påminner om andra världskriget. Jag ser en text författad på ett gammalnordiskt språk där det står skrivet samtliga länder i världen i storleksordning, också baserat på pengar. Minns att där underst stod Jûdenland eller något sådant, och att det inte räknades. Riket låg där Frankrike, Spanien, Portugal bland annat ligger.
Väl förbi introt ser man en ung dam, en sådan där klassisk dam från 50-/60-talsfilmer med det där speciella håret och léendet. Idag log hon inte, och det var min roll i den här filmen. Tankarna fördes till Anne Frank, men försvann senare till förmån för andra ljud. Jag färdades med skidor, och minns att jag hade ganska korta stavar till dessa. Jag skidar genom en plats som ser exakt ut som ett övergivet och igensnöat Glumslöv, och jag hör och ser en bil rakt framför mig på heimdalsgatan när jag är ungefär vid affären.
Jag blir omkullkörd, och reser mig upp snabbt när de kommer ut ur bilen kort efter jag rullat med för motorhuven (eller om det var på andra sidan och jag rullade över hela bilen) Deras mål var visst att knäcka knäskålarna på mig.
Två män var det, i klassiskt utförande med rockar och den obligatoriska hatten. De började gå fram emot mig för att "slutföra jobbet" och jag tryckte staven jag hade kvar, den andre hade lämnat min hand vid krashen, i halsen på honom och började springa.
Väl framme vid mitt eget hus stannade och, och man hann ikapp mig. Jag kan inte springa i mardrömmar egentligen, och jag har ingen aning om varför. Så jag lyckas på något sätt skada den andre, medan den förste dyker in i trädgårdens framsida. När jag ser det följer jag snabbr efter, och där är alla sortera vapen nedstuckna i marken där. Marken i sig är mjuk, trots snön, och man kan lätt rycka upp sakerna. Den andre mannen, som dök in först, gör inget alls, eller så skadade jag honom igen eller något. Den förste dyker in vid häcken, och jag hör tydligt den andre säga:
"Det är bra, utmana ödet nu bara! Vi har henne snart!"
Den sista meningens ordagrannhet är jag osäker på.
Jag kastar ett spjut eller något på den som dök in genom häcken, och träffade i örat eller något. Sedan kastade jag en hammare och fräffade halsen, tror jag. Just då vaknade jag med ett ryck och andades helt sjukt snabbt. Någon gång under drömmen tror jag att jag visste att det var just en dröm, men att jag fortsatte drömma. Det får mig att undra om jag på något undermedvetet sätt kanske njuter av mardrömmar... I vilket fall som är det över nu, och det handlade åtminstonne inte om det vanliga! >.<
Jag hade också en skitmysko dröm inatt, fast jag minns den inte riktigt längre... xD
Hann nästan somna om >.<
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/karuchi/267420886/