April
Tuesday 13 July 2010 photo 1/1
|
Jag har nyligen sett klart säsongens lätt bästa anime, nämligen Fullmetal Alchemist: Brotherhood.
Jag är uppriktigt sagt förvånad över hur man lyckas göra en omberättad version utav en anime som inte ens är tio år gammal, med en ännu större budget än vad originalet hade. Jag utgår från att fansen utav mangan skrek efter en ren adaption – vilket originalet inte var då det är en helt annan historia med (nästan) samma karaktärer – och att det helt enkelt kunde tänkas betyda fler intäkter.
Så, är FMA: B bättre än originalet? Det var måhända några år sedan jag såg den serien, men jag svarar ja. Brotherhood vräker ut sig över 64 episoder – en hel säsong längre än sitt original – och har således mer dyrbar tid till karaktärsutveckling, vilket Verkligen behövs med tanke på hur mycket tyngre den här serien är än det mesta på marknaden!
Med det sagt kommer vi till intrigen och den saftiga historian som berättas. Medan historien om de två bröderna Elric fokuserar ganska mycket på Edward som den större huvudrollen, måste jag faktiskt skjuta in att både Alphonse's och Hohenheim's intriger både i nuet och det förflutna är så mycket djupare och mer fängslande, och deras karaktärer utvecklas mycket mer än vad Edwards gör. Med det sagt tycker jag Edward är en stark karaktär redan; vi känner honom och vi BEHÖVER inte mycket mer än så. För den som inte är familjär med historian; Två bröder växer upp tillsammans. I ung ålder ser de sin far lämna hemmet, utan någon som helst förklaring till dem. Han lämnar dem i sticket med sin mor, som sorgligt nog dör något år därpå i sjukdom. Intresserade utav Alkemi – konsten att bryta ned atomer för att sedan bygga upp dem till något annat – börjar pojkarna studera ett tabu; Mänsklig transmutation. Efter år av hårda studier i Alkemins konst, misslyckas de med att återuppliva sin mor, och de får betala ett hemskt pris. Hemskt som det är för det bröderna till ett gemensamt beslut; de sätter ut på en resa att återta det de förlorat och förhindra att andra människor begår samma misstag – tabu – som dem själva.
Förutom dessa tre karaktärer lyckas FMA: B hålla många andra bollar i luften, och faktiskt hålla majoriteten intressanta utan att dra så många stereotypiska kort som man hade kunnat förvänta sig. Alla de större karaktärerna har något att bidra med, och de som finner sig lägre i kedjan lyckas ändå bringa serien framåt, även om det kan bli lite för mycket ibland.
Därtill är alla som är med i mer än tre avsnitt oerhört grymt animerade, och i många fall även förvånansvärt detaljerade, rent estetiskt sett. Faktum med att de flesta miljöer är oerhört mysiga, och huvudstaden Central väldigt tilltalande, med både parker, en lång kanal, slumkvarter och ett och annat maskerat skrymsle. Rush Valley, Briggs och alla de andra städerna är trovärdigt uppbyggda, och den historiska scenen i en alternativ världs första stapplande steg in i 1900-talet ger verkligen denna anime en unik och i sammanhanget trovärdig intrig.
Här måste jag även ge stort beröm till en punkt anime missar så frekvent nuförtiden, ty förutom några riktigt vassa öppnings- och slutmusikstycken, har Fullmetal Alchemist: Brotherhood ett alldeles förträffligt soundtrack som skapar en oerhört maffig känsla i sina finaste stunder utan att återanvända några spår alltför mycket. Tre hela soundtracks finns nu tillgängliga, vilket sätter serien på samma musikaliska budget som exempelvis Death Note.
Förutom pampig musik har Brotherhood utmärkta seiyuu. Var röst är oerhört passande och görs med god och bra spelad inlevelse. Sällan går det till överdrift, även om Edward åstadkommer hemskt irriterande ljud i för höga tonlägen. Det enda klagomålet på den här fronten, och trots att det kan tyckas stort så är rösterna finemang!
Så, har jag något negativt att säga om denna serie? Ja, det finns en hel del dumma moment som fått mig att tänka tillbaks, trots god kongruens genom hela serien.
Det första är skillnaden mellan Alkemi och Alkhestri. Det känns lite oklart emellanåt, men den här skillnaden är ju uppenbarligen stor, eftersom den bär så stor relevans till historian. Den för mig också till punkt nummer två; Varför dödar inte Scar karaktären Mei Cheng? Spoiler! Han kan ju tänka sig att gå på korståg för att ta livet utav alkemister lite hur som helst, så varför inte henne? Hans agg framgick ju som att det spände sig över alla alkemister, men nåväl. Förutom det är Scar en stark karaktär på en högre nivå, men hans grund är skakig. "Jag har förkastat allt som Gud gett mig" (fritt översatt). Detta inkluderar alltså namn och...ja, bara namn. Enligt hans folks tro ger uppenbarligen inte Gud honom livet, eftersom han inte i full mån förkastat det (snarare bara inte försökt göra mesta möjliga utav det direkt...). spoiler done
En rad till om förklaringarna; det kan iofs bero på att undertexterna jag läste från var dåligt skrivna, men vissa förklaringar är väldigt luddiga. Nästan Death Note-luddiga, och där hade jag verkligen problem med att hänga med ibland. Det är i vägen tillfälligt för det mesta, men vid två punkter i serien jag kan tänka på just nu, är det så illa att jag ville gå tillbaks för att läsa om.
Slutord: Alkemistbröderna får 10/10 silverklockor. Trots sina brister fylls var episod ut på ett meningsfullt sätt med massor av känslor och tunga moraliska dilemman emellanåt. Ett beundransvärt verk av fin berättarkonst, vacker musik både i början, slut och mitt, mycket goda rollprestationer samt ett stort och mångdimensionellt karaktärsträd.
Jag har nyligen sett klart säsongens lätt bästa anime, nämligen Fullmetal Alchemist: Brotherhood.
Jag är uppriktigt sagt förvånad över hur man lyckas göra en omberättad version utav en anime som inte ens är tio år gammal, med en ännu större budget än vad originalet hade. Jag utgår från att fansen utav mangan skrek efter en ren adaption – vilket originalet inte var då det är en helt annan historia med (nästan) samma karaktärer – och att det helt enkelt kunde tänkas betyda fler intäkter.
Så, är FMA: B bättre än originalet? Det var måhända några år sedan jag såg den serien, men jag svarar ja. Brotherhood vräker ut sig över 64 episoder – en hel säsong längre än sitt original – och har således mer dyrbar tid till karaktärsutveckling, vilket Verkligen behövs med tanke på hur mycket tyngre den här serien är än det mesta på marknaden!
Med det sagt kommer vi till intrigen och den saftiga historian som berättas. Medan historien om de två bröderna Elric fokuserar ganska mycket på Edward som den större huvudrollen, måste jag faktiskt skjuta in att både Alphonse's och Hohenheim's intriger både i nuet och det förflutna är så mycket djupare och mer fängslande, och deras karaktärer utvecklas mycket mer än vad Edwards gör. Med det sagt tycker jag Edward är en stark karaktär redan; vi känner honom och vi BEHÖVER inte mycket mer än så. För den som inte är familjär med historian; Två bröder växer upp tillsammans. I ung ålder ser de sin far lämna hemmet, utan någon som helst förklaring till dem. Han lämnar dem i sticket med sin mor, som sorgligt nog dör något år därpå i sjukdom. Intresserade utav Alkemi – konsten att bryta ned atomer för att sedan bygga upp dem till något annat – börjar pojkarna studera ett tabu; Mänsklig transmutation. Efter år av hårda studier i Alkemins konst, misslyckas de med att återuppliva sin mor, och de får betala ett hemskt pris. Hemskt som det är för det bröderna till ett gemensamt beslut; de sätter ut på en resa att återta det de förlorat och förhindra att andra människor begår samma misstag – tabu – som dem själva.
Förutom dessa tre karaktärer lyckas FMA: B hålla många andra bollar i luften, och faktiskt hålla majoriteten intressanta utan att dra så många stereotypiska kort som man hade kunnat förvänta sig. Alla de större karaktärerna har något att bidra med, och de som finner sig lägre i kedjan lyckas ändå bringa serien framåt, även om det kan bli lite för mycket ibland.
Därtill är alla som är med i mer än tre avsnitt oerhört grymt animerade, och i många fall även förvånansvärt detaljerade, rent estetiskt sett. Faktum med att de flesta miljöer är oerhört mysiga, och huvudstaden Central väldigt tilltalande, med både parker, en lång kanal, slumkvarter och ett och annat maskerat skrymsle. Rush Valley, Briggs och alla de andra städerna är trovärdigt uppbyggda, och den historiska scenen i en alternativ världs första stapplande steg in i 1900-talet ger verkligen denna anime en unik och i sammanhanget trovärdig intrig.
Här måste jag även ge stort beröm till en punkt anime missar så frekvent nuförtiden, ty förutom några riktigt vassa öppnings- och slutmusikstycken, har Fullmetal Alchemist: Brotherhood ett alldeles förträffligt soundtrack som skapar en oerhört maffig känsla i sina finaste stunder utan att återanvända några spår alltför mycket. Tre hela soundtracks finns nu tillgängliga, vilket sätter serien på samma musikaliska budget som exempelvis Death Note.
Förutom pampig musik har Brotherhood utmärkta seiyuu. Var röst är oerhört passande och görs med god och bra spelad inlevelse. Sällan går det till överdrift, även om Edward åstadkommer hemskt irriterande ljud i för höga tonlägen. Det enda klagomålet på den här fronten, och trots att det kan tyckas stort så är rösterna finemang!
Så, har jag något negativt att säga om denna serie? Ja, det finns en hel del dumma moment som fått mig att tänka tillbaks, trots god kongruens genom hela serien.
Det första är skillnaden mellan Alkemi och Alkhestri. Det känns lite oklart emellanåt, men den här skillnaden är ju uppenbarligen stor, eftersom den bär så stor relevans till historian. Den för mig också till punkt nummer två; Varför dödar inte Scar karaktären Mei Cheng? Spoiler! Han kan ju tänka sig att gå på korståg för att ta livet utav alkemister lite hur som helst, så varför inte henne? Hans agg framgick ju som att det spände sig över alla alkemister, men nåväl. Förutom det är Scar en stark karaktär på en högre nivå, men hans grund är skakig. "Jag har förkastat allt som Gud gett mig" (fritt översatt). Detta inkluderar alltså namn och...ja, bara namn. Enligt hans folks tro ger uppenbarligen inte Gud honom livet, eftersom han inte i full mån förkastat det (snarare bara inte försökt göra mesta möjliga utav det direkt...). spoiler done
En rad till om förklaringarna; det kan iofs bero på att undertexterna jag läste från var dåligt skrivna, men vissa förklaringar är väldigt luddiga. Nästan Death Note-luddiga, och där hade jag verkligen problem med att hänga med ibland. Det är i vägen tillfälligt för det mesta, men vid två punkter i serien jag kan tänka på just nu, är det så illa att jag ville gå tillbaks för att läsa om.
Slutord: Alkemistbröderna får 10/10 silverklockor. Trots sina brister fylls var episod ut på ett meningsfullt sätt med massor av känslor och tunga moraliska dilemman emellanåt. Ett beundransvärt verk av fin berättarkonst, vacker musik både i början, slut och mitt, mycket goda rollprestationer samt ett stort och mångdimensionellt karaktärsträd.
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/karuchi/465431165/
Visa toppen
Show footer