Om jag ser tillbaka på det gånga året och plockar ut en top 3 lista så möter jag på stora svårigheter. Inte av andledningen att det är svårt att välja bland alla utan av den andledningen att ngt sorts höjdpunkt inte ens existerar. Jag har nästan fått grepp på hur det är att leva som dement. att inte ha ngt minne att se tillbaka på

Det är inte första gången jag sitter så här i slutet av året och låter denna process utspelas sig i mitt huvud. En normal person borde bilda ngn form av motivation att nästa år då jävlar! då ska allting förändras! Och jag kan nu av egen erfarenhet stryka under att jag inte fungerar så, Jag är helt tom på prestations förmåga.

Men allting tillhör väl livets teater där var person har sin roll. och min kan nog inte göra sig så mkt tydligare! Rekvesita, att bara finnas där för att fylla ut tomrummet

Jag vet att ngn stans djupt inom mig lever motivation och hoppet , ngn stans långt inne där jag inte kan få tag på det! Men kanske år 2009 blir det år då jag får tag i det

Ska vi stampa köttbullar?