August
Wednesday 15 October 2008 photo 3/3
|
Ibland så är det skönt att bara koppla bort allt, och fokusera på något enkelt, simpelt.
Som en kopp te. Helst en stor kopp, för att man skall ha en ordentlig stund att sitta och slappna av. Jag har en stor kopp ^_^
Sedan sätter man sig ner, i ett nersläckt rum, med ett litet ljus eller två så att det blir lite mysstämning. Och dricker te. Man fokuserar inte på något annat än koppen och dess innehåll, försöker känna varenda aspekt av smaken, värmen som sprider sig i kroppen, tyngden av koppen i ens hand...
I bakgrunden bör man ha någon stilla musik, enya eller gregorian eller något på lagom låg mysnivå. Jag behöver det i varje fall, annars blir det för tyst, för många bakgrundsljud som sipprar in genom lägenhetsväggarna. Jag lyssnade på Hellsongs just idag.
Naturligtvis funderar man på annat också. Men det viktiga är den enda saken, teet.
Jag funderade litegrand nyss. Gustav, min katt, som dog för över ett halvår sedan. Jag saknar honom, det lilla åbäket. Saknar att bli irriterad för att han satte sig på datorn när man gjorde något eller jamade runt benen på en för att bli utsläppt. Saknade att han lade sig hos mig på nätterna, mellan mina knän, alltid gosig...
Jag såg in i ljuset jag hade tänt. Tänk om man kunde träffa de som gått bort, om så bara för en kort stund? I ljuset av ett ljus?
En bild av en gravsten, med en rökelsesticka kom för mig, där röken formade sig till en figur... Tills stickan brunnit ut så kunde man se dem igen, kalla tillbaka dem en liten stund, se dem åter.
Men inte för ofta... Det skulle förstöra för mycket, om man bara kunde köpa en sticka, allt skulle fokuseras kring det.
Vart fjärde år, varje skottår, på en viktig dag. Då kan man göra det.
Tänk vad som hade hänt om det hade varit möjligt...
Skulle inte religionen lätt fokuseras på talet fyra?
En civilisation som håller talet fyra heligt?
Tänk på det. Det finns möjligheter för goda berättelser där.
Den koppen te drack jag för Gustav. Han skulle inte ha brytt sig om gesten om han vetat om det, men... Det var för honom ändå. =)
För att jag saknar honom.
Comment the photo
Jag var bara tvungen att läsa upp hela denna underbara text för min flicka i telefon =)
Helt fantastiska tankar ^^
När man saknar de som gått bort, kan man alltid tänka på att de finns med oss i våra hjärtan och sinnen, så länge vi minns dom.
Jag vill aldrig glömma den katten. One of a kind, den sötnosen.
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/khamero/280855597/
Visa toppen
Show footer