NU är jag människa igen.

Och detta är också dagens sista bild. Det har varit intressant att låta skägget växa, se hur man ser ut, men efter ett tag är det bara jobbigt, och det märker man när man har rakat av det.

Och vissa människor passar väldigt väl i skägg, men jag har kommit fram till att jag inte gör det. Vissa håller kanske inte med, men jag är inte bekväm i det, det är en mental känsla av att vissa saker kan man inte göra, som att dricka utan att skägget doppas, kyssas vet jag inte, eftersom jag inte testat, men jag kände mig inte vidare kyssbar om man säger så, och vid varje andetag påmindes jag om att jag har skägg, varje dusch då mustaschen kom in i munnen eller något strå petade mig på näsan...

Visst finns det lösningar, vax och sånt, men den enklaste lösningen har skärande blad. =)

Dessutom kändes det passande att raka sig nu. Lite slutet på en era.

ett skäl var att det var jul. Att vara skäggig över jul kändes.. Passande.

Dessutom hoppades jag få en rakapparat i julklapp, då kändes det dumt att köpa en egen innan. Nu fick jag inte det, men fortfarande.

Ett annat skäl är flickan som inte ringt mig nu. yea, dagens I-lands problem, verkligen, medelklasspojkens stora kvalfråga, men fortfarande.

Jo, jag tänker fortfarande på henne. Svårt att inte göra det, när hela situationen gör mig bitter.

Men samtidigt så har jag släppt det litegrand. Det är ur mina händer nu i varje fall.

Men jag funderar fortfarande på varför. Jag menar, vad har jag gjort för att förtjäna en sådan dissning? Är det något jag missat, någon hint om att jag inte borde förväntat mig att hon skulle hålla kontakten eller ens vara artig nog att säga att hon inte vill höra av mig?

Nu när jag kommer att tänka på det, varför kan ingen tjjej jag känner göra det?

Jag menar, är det svårt att bara säga: "jag vill inte höra av dig just nu, jag ringer om jag behöver snacka."

Jag menar, det är ju också ett extremfall, en dissning, men det skulle iaf betyda att man inte sitter och vaktar telefonen som något djur och blir mer och mer besviken för varje sekund. Även om det också svider, så är det iaf ett svar.

Vad har jag gjort som gör att jag inte förtjänar ett svar?

Hon kan ha glömt mitt nummer, men jag har henne på msn, vi har gemensamma vänner som har mitt nummer, här på bdb...

Förstå hur less jag är just nu, hur bitter jag känner mig. Att jag kunde vara så dum att investera mina känslor så lätt igen?

Inte så less och bitter över henne som över mig själv, för att jag inte vet bättre. Att jag inte fattar dom små vinkarna, dom där små sociala reglerna för hur man bör och inte bör göra.

Det känns som om jag får allt sämre grepp om verkligheten, om vad folk färväntar sig av mig.

det är en äcklig känsla, som om man vore lite felkalibrerad så att man alltid går en bit för långt till vänster eller något. =P

men just nu kan jag iaf tänka på det, och skriva ner det.

Och det, är väldigt skönt.

bra jobbat bror. 104 dagar!