Tuesday 21 April 2009 photo 2/2
|
"Det är lättare att förlåta än att glömma" - oskar
Jag glömmer aldrig det citatet.
Speciellt inte just nu. Jag vet seriöst inte vad jag ska göra. Du säger att hon har ändrats och att det va X fel. Men ni har ju skyllt på varann hela tiden. Din vän sårade mig så sinnessjukt mycket. Hon trakaserade mig. Hon fick mig att falla tillbaka om och om igen. Precis när jag stod upp på egna ben puttade hon omkull mig igen. Allt med hjälp av ett jävla telefonsamtal. Jag glömmer det aldrig. Det sitter fast.
Och jag vet inte vad jag ska tro. Hon va min vän. En vän som jag ville skydda från att hamna i min sits. Att han skulle göra samma sak som han gjorde mot mig. Det gjorde allt värre. Jag tror inte ens att hon vet om att det var därför jag gjorde som jag gjorde.
Och nu ber du mig att förlåta henne. Jag kan inte göra det hur lätt som helst. Hon har fan inte pratat med mig på flera månader. Och nu vill ni att vi ska på fest tsm. Fy fan! Jag är inte mentalt förberedd på det. Jag vill inte falla tillbaka sårad och försörd.
Jag vågar inte.
Jag är seriöst rädd. Mitt psyke pallade inte ens höra hennes röst i telefon. Klarade inte ens av att smsa om det. Jag e svag, det vet jag om.
Ge mig tid. Det kanske finns en tid då jag kan förlåta och glömma.
Då allt blir som det en gång var.
Men just nu, NEJ!
Hon ock jag ska prata. Jag vill veta var vi står.
Jag vill veta att jag inte ska behöva falla tillbaka bara för att jag börjar lita på dig igen.
Vill du ha min tillit ska du fan förtjäna den.
Vet inte ens varför jag skriver detta på BDB. Fegt!
Jag vill ha min syster här. Jag behöver en powerkram. En systerkram. En sådan kram ingen annan kan ge.
Jag vill ha en famn att kura ihop mig i. Där jag kan känna mig trygg.
Jag glömmer aldrig det citatet.
Speciellt inte just nu. Jag vet seriöst inte vad jag ska göra. Du säger att hon har ändrats och att det va X fel. Men ni har ju skyllt på varann hela tiden. Din vän sårade mig så sinnessjukt mycket. Hon trakaserade mig. Hon fick mig att falla tillbaka om och om igen. Precis när jag stod upp på egna ben puttade hon omkull mig igen. Allt med hjälp av ett jävla telefonsamtal. Jag glömmer det aldrig. Det sitter fast.
Och jag vet inte vad jag ska tro. Hon va min vän. En vän som jag ville skydda från att hamna i min sits. Att han skulle göra samma sak som han gjorde mot mig. Det gjorde allt värre. Jag tror inte ens att hon vet om att det var därför jag gjorde som jag gjorde.
Och nu ber du mig att förlåta henne. Jag kan inte göra det hur lätt som helst. Hon har fan inte pratat med mig på flera månader. Och nu vill ni att vi ska på fest tsm. Fy fan! Jag är inte mentalt förberedd på det. Jag vill inte falla tillbaka sårad och försörd.
Jag vågar inte.
Jag är seriöst rädd. Mitt psyke pallade inte ens höra hennes röst i telefon. Klarade inte ens av att smsa om det. Jag e svag, det vet jag om.
Ge mig tid. Det kanske finns en tid då jag kan förlåta och glömma.
Då allt blir som det en gång var.
Men just nu, NEJ!
Hon ock jag ska prata. Jag vill veta var vi står.
Jag vill veta att jag inte ska behöva falla tillbaka bara för att jag börjar lita på dig igen.
Vill du ha min tillit ska du fan förtjäna den.
Vet inte ens varför jag skriver detta på BDB. Fegt!
Jag vill ha min syster här. Jag behöver en powerkram. En systerkram. En sådan kram ingen annan kan ge.
Jag vill ha en famn att kura ihop mig i. Där jag kan känna mig trygg.
Att vara rädd för att falla tillbaka i en sits som varit svår att komma ifrån är inget tecken på att vara svag, alls
Och det är lättare att förlåta än att glömma, ja, vissa saker sitter alltid kvar, men om det är värt det kan man ge en till chans
OCH BRATZ ÄR PIMP
Önskar att jag kunde hjälpa dig, men vet inte om jag är till någon nytta. Finns ju iaf här om det skulle vara nåt, även om du inte vill snacka om just detta.
Ha det bra, eller så bra det går, och försök hitta på roliga saker och tänka lite till så kanske det löser sig... eller inte.
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/kattakomet/358628874/