April
Thursday 1 January 2009 photo 2/2
|
Och året började med en av de dummaste jefla drömmarna någonsin XD
Ok, så den här drömmen händer någonstans i Malmö, ungefär. Som i en inledning på en film ser man lite bakgrundshistoria kring vad jag tror är ett barnhem där jag, Max och Sandra eller nåt bor (de sov här inatt, så det är säkert så).
Barnhemmet var typ i en gymnastiksal, och vi hade alla möjliga sportredskap. Till och med en liten bassäng som vi t'ckte över med en gummimatta när vi skulle sova. Vi själva sov typ alla på enstor madrass av den typen som är blå och råg och har handtag på sidorna som typ alltid går av.
Morgonen därpå är jag (trologtvis ensam) ute vid ett torg som ser ut att ligga på Malmö's kanal, och där finne en kiosk och en busshållplats i närheten. Plötsligt störtr typ en boll från himmlen. Såg ut nästan exakt som en riktigt stor Volleyboll. Den öppnas på ett riktigt flashigt Hollywood-sätt (krossar någ en del människor också) och 3-4 Utomjordningar kommer ut... De är mörkhyade, och en av dem är ganska tjock. De andra 2-3 var väl normala.
Jag har redan hunnit iväg för att komma till barnhemmet och varna alla andra. Jag kommer dit, och det är redan kaos och bråk och vem som ska ha vad etc. Jag drar med mig de två nämnda och min lillebror, tror jag. Vi springer därifrån, ut till torget, som är precis utanfor byggnaden nästan. Vi springer bort, förbi busshållplatsen, men hoppar inte på bussen utan springer vidare in på en mågata, och då någon gång ansluter sig Samuel L. Jackson till oss. Han säger något om hur fasen vi ska stoppa det här eller vad vi ska göra. Vi går rnt, hittar lekplatser och s¨dana saker, pratar. Sen kan vi av någon anledning flyga och flyger en bit ovanför en dal som ser ut som en jag någon gång sett i Helsingborg när jag vandrat runt.
Samuel pratar om att utomjordningarna håller en vid liv så länge de kan få alkohol eller droger från dig. Precis efter det ser den tjocka mörkhyade mig nerifrån marken och hoppas upp mot mig. Jag undviken honom och vi flyger vidare en bit och delar på oss. Jag hinns upp och han lyckas få mig att vilja skaffa honom alkohol. Mind you, jag är ASrädd vid detta tillfälle.
Jag hittar ett hus ganska närbeläget som egentligen är ett skåp i ett annat hus. Men jag har inte en aning om hur det blev så... Där bor iaf en flicka i det, men jag kommer nte in överallt så jag kan få tag på alkohol eller droger. Negern börjar bli irriterad och blänger på mig med sina vit-hinniga ögon. Ser ut som han är blind, nästan. Till slut finner jag en flaska, och han tar den och går runt ett slag. Jag rmlade på något sätt åt sidan (tror han slog till mig), och hamnar under ett täcke och en kudde brebvid sängen som helt plötsligt stod bredvid skåpet intill en annan vägg (rummet är ganska litet och påminner om min farmors sommarstuga).
Månniskorna i sängen vaknar sedan och säger något om fontanell när de ser mitt huvud (ditt fel Hanna? XD). Sen säger de något annat, och jag tittwar på dem och signalerar att de ska vara tysta, för utomjordingen är nära. Han är helt plötsligt borta, och jag tas om hand och får mat ev den här familjen. Sen visar det sig att huset är ganska stort och ett kollektivboende, och jag blir väldigt paranoid av att folk som är på väg ut ur huvudingången helt plötsligt är bakom mig i hallen.
Drömmen slutar någon gång precis när jag är som mest paranoid, och då vaknar jag med ganska hög andning.
Barnhemmet var typ i en gymnastiksal, och vi hade alla möjliga sportredskap. Till och med en liten bassäng som vi t'ckte över med en gummimatta när vi skulle sova. Vi själva sov typ alla på enstor madrass av den typen som är blå och råg och har handtag på sidorna som typ alltid går av.
Morgonen därpå är jag (trologtvis ensam) ute vid ett torg som ser ut att ligga på Malmö's kanal, och där finne en kiosk och en busshållplats i närheten. Plötsligt störtr typ en boll från himmlen. Såg ut nästan exakt som en riktigt stor Volleyboll. Den öppnas på ett riktigt flashigt Hollywood-sätt (krossar någ en del människor också) och 3-4 Utomjordningar kommer ut... De är mörkhyade, och en av dem är ganska tjock. De andra 2-3 var väl normala.
Jag har redan hunnit iväg för att komma till barnhemmet och varna alla andra. Jag kommer dit, och det är redan kaos och bråk och vem som ska ha vad etc. Jag drar med mig de två nämnda och min lillebror, tror jag. Vi springer därifrån, ut till torget, som är precis utanfor byggnaden nästan. Vi springer bort, förbi busshållplatsen, men hoppar inte på bussen utan springer vidare in på en mågata, och då någon gång ansluter sig Samuel L. Jackson till oss. Han säger något om hur fasen vi ska stoppa det här eller vad vi ska göra. Vi går rnt, hittar lekplatser och s¨dana saker, pratar. Sen kan vi av någon anledning flyga och flyger en bit ovanför en dal som ser ut som en jag någon gång sett i Helsingborg när jag vandrat runt.
Samuel pratar om att utomjordningarna håller en vid liv så länge de kan få alkohol eller droger från dig. Precis efter det ser den tjocka mörkhyade mig nerifrån marken och hoppas upp mot mig. Jag undviken honom och vi flyger vidare en bit och delar på oss. Jag hinns upp och han lyckas få mig att vilja skaffa honom alkohol. Mind you, jag är ASrädd vid detta tillfälle.
Jag hittar ett hus ganska närbeläget som egentligen är ett skåp i ett annat hus. Men jag har inte en aning om hur det blev så... Där bor iaf en flicka i det, men jag kommer nte in överallt så jag kan få tag på alkohol eller droger. Negern börjar bli irriterad och blänger på mig med sina vit-hinniga ögon. Ser ut som han är blind, nästan. Till slut finner jag en flaska, och han tar den och går runt ett slag. Jag rmlade på något sätt åt sidan (tror han slog till mig), och hamnar under ett täcke och en kudde brebvid sängen som helt plötsligt stod bredvid skåpet intill en annan vägg (rummet är ganska litet och påminner om min farmors sommarstuga).
Månniskorna i sängen vaknar sedan och säger något om fontanell när de ser mitt huvud (ditt fel Hanna? XD). Sen säger de något annat, och jag tittwar på dem och signalerar att de ska vara tysta, för utomjordingen är nära. Han är helt plötsligt borta, och jag tas om hand och får mat ev den här familjen. Sen visar det sig att huset är ganska stort och ett kollektivboende, och jag blir väldigt paranoid av att folk som är på väg ut ur huvudingången helt plötsligt är bakom mig i hallen.
Drömmen slutar någon gång precis när jag är som mest paranoid, och då vaknar jag med ganska hög andning.
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/karuchi/314132900/
Visa toppen
Show footer