April
Sunday 8 December 2013 photo 3/3
![Det har bubblat jäkligt mycket galla till ytan på sistone, och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Varnar redan nu om att detta inlägg bara består av sagt galla, och kommer att bli långt så...jag förväntar mig inte att många läser. MEN, det är bättre än att vara drama queen och inte bara bekänna vad som är dåligt och tynger en, hurhur.
Mitt förhållande till mitt barndomshem är nog inte särskilt vanligt idag. Jag har nämligen bott där i hela mitt liv, och bor där fortfarande 24 år gammal. Kanske just därför är det lite jobbigare när saker och ting krånglar sig, och jag verkligen inte orkar ta upp de här sakerna med respektive personer just nu. Till att börja med är den som lyssnar bäst på problemen min egen mor. Familjen verkar segregeras just nu, och det finns egentligen ingen att skylla det på, även om det såklart finns de som samarbetar mer, och de som samarbetar mindre...
Jag känner bara att sedan min syster kom (tillbaka!) hem med inte bara en katt TILL, utan även en HUND, och kallt verkade förvänta sig att alla skulle ställa upp för henne med detta, så har allt gått alltmer utför. Det enda vi alla är överens om är väl i princip att det inte är hundens fel, och att det är fel att låta henne komma i kläm. Samtidigt är det jävligt svårt att bara orka med den här hunden, som passande nog fått namnet Lucy (more like Lucifur, amirite). Hon kräver egentligen två promenader om dagen, men får ofta bara en eftersom alla helt enkelt inte har tillräckligt med tid. Hon är inte rumsren, eftersom syster yster gjorde misstaget att låta henne vara så mycket själv och inomhus under hennes första veckor - hon är toalett-efterbliven! Hon är dessutom av en sorts hund som hela faniljen tidigare har varit rätt anti-inställd till; hon bjäbbar (skäller gällt, som småhundar brukar), och hon bjäbbar av helt fel anledningar. Personligen vill jag bara drämma till henne när hon gör så!
Syster har ju dessvärre ett heltidsjobb att tänka på också, och tvekar inte att använda det som försvar när hon ställs till svars för saker rörande hunden och övriga sysslor i hushållet (vilket hon är EXTREMT dålig på att ta del av - hon tvättar knappt ens sina kläder).
Jag skulle gärna protestera mer högljutt mot detta, vilket osökt för mig in på nästa punkt; Jag suger. Jag är 24 år, snart 25. Jag är arbetslös, och pluggar inte ens just nu. Jag betalar näst intill ingenting hemma (det gör iofs inte Hanna heller, men det handlar om mig nu). Jag känner bara att jag inte kan ställa några krav - på någon - utan att jag själv hamnar i kläm och bara får känna mig ännu kassare. Jag försöker desperat samla ammunition för att kunna försvara mig mot min syster, men det är inte så jäkla lätt. Jag vill bara slå mig loss från huset, hushållet, och delvis min egen familj. Det kan jag inte. Jag har alltså inget sätt att egentligen ta mig härifrån för närvarande, och det närmsta jag kan komma detta skulle ändå behöva en startsträcka på kanske ett, ett och ett halvt år.
För att göra den här punkten än värre har vi min käre far, som dessvärre vägrar inse att hans barn växer upp, och sättet han gör detta på är näst intill hälsovådligt. Han lider av depression, och han vägrar inse det. Han känner att i princip allt är för jävligt och att så fort alla har flyttat ut "så kan vi [pappa och mamma] bara se fram emot att bli gamla, skröpliga och dö". Det får ju en jättemotiverad att försöka bli sin egen, eller hur?
Min yngre bror har flyttat ut på prov, och pappa nästan anklagade honom för att ha känt sig förorättad gentemot alla andra syskonen, trots att det var han själv som kände sig så. Att hans barn inte längre vill bo kvar "hemma" får honom att känna sig ensam, och lite sviken, och han ser inte vår mor - sin kära maka - i depressionens dimma.
Jag ställer ändå upp för mina](http://cdn08.dayviews.com/111/_u1/_u1/_u0/_u1/_u9/u110195/28977_1386535562/Det_har_bubblat_jakligt_mycket_galla_till_ytan_pa_sistone_och_jag_vet_inte_riktigt_vart_jag_ska_ta.jpg)
|
Det har bubblat jäkligt mycket galla till ytan på sistone, och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Varnar redan nu om att detta inlägg bara består av sagt galla, och kommer att bli långt så...jag förväntar mig inte att många läser. MEN, det är bättre än att vara drama queen och inte bara bekänna vad som är dåligt och tynger en, hurhur.
Mitt förhållande till mitt barndomshem är nog inte särskilt vanligt idag. Jag har nämligen bott där i hela mitt liv, och bor där fortfarande 24 år gammal. Kanske just därför är det lite jobbigare när saker och ting krånglar sig, och jag verkligen inte orkar ta upp de här sakerna med respektive personer just nu. Till att börja med är den som lyssnar bäst på problemen min egen mor. Familjen verkar segregeras just nu, och det finns egentligen ingen att skylla det på, även om det såklart finns de som samarbetar mer, och de som samarbetar mindre...
Jag känner bara att sedan min syster kom (tillbaka!) hem med inte bara en katt TILL, utan även en HUND, och kallt verkade förvänta sig att alla skulle ställa upp för henne med detta, så har allt gått alltmer utför. Det enda vi alla är överens om är väl i princip att det inte är hundens fel, och att det är fel att låta henne komma i kläm. Samtidigt är det jävligt svårt att bara orka med den här hunden, som passande nog fått namnet Lucy (more like Lucifur, amirite). Hon kräver egentligen två promenader om dagen, men får ofta bara en eftersom alla helt enkelt inte har tillräckligt med tid. Hon är inte rumsren, eftersom syster yster gjorde misstaget att låta henne vara så mycket själv och inomhus under hennes första veckor - hon är toalett-efterbliven! Hon är dessutom av en sorts hund som hela faniljen tidigare har varit rätt anti-inställd till; hon bjäbbar (skäller gällt, som småhundar brukar), och hon bjäbbar av helt fel anledningar. Personligen vill jag bara drämma till henne när hon gör så!
Syster har ju dessvärre ett heltidsjobb att tänka på också, och tvekar inte att använda det som försvar när hon ställs till svars för saker rörande hunden och övriga sysslor i hushållet (vilket hon är EXTREMT dålig på att ta del av - hon tvättar knappt ens sina kläder).
Jag skulle gärna protestera mer högljutt mot detta, vilket osökt för mig in på nästa punkt; Jag suger. Jag är 24 år, snart 25. Jag är arbetslös, och pluggar inte ens just nu. Jag betalar näst intill ingenting hemma (det gör iofs inte Hanna heller, men det handlar om mig nu). Jag känner bara att jag inte kan ställa några krav - på någon - utan att jag själv hamnar i kläm och bara får känna mig ännu kassare. Jag försöker desperat samla ammunition för att kunna försvara mig mot min syster, men det är inte så jäkla lätt. Jag vill bara slå mig loss från huset, hushållet, och delvis min egen familj. Det kan jag inte. Jag har alltså inget sätt att egentligen ta mig härifrån för närvarande, och det närmsta jag kan komma detta skulle ändå behöva en startsträcka på kanske ett, ett och ett halvt år.
För att göra den här punkten än värre har vi min käre far, som dessvärre vägrar inse att hans barn växer upp, och sättet han gör detta på är näst intill hälsovådligt. Han lider av depression, och han vägrar inse det. Han känner att i princip allt är för jävligt och att så fort alla har flyttat ut "så kan vi [pappa och mamma] bara se fram emot att bli gamla, skröpliga och dö". Det får ju en jättemotiverad att försöka bli sin egen, eller hur?
Min yngre bror har flyttat ut på prov, och pappa nästan anklagade honom för att ha känt sig förorättad gentemot alla andra syskonen, trots att det var han själv som kände sig så. Att hans barn inte längre vill bo kvar "hemma" får honom att känna sig ensam, och lite sviken, och han ser inte vår mor - sin kära maka - i depressionens dimma.
Jag ställer ändå upp för mina föräldrar och min familj. Inte alltid och på precis alla sätt, men det är knappast ovanligt att jag gör det. Jag jobbar hos dem för att de ska få åtminstone söndagarna fria, och i slutet av den gågna sommaren för att de överhuvudtaget skulle kunna ta semester - sin första gemensamma, regelrätta semester på över 20 år!
Jag känner dock inte att den sortens uppoffring är särskilt uppskattad alltid, och jag gillar verkligen inte jobbet särskilt mycket heller! Detta får mig automatiskt att falla tillbaka på en av föregående punkter; att jag inte är i en position där jag anser mig ha full rätt att ställa några krav. Jag får desutom betalt - lättförtjänta pengar, tycker päronen - men det är verkligen inget jag kan leva på ens NU. På en månad täcker det upp vad jag behöver för att kunna träna simning, ganska exakt (återkommer till detta).
Och på tal om det ekonomiska; jag älskar att ge bort saker, och känner att det är mycket av vad som gör julen värd, trots att den får mig att känna mig som en äcklig kapitalistisk superkonsument som älskar tanken på barn som arbetar för minimilön för att jag ska kunna få mer grejer. Den här julen kan jag dock inte ge bort något av monetärt värde, eftersom jag knappt ens har råd med min simträning. Skulle jag sluta träna skulle jag lika bra kunna ta repet. Det får mig att åtminstone känna ett själsligt och kroppsligt lugn för ett tag, och det får mig att komma ut och kunna vara lite social med de två jag normalt simmar med. Jag kommer nämligen inte ut överhuvudtaget annars, dels för att jag konstant har problem att få ekonomin att gå ihop, och dels för att inga andra faktiskt har antingen tid eller lust, eller råd, att träffa mig. Jag har väldigt många vänner via internet som jag i princip aldrig kan hoppas på att träffa ansikte mot ansikte inom en överskådlig framtid, och det får mig att känna mig sjukligt ointressant och otillräcklig. Den känslan förstärks något ohyggligt av en annan anledning jag inte riktigt vill gå in på här.
Jag känner helt enkelt att mitt liv står stilla, eller i vart fall nästan har kommit till ett totalt stopp. Den totala bördan av dessa problem gör att jag inte riktigt vet vad jag ska börja, och jag hoppas att den här texten ska göra det överskådligt nog att kunna hitta en början på någon lösning!
Mitt förhållande till mitt barndomshem är nog inte särskilt vanligt idag. Jag har nämligen bott där i hela mitt liv, och bor där fortfarande 24 år gammal. Kanske just därför är det lite jobbigare när saker och ting krånglar sig, och jag verkligen inte orkar ta upp de här sakerna med respektive personer just nu. Till att börja med är den som lyssnar bäst på problemen min egen mor. Familjen verkar segregeras just nu, och det finns egentligen ingen att skylla det på, även om det såklart finns de som samarbetar mer, och de som samarbetar mindre...
Jag känner bara att sedan min syster kom (tillbaka!) hem med inte bara en katt TILL, utan även en HUND, och kallt verkade förvänta sig att alla skulle ställa upp för henne med detta, så har allt gått alltmer utför. Det enda vi alla är överens om är väl i princip att det inte är hundens fel, och att det är fel att låta henne komma i kläm. Samtidigt är det jävligt svårt att bara orka med den här hunden, som passande nog fått namnet Lucy (more like Lucifur, amirite). Hon kräver egentligen två promenader om dagen, men får ofta bara en eftersom alla helt enkelt inte har tillräckligt med tid. Hon är inte rumsren, eftersom syster yster gjorde misstaget att låta henne vara så mycket själv och inomhus under hennes första veckor - hon är toalett-efterbliven! Hon är dessutom av en sorts hund som hela faniljen tidigare har varit rätt anti-inställd till; hon bjäbbar (skäller gällt, som småhundar brukar), och hon bjäbbar av helt fel anledningar. Personligen vill jag bara drämma till henne när hon gör så!
Syster har ju dessvärre ett heltidsjobb att tänka på också, och tvekar inte att använda det som försvar när hon ställs till svars för saker rörande hunden och övriga sysslor i hushållet (vilket hon är EXTREMT dålig på att ta del av - hon tvättar knappt ens sina kläder).
Jag skulle gärna protestera mer högljutt mot detta, vilket osökt för mig in på nästa punkt; Jag suger. Jag är 24 år, snart 25. Jag är arbetslös, och pluggar inte ens just nu. Jag betalar näst intill ingenting hemma (det gör iofs inte Hanna heller, men det handlar om mig nu). Jag känner bara att jag inte kan ställa några krav - på någon - utan att jag själv hamnar i kläm och bara får känna mig ännu kassare. Jag försöker desperat samla ammunition för att kunna försvara mig mot min syster, men det är inte så jäkla lätt. Jag vill bara slå mig loss från huset, hushållet, och delvis min egen familj. Det kan jag inte. Jag har alltså inget sätt att egentligen ta mig härifrån för närvarande, och det närmsta jag kan komma detta skulle ändå behöva en startsträcka på kanske ett, ett och ett halvt år.
För att göra den här punkten än värre har vi min käre far, som dessvärre vägrar inse att hans barn växer upp, och sättet han gör detta på är näst intill hälsovådligt. Han lider av depression, och han vägrar inse det. Han känner att i princip allt är för jävligt och att så fort alla har flyttat ut "så kan vi [pappa och mamma] bara se fram emot att bli gamla, skröpliga och dö". Det får ju en jättemotiverad att försöka bli sin egen, eller hur?
Min yngre bror har flyttat ut på prov, och pappa nästan anklagade honom för att ha känt sig förorättad gentemot alla andra syskonen, trots att det var han själv som kände sig så. Att hans barn inte längre vill bo kvar "hemma" får honom att känna sig ensam, och lite sviken, och han ser inte vår mor - sin kära maka - i depressionens dimma.
Jag ställer ändå upp för mina föräldrar och min familj. Inte alltid och på precis alla sätt, men det är knappast ovanligt att jag gör det. Jag jobbar hos dem för att de ska få åtminstone söndagarna fria, och i slutet av den gågna sommaren för att de överhuvudtaget skulle kunna ta semester - sin första gemensamma, regelrätta semester på över 20 år!
Jag känner dock inte att den sortens uppoffring är särskilt uppskattad alltid, och jag gillar verkligen inte jobbet särskilt mycket heller! Detta får mig automatiskt att falla tillbaka på en av föregående punkter; att jag inte är i en position där jag anser mig ha full rätt att ställa några krav. Jag får desutom betalt - lättförtjänta pengar, tycker päronen - men det är verkligen inget jag kan leva på ens NU. På en månad täcker det upp vad jag behöver för att kunna träna simning, ganska exakt (återkommer till detta).
Och på tal om det ekonomiska; jag älskar att ge bort saker, och känner att det är mycket av vad som gör julen värd, trots att den får mig att känna mig som en äcklig kapitalistisk superkonsument som älskar tanken på barn som arbetar för minimilön för att jag ska kunna få mer grejer. Den här julen kan jag dock inte ge bort något av monetärt värde, eftersom jag knappt ens har råd med min simträning. Skulle jag sluta träna skulle jag lika bra kunna ta repet. Det får mig att åtminstone känna ett själsligt och kroppsligt lugn för ett tag, och det får mig att komma ut och kunna vara lite social med de två jag normalt simmar med. Jag kommer nämligen inte ut överhuvudtaget annars, dels för att jag konstant har problem att få ekonomin att gå ihop, och dels för att inga andra faktiskt har antingen tid eller lust, eller råd, att träffa mig. Jag har väldigt många vänner via internet som jag i princip aldrig kan hoppas på att träffa ansikte mot ansikte inom en överskådlig framtid, och det får mig att känna mig sjukligt ointressant och otillräcklig. Den känslan förstärks något ohyggligt av en annan anledning jag inte riktigt vill gå in på här.
Jag känner helt enkelt att mitt liv står stilla, eller i vart fall nästan har kommit till ett totalt stopp. Den totala bördan av dessa problem gör att jag inte riktigt vet vad jag ska börja, och jag hoppas att den här texten ska göra det överskådligt nog att kunna hitta en början på någon lösning!
Annons
Anonymous
Thu 12 Dec 2013 03:27
Många i din ålder som fortfarande bor hemma känner sig instängda :( jag har också samma ursäkt att jag liksom måste "hålla koll på" mina föräldrar så jag kan inte heller flytta ut hur som helst (och så det där ekonomiska). Jag tror depressionen du känner kommer avta när du börjar sluta oroa dig för andra och börjar göra saker du själv vill göra.
Aaaah och med hunden x_x jag blir alldeles stressad när jag läser att Lucy bara går ut 1 gång per dag. Det är ju befängt! En valp ska ut typ va 3 timme och vuxen hund kanske 4 - 3 ordentliga promenader per dag. Blir stressad åt hundens vägnar för att hon inte kan säga till när hon har ont i magen och måste gå lite extra D: och kanske får skämmas när hon gör ifrån sig inomhus. hjälp hjälp hjälp, hon borde ha en ägare som verkligen kan se efter henne fullhjärtat.
Aaaah och med hunden x_x jag blir alldeles stressad när jag läser att Lucy bara går ut 1 gång per dag. Det är ju befängt! En valp ska ut typ va 3 timme och vuxen hund kanske 4 - 3 ordentliga promenader per dag. Blir stressad åt hundens vägnar för att hon inte kan säga till när hon har ont i magen och måste gå lite extra D: och kanske får skämmas när hon gör ifrån sig inomhus. hjälp hjälp hjälp, hon borde ha en ägare som verkligen kan se efter henne fullhjärtat.
Anonymous
Fri 13 Dec 2013 00:36
Åh vilken tur! Föreställde mig en trång lägenhet :D då borde Lucy inte känna sig allt för instängd.
Jao, det är ju så :( men sluta aldrig kämpa! Det ska iallafall inte jag göra.
Jao, det är ju så :( men sluta aldrig kämpa! Det ska iallafall inte jag göra.
Karuchi
Fri 13 Dec 2013 00:38
Haha, nejdå, här är spacey som sjutton :3 På gott och ont!
Inte jag heller! Vi får peppa varandra :D
Inte jag heller! Vi får peppa varandra :D
JukeboxKiller
Mon 9 Dec 2013 07:04
Om du känner att du vill bo själv, så testa att prata med soc. De ska kunna hjälpa en när man inte mår bra hemma så man kan få en bostad iallafall.
Och en sak till, jag gör min praktik just nu i Landskrona! Brukar sluta vid 3, om du vill ta med vovven in till stan och gå en sväng. Min buss hem går vid halv varje timme :3
Och en sak till, jag gör min praktik just nu i Landskrona! Brukar sluta vid 3, om du vill ta med vovven in till stan och gå en sväng. Min buss hem går vid halv varje timme :3
Karuchi
Mon 9 Dec 2013 14:07
Jag känner att de resurserna behövs bättre för de med allvarligare problem hemma, såsom misshandel/-bruk och liknande mer allvarliga förhållanden! >.<
Snällt av dig! ^_^ Det är bara rätt så svårt att ta sig någonstans, eftersom min bugdet till det är så begränsad. Ibland om där finns en motor hemma så tar jag med hunden till mormor, ofta då i sällskap med någon av päronen som är hemma. Mormor är också ett kapitel för sig >: Hon bor i grannstaden, är 94 basst, och behöver verkligen alla besök hon kan få!
Snällt av dig! ^_^ Det är bara rätt så svårt att ta sig någonstans, eftersom min bugdet till det är så begränsad. Ibland om där finns en motor hemma så tar jag med hunden till mormor, ofta då i sällskap med någon av päronen som är hemma. Mormor är också ett kapitel för sig >: Hon bor i grannstaden, är 94 basst, och behöver verkligen alla besök hon kan få!
JukeboxKiller
Mon 9 Dec 2013 15:42
Bor du utanför stan då? Hade fått för mig du bodde inne i La.. ^^
Mortality
Sun 8 Dec 2013 23:33
Jag har själv varit där att det känns som att livet står stilla. Det stod helt stilla från dagen jag tog studenten, fram till nyligen.
Man får kliva ut ur sin bekvämlighetszon och göra något radikalt tror jag när man sitter där. Jag bestämde mig för att åka till Stockholm och söka jobb, och nu har jag åtminstone en julanställning. Vill man så löser sig allt annat på vägen liksom.
Kom hit och gör Stockholm osäkert med mig! :D
Eller åk någon annanstans och testa något nytt, om än bara för en kortare period.
Man får kliva ut ur sin bekvämlighetszon och göra något radikalt tror jag när man sitter där. Jag bestämde mig för att åka till Stockholm och söka jobb, och nu har jag åtminstone en julanställning. Vill man så löser sig allt annat på vägen liksom.
Kom hit och gör Stockholm osäkert med mig! :D
Eller åk någon annanstans och testa något nytt, om än bara för en kortare period.
Mortality
Mon 9 Dec 2013 13:34
Det är okej. Känns bara jättekonstigt, och lite jobbigt, att gå från att vara med varandra mest hela tiden till att inte träffas alls på så lång tid.
Och han är upptagen med sitt spelande typ så fort han är ledig, och han hänger med sin killpolare varje dag sen jag åkte iväg, så det är svårt att kunna prata med honom ordentligt.
Vi har setts en gång sen jag åkte till Stockholm. Har ju tid, men har inga pengar.
Jag har planerat i flera månader på att vara hemma på julafton, och jag fixade så alla skulle samlas hemma hos min far så att han också fick vara med under firandet (han har lite svårt att flytta på sig).
Men nu verkar det som att jag kommer jobba på julafton, och visst prioriterar jag jobbet just nu med tanke på att jag precis blivit anställd. Men jag kommer sakna min kära familj så mycket så mycket :(:((:(:(((
Och han är upptagen med sitt spelande typ så fort han är ledig, och han hänger med sin killpolare varje dag sen jag åkte iväg, så det är svårt att kunna prata med honom ordentligt.
Vi har setts en gång sen jag åkte till Stockholm. Har ju tid, men har inga pengar.
Jag har planerat i flera månader på att vara hemma på julafton, och jag fixade så alla skulle samlas hemma hos min far så att han också fick vara med under firandet (han har lite svårt att flytta på sig).
Men nu verkar det som att jag kommer jobba på julafton, och visst prioriterar jag jobbet just nu med tanke på att jag precis blivit anställd. Men jag kommer sakna min kära familj så mycket så mycket :(:((:(:(((
Karuchi
Mon 9 Dec 2013 14:09
Spelar han professionellt? :o
Min flickvän behöver ju jobba över nyår, men hon tog iaf julen ledigt för att kunna komma ner hit. Det är snart åtta veckor sedan vi sågs senast ._. Vet hur du känner dig!
Min flickvän behöver ju jobba över nyår, men hon tog iaf julen ledigt för att kunna komma ner hit. Det är snart åtta veckor sedan vi sågs senast ._. Vet hur du känner dig!
Mortality
Mon 9 Dec 2013 14:16
Nejnej, han är lite spelgalen bara. :3
Aw. :( Det blir i alla fall otroooligt skönt att ses när man inte setts på så länge.
Aw. :( Det blir i alla fall otroooligt skönt att ses när man inte setts på så länge.
MissAntagonist
Sun 8 Dec 2013 22:44
yello det var länge sen man skrev till dig känns det som >.<
Jag är i ingen direkt super bra sits själv så tyvärr kan jag inte ge några bra råd till dig men jag läser oftast igenom vad folk skriver så om du vill skriva av dig så kan du skriva till mig, jag tycker om att hjälpa och gör mitt bästa för att visa någon form utav stöd till folk om dom skulle tänkas behöva det i alla fall.
Det ända andra jag kan göra är att önska dig lycka till, att allt förhoppningsvis ordnar sig för dig snart/tillslut *friendly hug*
Jag är i ingen direkt super bra sits själv så tyvärr kan jag inte ge några bra råd till dig men jag läser oftast igenom vad folk skriver så om du vill skriva av dig så kan du skriva till mig, jag tycker om att hjälpa och gör mitt bästa för att visa någon form utav stöd till folk om dom skulle tänkas behöva det i alla fall.
Det ända andra jag kan göra är att önska dig lycka till, att allt förhoppningsvis ordnar sig för dig snart/tillslut *friendly hug*
MissAntagonist
Mon 9 Dec 2013 00:35
ja precis >.<
måste tyvärr dra mig till sängs nu dock, känner att jag börjar bli alldeles för trött för att hålla ögonen öppna (och när jag är för trött kommer alla jobbiga tankar fram 'yay') och då kommer mina svar troligen bara bli dåliga ^^''
Jag önskar dig lycka till som sagt ändå, någon gång kanske man faktiskt stöter på en person som kan tänka sig att ge lite utav sin egna tid till att hjälpa en tillbaka på rätt spår :3 good night ^^
måste tyvärr dra mig till sängs nu dock, känner att jag börjar bli alldeles för trött för att hålla ögonen öppna (och när jag är för trött kommer alla jobbiga tankar fram 'yay') och då kommer mina svar troligen bara bli dåliga ^^''
Jag önskar dig lycka till som sagt ändå, någon gång kanske man faktiskt stöter på en person som kan tänka sig att ge lite utav sin egna tid till att hjälpa en tillbaka på rätt spår :3 good night ^^
Karuchi
Mon 9 Dec 2013 00:39
Sena kvällar är sämst för humör och självfortroende D:
Och förhoppningsvis :3
Ska nog sova själv inom kort! Sleep tight! ^_^
Och förhoppningsvis :3
Ska nog sova själv inom kort! Sleep tight! ^_^
MissAntagonist
Mon 9 Dec 2013 00:42
visst är det, ändå så sitter man oftast uppe av en eller annan anledning o.o
alltid bra att sova, vem vet dagen efter kanske man är mycket gladare igen (för tillfället i alla fall men ja sov så gott :3
alltid bra att sova, vem vet dagen efter kanske man är mycket gladare igen (för tillfället i alla fall men ja sov så gott :3
Karuchi
Mon 9 Dec 2013 00:52
Ja...fast jag brukar antingen låtsas att allt är bra eller bara stänga datorn och sova. Oftast är det inget viktigt som ska göras så ^^
Jeni
Sun 8 Dec 2013 22:21
Fy fan vad drygt det låter >:
En massa saker dyker upp i huvudet men tyvärr så är det saker som du redan skriver och antagligen har tänkt själv.
Hoppas du lyckas ta dig loss.
Du verkar verkligen bry dig om din familj även om den inte är perfekt och att du ställer upp med att arbeta för dem så de kan åka på semester är en jättefin sak.
Även om det inte är en kul text överhuvudtaget så framkommer en del av dina positiva sidor fram och de gör dig verkligen en fin person som förtjänar all lycka han kan få i framtiden. Hoppas att det kan ge dig lite ork.
Önskar dig massa lycka till <3
En massa saker dyker upp i huvudet men tyvärr så är det saker som du redan skriver och antagligen har tänkt själv.
Hoppas du lyckas ta dig loss.
Du verkar verkligen bry dig om din familj även om den inte är perfekt och att du ställer upp med att arbeta för dem så de kan åka på semester är en jättefin sak.
Även om det inte är en kul text överhuvudtaget så framkommer en del av dina positiva sidor fram och de gör dig verkligen en fin person som förtjänar all lycka han kan få i framtiden. Hoppas att det kan ge dig lite ork.
Önskar dig massa lycka till <3
Karuchi
Sun 8 Dec 2013 22:26
Tack så mycket för dina fina ord >w<
Är verkligen glad att du tog dig tid att läsa allt! Jag ska göra mitt bästa, jag behövde bara verkligen få mycket av det här ur systemet lite. Ventilera och stuff >:
Är verkligen glad att du tog dig tid att läsa allt! Jag ska göra mitt bästa, jag behövde bara verkligen få mycket av det här ur systemet lite. Ventilera och stuff >:
Jeni
Sun 8 Dec 2013 22:34
Det var så lite så, klart jag läser :)
Det är bra att du gör det, det är aldrig bra att hålla saker inombords för länge >: Så är glad att du tar tag i det.
Ta hand om dig!
Det är bra att du gör det, det är aldrig bra att hålla saker inombords för länge >: Så är glad att du tar tag i det.
Ta hand om dig!
Karuchi
Sun 8 Dec 2013 22:40
Hehe, jag kan garantera dig att folk jag känt i åratal hoppar över det här ^^ Men det är ok, det som står på den här bilddagboken är trots allt främst för min egen skull, och inget jag vill trycka ner i folks hals.
Jag har nog inte insett mitt behov av att ventilera allt det här förrän för runt en vecka sedan... Startade till och med en anonym blogg där jag tänkte skriva allt, men kände att det nog var rätt onödigt ändå, haha.
Tack ^_^
Jag har nog inte insett mitt behov av att ventilera allt det här förrän för runt en vecka sedan... Startade till och med en anonym blogg där jag tänkte skriva allt, men kände att det nog var rätt onödigt ändå, haha.
Tack ^_^
Paprikaskrutt
Sun 8 Dec 2013 21:56
Jag tror nog vi ha lite samma känslor, om än av vitt skilda orsaker.
Jag pratar gärna och mycket, om det är till hjälp.
Jag kan passa hund också! Jag har väldigt god hand med hundar. Jag kan åka hem till dig och vara barnhundvakt hela december och januari :D
Om inte annat hoppas jag att vi båda får rätsida på livet. Fortsätt simma, simma, simma~
Jag pratar gärna och mycket, om det är till hjälp.
Jag kan passa hund också! Jag har väldigt god hand med hundar. Jag kan åka hem till dig och vara barnhundvakt hela december och januari :D
Om inte annat hoppas jag att vi båda får rätsida på livet. Fortsätt simma, simma, simma~
Paprikaskrutt
Sun 8 Dec 2013 22:58
Jo, en bit utanför kristianstad, men jag kommer att ha ett aktiverat periodskort för hela skåne som är giltigt fram till ca 16 januari. :)
Jag skriver min sista tenta den 18 dec.
Låter som en deal?
Jag skriver min sista tenta den 18 dec.
Låter som en deal?
Karuchi
Sun 8 Dec 2013 23:11
Är du helst seriös så, ja! Hell yes <3
Juletider gör dock att vilka tider folk är hemma och inte varierar rätt mycket, så du kommer verkligen inte behöva komma hit var dag :3
När den 18e skriver du tenta? Är det morgon/förmiddag får du gärna droppa förbi redan då, så kan jag slå dig följe tillbaks (via Helsingborg, om det går bra!) vid 18-tiden när jag ska simma ^_^
Juletider gör dock att vilka tider folk är hemma och inte varierar rätt mycket, så du kommer verkligen inte behöva komma hit var dag :3
När den 18e skriver du tenta? Är det morgon/förmiddag får du gärna droppa förbi redan då, så kan jag slå dig följe tillbaks (via Helsingborg, om det går bra!) vid 18-tiden när jag ska simma ^_^
Paprikaskrutt
Sun 8 Dec 2013 23:19
Hehe, tror tentan börjar 14.00 och har utsatt tid till senast 19.00. Så kanske inte den 18:nde ^^'
Jag vet fortfarande inte riktigt hur mina läkarbesök kommer se ut framöver, mer exakt. Men jag tittar gärna bortom när ni har användning för mig :) (Och jag orkar) :3
Jag vet fortfarande inte riktigt hur mina läkarbesök kommer se ut framöver, mer exakt. Men jag tittar gärna bortom när ni har användning för mig :) (Och jag orkar) :3
Karuchi
Sun 8 Dec 2013 23:32
Då PM:ar jag dig mitt nummer, in case att du inte har kvar det :3
SMS:a mig så hör jag av mig om vilka dagar vi kan behöva extra hjälp och sånt ^_^
SMS:a mig så hör jag av mig om vilka dagar vi kan behöva extra hjälp och sånt ^_^
50 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/karuchi/516858673/
Visa toppen
Show footer