April
Thursday 5 November 2009 photo 1/1
|
Ok, drömdags. Men det här är en flummig en. Satt dock och skrev ned den så fort jag vaknade (dvs i detta nu). Och nej, ingen tvingar er att läsa, men mina drömmar brukar vara skumma XD
Jag drömde om en pojke som arbetade för att släkte som skulle hålla någon slags reaktor under uppsyn. Den här reaktorn var uppenbarligen riktigt farlig, och en utav medlemmarna i det här "släktet" gick så långt för att skydda den så att han smugglade med sig den i en portfölj han alltid hade med sig. Han blev senare dödad utav vakter, men lyckades gömma portföljen på ett ställe där hans lillebror eller son kunde hämta den.
Den här pojken mötte jag snart; gömd bland alla lokaler på det stora komplexet som var ett center för någon slags forskning. Strax innan vi flyr från komplexet hittar vi pojkens far och säger farväl till honom innan vi på något sätt gör honom till aska. Vi svär att vi ska vakta reaktorn med våra liv, och någon gång efter det får han reaktorn i sin kropp (utav någon anledning). Vi flyr hur som helst, osäker på om något mer hände.
Drömmen bytar perspektiv, och jag vet inte om styckena hänger ihop; det blir förvirrande!
Före detta hände egentligen en massa smått om att jag skulle ta mig till en barndomsvän i en pulka, blev tillfrågad och jag ville ha skjuts av en gammal mattelärare (Jörgen), men vi ska inte gå in på detaljer.
Han tar med mig i sin bil hur som helst, som jag knappt minns formen och utseendet på.
Vi åkte längs en väg, och såg en massa byggnader under konstruktion. Riktiga drömvillor och dyra lägenheter. Ju längre vi fortsätter desto mer närmar vi oss ett ganska tätbefolkat samhälle, där bilen transformeras till en helikopter och vi flyger genom samhället. Helikoptern har av någon anledning ett hål för benen, och den är orange och silver, av alla färger. Till slut hittar vi Kesch, och efter det här blir drömmen vag efter ett samtal med honom.
Drömmen bytar perspektiv igen, vet inte om det är en del av samma dröm, för det stämmer inte ihop
Lite senare, och utav en demonstrationsanledning tror jag, åker jag ut i rymden med hjälp av den här helikoptern som kan transformera sig. Det är någon form utav en livsform, och jag kan kommunicera med honom och be honom skydda mig. Vi åker runt i universum och tittar på nebulosor (han kan uppenbarligen teleportera sig), och till slut återvänder vi. Nästan direkt efter åker vi upp igen och besöker Venus. Befolkningen på Venus krigar med konstiga maskiner som ser ut som krigsskepp från Final Fantasy, och som har ansikten på sig längst fram, Dessa ansikten Lever!
När vi träder in i atmosfären skyddar vi oss genom att...blåsa framför oss. Vad det nu än kan h hjälpt för kom vi iaf ner och fick se den här förödelsen, och jag och pappa svimmade medan pojken försökte få iväg oss igen. En av maskinerna såg oss precis som pojken själv tappade greppet och störtade sista biten ned.
Här byter drömmen perspektiv igen (men här vet jag iaf att drömdelarna är sammanlänkade!) och vi följer en karaktär jag tror att jag är Också. Jag är i Frankrike, postapocalyptiskt, och försöker fly från identitetsrobotar. Eftersom man enligt lagen MÅSTE ha ett registrerat ID baserat på sitt DNA, sin puls etc, så har de en massa robotar stationerade överallt, och små Star Wars-liknande roboter som åker runt på gatorna och scannar alla. Samhället i Frankrike liknade verkligen något baserat på andra världskriget i allmänhet, och det är väl dit det är på väg med all atomforskning etc.
Jag cyklar längs en gata och ska precis komma ut ur ett samälle när en liten robot ser mig och ska försöka hitta mig. Jag gömmer mig, men roboten ger sig inte, och jag lyckas självklart föra ljud trots mina ansträngningar, och roboten fäller ut en till synes helt ofarlig kniv längst uppe på sig (I lol'd XD)
Jag hoppar upp på någon slags låda, och precis då kommer en kille förbi (vi är utomhus), och jag ber honom hjälpa mig. Där slutar drömmen
Den här pojken mötte jag snart; gömd bland alla lokaler på det stora komplexet som var ett center för någon slags forskning. Strax innan vi flyr från komplexet hittar vi pojkens far och säger farväl till honom innan vi på något sätt gör honom till aska. Vi svär att vi ska vakta reaktorn med våra liv, och någon gång efter det får han reaktorn i sin kropp (utav någon anledning). Vi flyr hur som helst, osäker på om något mer hände.
Drömmen bytar perspektiv, och jag vet inte om styckena hänger ihop; det blir förvirrande!
Före detta hände egentligen en massa smått om att jag skulle ta mig till en barndomsvän i en pulka, blev tillfrågad och jag ville ha skjuts av en gammal mattelärare (Jörgen), men vi ska inte gå in på detaljer.
Han tar med mig i sin bil hur som helst, som jag knappt minns formen och utseendet på.
Vi åkte längs en väg, och såg en massa byggnader under konstruktion. Riktiga drömvillor och dyra lägenheter. Ju längre vi fortsätter desto mer närmar vi oss ett ganska tätbefolkat samhälle, där bilen transformeras till en helikopter och vi flyger genom samhället. Helikoptern har av någon anledning ett hål för benen, och den är orange och silver, av alla färger. Till slut hittar vi Kesch, och efter det här blir drömmen vag efter ett samtal med honom.
Drömmen bytar perspektiv igen, vet inte om det är en del av samma dröm, för det stämmer inte ihop
Lite senare, och utav en demonstrationsanledning tror jag, åker jag ut i rymden med hjälp av den här helikoptern som kan transformera sig. Det är någon form utav en livsform, och jag kan kommunicera med honom och be honom skydda mig. Vi åker runt i universum och tittar på nebulosor (han kan uppenbarligen teleportera sig), och till slut återvänder vi. Nästan direkt efter åker vi upp igen och besöker Venus. Befolkningen på Venus krigar med konstiga maskiner som ser ut som krigsskepp från Final Fantasy, och som har ansikten på sig längst fram, Dessa ansikten Lever!
När vi träder in i atmosfären skyddar vi oss genom att...blåsa framför oss. Vad det nu än kan h hjälpt för kom vi iaf ner och fick se den här förödelsen, och jag och pappa svimmade medan pojken försökte få iväg oss igen. En av maskinerna såg oss precis som pojken själv tappade greppet och störtade sista biten ned.
Här byter drömmen perspektiv igen (men här vet jag iaf att drömdelarna är sammanlänkade!) och vi följer en karaktär jag tror att jag är Också. Jag är i Frankrike, postapocalyptiskt, och försöker fly från identitetsrobotar. Eftersom man enligt lagen MÅSTE ha ett registrerat ID baserat på sitt DNA, sin puls etc, så har de en massa robotar stationerade överallt, och små Star Wars-liknande roboter som åker runt på gatorna och scannar alla. Samhället i Frankrike liknade verkligen något baserat på andra världskriget i allmänhet, och det är väl dit det är på väg med all atomforskning etc.
Jag cyklar längs en gata och ska precis komma ut ur ett samälle när en liten robot ser mig och ska försöka hitta mig. Jag gömmer mig, men roboten ger sig inte, och jag lyckas självklart föra ljud trots mina ansträngningar, och roboten fäller ut en till synes helt ofarlig kniv längst uppe på sig (I lol'd XD)
Jag hoppar upp på någon slags låda, och precis då kommer en kille förbi (vi är utomhus), och jag ber honom hjälpa mig. Där slutar drömmen
Haha kanske ska prova det nästa gång jag är i fara^^
blev den kvar på venus? =P
<br />
Det enda skumma är egentligen, som första sade, att jag minns dem såpass klart. Andra som minns sina drömmar har minst lika skumma XD<br />
Jag satte mig och skrev det så fort jag vaknade som sagt X3
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/karuchi/422093784/
Visa toppen
Show footer