Sunday 30 May 2010 photo 1/2
|
Jag och Staffan har sett anime. Igen. Btw, en Orc gjorde det där *peka uppåt*
Det blir bara oftare och oftare man kan förklara en anime som såpass alldaglig att det bara blir pinsamt och dåligt...Rosario to Vampire är en inte sådan anime. Det vore att ge den för mycket beröm.
Det första vi ser är en liten stackare som varit dum nog att tvingas gå om en klass. Hans namn är Tsukuno Aono, och vi får aldrig en specifik anledning eller omständighetsförklaring till varför han försatts i en sådan situation. Den här karaktären är redan från början så otroligt alldaglig att skaparen bara ignorerar att ge honom någon typ av bakgrund alls!
Hans föräldrar får i vilket fall lite screen-time...men det förklarar inget utom att hans mamma är en oärlig idiot. Hon får i vilket fall in honom på en skola – men inte vilken som helst. När stackars Aono pratar i telefon på skolbussen bryts plötsligt signalen då de når en tunnel, och när han går av kan han inte längre ringa. Det bådar illa nog kan man tycka, men att död vegatation och massor av gravstenar omger miljön han nyss kommit till tycks däremot inte oroa honom något särskilt alls. Gåendes mot skolan hör Aono ett gnisslande ljud, och från ingenstans kommer en cykel, en krasch, och seriens första “panty shot".
Vänj er folk – ty denna serie visar inte mindre än 184 utav dessa plagg, figurerandes högst centralt i ungefär lika många klipp (somliga har mer än ett par i bild samtidigt; kontentan är att Rosalio to Vampire har ca. 0,7 ppm (panties per minute)). Fråga inte varför vi räknade. Bara...gör det inte.
Seriens kvinnliga huvudroll – Moka Akashiya – introduceras i vart fall, och vi har ett första potentiellt kärleksintresse. Självklart och dessvärre inte det enda.
Här börjar felen strömma in. Jag medger att teckning och karaktärer drog in mig (tillsammans med en gammal rekommendation), men det kan verkligen inte väga upp för smörjan Rosalio to Vampire utsätter mig för. Den har fler utav tidigare nämnda bakgrundshål – något som verkligen inte brukar finnas i en medietyp som annars är så fixerad i flashbacks och story-mässiga idiotifieringar.
Karaktärernas så kallade band till varandra består alla mer eller mindre utav att de försökt ta livet av Aono (innan de faller stenhårt för hans...mediokerhet?), något som vi sett tusentals ledroller i haremanime utsättas för (Love Hina, Maburaho etc.), bara det att här är det verkligen seriöst. I ena studen tas döden som en LEK, och i den andra med hur oerhört seriöst som helst.
Den här animen behöver inte mer; Rosalio to Vampire är en smörja med ok teckning, massor av hål, halvbra till hemska röstinsatser, samt trosor. Väldigt mycket trosor.
(Jag och Staffan såg för övrigt även säsong två's första episod, och bara där har de inte mindre än 63 trosskymtar. De flesta karsktärer har inte bytat sedan första säsongen.)
Jag älskar din tros-calculation... it is just epic <3
Haha, tack XD <3 Vi kom överens om att göra det eftersom där var så MYCKET! XD
känner tjejer som älskar den animen. :3
Har dock inte själv sett den.
Jag avskydde den iaf. Syns vilka budget-savers de använder också...stillbilder som är så pinsamt uppenbart billiga att animen framstår som en parodi på sig själv xD
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/karuchi/459568455/