Kaka till de som orkar läsa c:

VARNING!: för känsliga personer som inte tycker om blod eller mord ska ni inte läsa biografin!

Tillverkare: Jungatoy (huvud) Dikadoll (kropp)

Typ: Jungatoy dödskalle huvud på en Dikadoll msd kropp

Resinfärg: vit

Sexualitet: okänd

Längd: 48cm

Hår: inge

Ögon: röda

Face up: av mig .__.

Modifikationer: inga

Namn: Dorian De'Wane

Kön: Pojke

Ålder: okänd

Födelsedag: 14 Juni

Relationer: Rumskamraterna= Akhila, Julie, Mika och Kito

Personlighet: envis, pratglad, energisk, påhittig, social och aldrig uttråkad

Gillar: Allt med dödskallar, South Park, skräck filmer, komedi filmer och alltid ha någon i närheten,

Ogillar: Sova, Drama filmer, att vara ensam och om det är för ljust.

Biografi:

Dorian växte upp i ett fint hus med sina två föräldrar för ett tiotal år sedan.

Hans mor var en ung kvinna som jobbade som förskolelärare. Hans far var även ung men var mesta dels hemma då han hade svårt att hitta jobb. Det här unga paret hade hållit ihop sedan Gymnasiet och de fick redan i sina så unga år sin son.

Deras son Dorian var en lugn ung pojke på 14år, han hade klarblå ögon och ljust blont hår likt sin mamma. En blyg liten pojke var det vad han var, han gjorde aldrig några hyss i skolan eller fick kvarsittning. Han hade inte många vänner som att han var så blyg, men om folk bara fick lära känna honom skulle de inse hur snäll och rolig han verkligen var.

Han hade även en stark kontakt till sina föräldrar och kunde prata med dem om allt.

Men en dag när Dorian var ute på vägen hörde han sin mamma skrika. Han sprang så fort han kunde till dörren, men den var låst, efter ett bra tag lyckades han ta sig in genom ett fönster. Synen som slog honom då han kom in fick honom att frysa till is. På hallmattan låg hans mor brutalt mördad. Hon hade fått 8 knivhuggningar i ryggen och ett ihjäl slaget ansikte.

Den gråa mattan var täckt i blod och den unga pojken höll nu på att kvävas av att inte få andas när tårarna bara rann.

Helt plötsligt märkte han att det stack ut en arm från köket. Dorian förstod direkt att det måste vara hans far och hoppades innerligt att han var vid liv. Men när han kom fram fick han lov att ta stöd ifrån en vägg då han fick se att hans fars hals ar nästan helt avskuren, ena armen låg 2m bort och flera kniv hugg i ryggen.

Dorian chippade efter andan men då kände han hur någonting vasst trängde igenom hans rygg och han skrek av smärta.

Inte långt efter detta hölls det en familjebegravning och man trodde att de skulle få leva i fred.

Men åren gick och tillslut så slog Dorian upp ögonen igen. Hans kropp hade blivit ett skellet, hans blå ögon hade blvit lyssande röda. Han hade blivit en levande död...

Länge fick han leva i gränder och bara röra sig i mörkret. Folk var livrädda för honom och de visste inte vad han var. Det hatade honom och äcklades av honom.

Men en dag när Dorian gömde sig bakom en sopptunna i en gränd, hörde han fotsteg som kom allt närmare. Tillslut ställde sig någon framför honom. Han tittade upp för att se vem det var. En lång gothisk alv tittade ner på honom med ett leende. Dorian frågade vad han ville. Men allt han fick till svar var "Jag är här för att ta dig hem" och så sträckte alven ut handen åt honom. Dorian tvekade men sträckte sakta ut sin hand för att ta dennes.

Dorian kom då hem till oss efter att Akhila hämtat honom med sitt sjätte sinne. Jag sydde kläder till honom som han aldrig vill byta ur då det var de kläder han fick då han fick känna att han hade ett hem. Kläderna tillhör honom och är honom och aldrig vill han byta.

Han har förändrats helt och hållet sedan han var 'levande', han är inte samma person längre det var som att när han vaknade upp ur sin grav var han en helt annan person.

Nu är han bara alltid glad, social och busig. Men han har ett problem..han har blivit så tramatiserad av sin upplevelse att han inte kan känna sorg och kommer aldrig kunna det heller. Därför är han jämnt och ständigt glad.

Annons

The photo has no tags

1 comments on this photo

June 2013