June
Sunday 21 October 2007 photo 5/16
|
Jag tror att med min neutrala min skulle jag passa svinbra som begravningsentrepenör. Eller busschaufför. Eller båda? Det hade kunnat se ut såhär: Fru Larsson kommer in på begravningsentrepenör Hulténs kontor. Man ser att hon har gråtit nyligen, och hon går på ett sätt som visar att hon är känslomässigt sårad för tillfället, ungefär som om hon hade ett extra ben, helt uppbyggt av känslor, och hon hade snubblat och brytit det benet. Begravningsentrepenör Hultén tittar upp från sin tidning, det senaste exemplaret av "Dödsfall i trafiken". Hultén: Ja? Kan jag hjälpa dig? Fru Larsson: (med tjocknad i halsen och skakig röst) Hej... ja, det är ju såhär att... ja... min son har avlidit... Hultén: Jaha? Fru Larsson: Ja, det är ju svårt, men jag antar att det är lika bra att titta på en kista till... begravning... (börjar snyfta hysteriskt) Hultén: Ja, jo, ni kan ju inte ha ett naket lik mitt i kyrkan, det funkar ju bara inte. (skrattar respektlöst) Nåväl, skämt åsido, ett barn alltså? Enkel eller tur och retur? Fru Larsson: Tja, jag... va? Hultén: Enkel eller tur och retur? Fru Larsson får ett väldigt förvirrat uttryck i sitt ansikte, ett som påminner om det uttrycket man får om ser en kamel köra ett leksakståg och ropa efter mer ostron. Fru Larsson: Förlåt, men... vad pratar du om? Vadå tur och retur? Det handlar om en kista till en begravning! Hultén: Jag vet det, frun. Jag jobbar med kistor till begravningar. Fru Larsson: Ehm... vad innebär "tur och retur" då? Hultén: Tja, är det nån av den avlidnes anhöriga som är intresserad av nekrofili?
Annons
Visa toppen
Show footer