Jag känner mig verkligen såhär.

Jag har kämpat med mig själv i flera år och verkligen försökt att hitta den människan jag ska vara. Det känns som att jag börjar hitta den personen nu, men det känns också som att jag bara glider ifrån alla andra människor i hela världen.

Jag har tydligen sjukt konstiga intressen jämfört med andra. Jag tycker det är jättespännande att besöka läskiga, övergivna byggnader, jaga oväder, åka på spontana roadtrips, göra spontana saker i största allmänhet och alla andra jag känner verkar tycka att jag är jättekonstig på grund av detta. Jag är uppväxt med att åka runt till övergivna byggnader (for real). Min pappa släpade ofta med oss till en massa övergivna platser som vi tittade på och utforskade. Samma sak gäller oväder. Vi stod alltid och tittade på åskan genom fönstret eller så åkte vi ut "på landet" och tittade därifrån. Vi tittade ofta på olika dokumentärer om sånt här och jag har alltid tyckt det var jätteintressant. Allt det här har alltså hängt med upp i vuxen ålder och jag tycker fortfarande att väderfenomen och övergivna platser är intressanta. Men eftersom ingen jag känner delar samma glädje och entusiasm för sånt här så känner jag mig rätt ensam och lite utanför. En del av problemet med mig verkar vara att jag har sån bredd av intressen. Jag gillar inte bara det ovan, utan jag gillar också: historia i största allmänhet. Jag tycker om att se hur olika saker har utvecklat sig sen dom uppfanns. Jag tycker om att läsa om gamla kungligheter och titta runt på deras släktträd och hitta kopplingar mellan dom. Jag tycker om att lära mig om nya saker och typ älskar alla Discoverys program om olika yrken och what not. Jag tycker att havet är sjukt spännande och fascineras av allt som lever där och finns på botten (typ vrak). Jag tycker om bilar och hade velat vara med på såna där bilträffar som folk verkar åka till. Samtidigt som jag tycker om allt ovan så tycker jag också om att måla mina naglar, titta på sminktutorials och öva mig, titta på film, baka och fota såklart. Så man kan ju tycka att det borde finnas någon som gillar samma saker, men icke :( inte som vill göra dom tillsammans med mig iallafall. Jag känner mig både extremt "manlig" i mina intressen och extremt "kvinnlig".

Jag försöker verkligen (periodvis) att intala mig att jag vill ha det där livet som de flesta andra tjejer verkar vilja ha. Många verkar helt nöjda med att springa runt och inreda sina hus med shabby chic, gå på stan och shoppa och ägna sig åt en massa andra skittråkiga saker. Jag får krypningar i kroppen när jag tänker på sånt här. Jag är så äventyrslysten, jag kan ta det lugnt, diskutera och ägna mig åt tråkiga saker, men det är inte allt jag vill ägna mig åt. Jag vill SE saker, UPPLEVA saker och inte bara läsa om dom. Jag vill inte ha det typiska familjelivet med villa, volvo, vovve eller bli fast någonstans. Jag vill göra roliga, dumma saker som jag kan se tillbaka på och skratta åt när jag blir gammal. Jag vill vara den där tanten med en massa spännande historier om en massa fantastiska och roliga saker jag har upplevt. Jag vill kunna berätta om den gången jag lekte kurragömma på Ikea, eller den gången jag besökte en övergiven byggnad mitt i natten och så vidare. Jag vet inte om jag känner såhär för att jag har väldigt få vänner eller om det är för att jag är konstig. Emellenåt så känner jag också att det är omoget att vilja göra såna här saker, men jag försöker verkligen att inte bry mig, jag är den jag är liksom. Jag önskar bara att någon kunde tycka om mig som den jag är också så jag slapp springa omkring och försöka vara någon jag inte är hela tiden :(

Just nu känner det som att jag inte lever mitt liv fullt ut och som att jag bara sitter här och ruttnar bort. Skulle jag dö imorn så skulle jag bara känna att jag hade slösat bort mitt liv på att inte göra någonting för mig själv. Bah. Vart börjar man ens att reda upp det?

skönt att skriva av sig

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Ekesrydh Tue 23 Apr 2013 09:59

Det är som att du skriver om mig haha, jag känner mig rätt manlig jag också x) Jag har alltid varit ute när de har varit oväder med stövlar och dansat i regnet, lekt med lera ute i skogen, byggt koja med grannpoken, lådbilar, aldrig hängt anmärkningsvärt mycket med tjejgäng, gillar att shoppa, till mig själv, men shoppas gärna själv :P

men som du säger, samtidigtälskar jag 1700talets kvinnor och mystik och kungligheterna, samt passionerad kärlek och åtrå, älskar att baka och vill ha ett stort kök i mitt framtida hus.

jag försöker att se på det såhär, jag ska inte ändra på den jag ÄR, jag måste bara utb så jag kan få ett jobb som JAG trivs med och som jag kan leva på. Kan man inte vara sig själv med andra så är de inga riktiga vänner. Jag umgås med få människor, tror mycket dock har och göra med att jag är trött hela tiden då jag alltid är själv, men ja..

kort och gott så förstår jag allt du skriver.

Funderade på ett tag, kanske nästa år, att hyra ett stort fint hus i skogen nära en sjö, eller något och bo där en hel sommar, en månad, eller en vecka. uppleva naturen utan all teknologi, sitta sent på verandan med en kopp te och PRATA med en god vän utan att ha en dator framför sig, ja du förstår? =)

Kram :)

- Read more -

Ekesrydh Tue 23 Apr 2013 10:00

fan va klöddigt de blev då :P men du fattar haha

- Read more -