Jag sitter i soffan med block & penna, skriver & skriver & skriver.. kan inte sluta.. Allt bara snurrar i huvudet på mig.. Tycker inte alls om att sitta ensam med det här.. Men vad ska jag göra då? Känslorna försvinner inte på en natt.. Även om jag önskade att det var så.. Det gör så fruktansvärt ont allt det här, det går inte att beskriva.. Direkt jag får lite "egen tid" som nu, när Melvin sover så kan jag bara gråta.. tårarna vägrar sluta rinna.. tar dom aldig slut?
Ingenting blir bättre av att han bråkar med mig, det får mig att må så mycket sämre i allt det här.. Det känns verkligen som att han letar efter saker att bli osams över.. räcker det inte med att jag blev lämnad? vet du hur ont det gör?!.. jag tror inte att du förstår.. Mitt hjärta gick i tusen bitar.. jag försöker tänka positivt, leta på bitarna & pussla ihop allt igen, men då får jag ett sms.. å där raserades allt igen.. Låt mig bara få göra det här.. tillåt mig att va stark.. Jag orkar verkligen inge mer :'( Om du har någon slags empati, så snälla ta fram det nu..

Annons

The photo has no tags

March 2012