Sunday 18 January 2009 photo 1/1
|
Det här är ett upprop! Sprid det gärna. Låt det löpa som en eld.
Vad har de gjort med vår kärlek? Ärligt talat?!
När jag en dag dör och läkarna ska sprätta upp, väga och plocka ut, kommer de upptäcka att mitt hjärta har samma form som Romas klubbmärke. Du har ditt hjärta efter din kärlek. Vi borde stå i detta sura regn tillsammans. Det är samma kärlek. Både för dig och mig.
Men hur små och ynkliga är våra röster i den stora fotbollsvärlden? Jag kommer till landet fotboll med all min kärlek, med min tillit, med min passion, min längtan, min glädje. Jag är extremt trogen. Jag lider och älskar med samma energi. Jag har två hjärtan; ett mörkt och ett ljust. De rinner åt samma håll, de rinner i kapp, de bildar färgerna till laget jag håller på.
Vad möts jag då av?
Av idioter möts jag, Av självgoda stekare med lojaliteten i rövhålet och med en moral som får de spermakäkande hororna i Amsterdams hamn att framstå som kyrkliga scouter.De låter sig knullas i hål jag inte ens visste fanns. Och de hyllas! Vi supportrar suckar tungt och jublar sedan. De mest otrogna hyllas som hjältar.
Det är allt en märklig kärleksordning. Som om vi skulle stå i dörren när vår otrogna flickvän kommer hem med en främmande mans säd rinnande längs benen, öppna dörren för henne och säga "Hej Älskling. Tack för att du knullat med en annan. Jag älskar dig ändå och kanske lite mer nu."
När började vi plåga oss själva?
Jag må vara en lätt naiv och löjlig jävel. Jag må vara en drömmande romantiker som får rysningar av att kolla You Tube-klipp på Francesco Totti i slowmotion. Men ärligt talat! Finns det ingen världspelare som tänker på annat än mer pengar, mest pengar, mer än mest pengar, mer pengar än alla andra idioter?
De sviker. De är otrogna som hundar. Som ett rockband på turne´.
Man trodde att de älskade tillbaka, att deras böner till Gud och världen var på riktigt men så plötsligt, från en dag till en annan, så sitter de i knäet på en annan ägare och har handen innaför brallorna på den jävlen och den där lismande, stenrike apan har sin flottiga, bruna tunga nerkörd i halsen på honom och man undrar när fan det hände, när försvann den där lojaliteten, den där kärleken.
Är det allt vi är värda? Vi som sitter uppe hela helgerna och ser på matcherna. Vi som plöjer ner vår ekonomi och vårt känsloliv i favoritlaget. Vi som står eller sitter där varje match, om det är så är en menlös cupmatch mot Grimsås eller CL-final mot Milan. Vi som bildar tifon och tar med flaggor, som köper kalsonger, nyckelringar, tröjor, örngott, barnkläder, kuddar, muggar, kondomer, trosor, och allting annat i favoritlagets färger.Vi som är ryggraden i klubbarna vi älskar.
Är vi bara ett fyllo ni pissar på? Är vi dimma för er? Garvar ni arslet av er bakom ryggen på oss? Skiter ni i oss? Är vi utbytbara för er?
Ni bör vara försiktiga. För en dag ger vi fan i er också. Då sluter vi oss inåt istället. Då lägger vi vår tid och all vår kärlek på riktiga grejer, på vår familj, våra barn, våra gamla föräldrar, våra syskon, på bandy, på hästar, på Thåström-skivor, på vad fan som helst.
Vi har spelare som Totti, Maldini, Del Piero, Javier Zanetti, Gerrard, Terry. Vad har de gemensamt? De är lojala mot sina klubbar. Och mer? De är alla i slutet av sina karriärer.
Var finns de unga som brinner för klubben mer än för pengarna? Romas De Rossi? Kommer ni på någon mer?
Var finns han som säger " Nej, tack, jag vill inte ha din jävla shejk-miljoner eftersom jag redan har mer miljoner än jag kan göra av med och vet du vad; jag älskar det här laget, den här staden, den här tröjan, det här klubbmärket, den här publiken, så ta dina jävla frätande, gröna pengar någon annanstans, köp ett annat luder, för jag vet att när historiens bok ska skrivas kommer det vara de lojala spelarna som kommer bli älskade."
Finns det överhuvdtaget en sådan spelare?
Eller är det bara vi supportrar som vet vad äkta lojalitet betyder.
Ibland förbannar jag den här kärleken till fotbollen. / Marcus Biro
Av idioter möts jag, Av självgoda stekare med lojaliteten i rövhålet och med en moral som får de spermakäkande hororna i Amsterdams hamn att framstå som kyrkliga scouter.De låter sig knullas i hål jag inte ens visste fanns. Och de hyllas! Vi supportrar suckar tungt och jublar sedan. De mest otrogna hyllas som hjältar.
Eller är det bara vi supportrar som vet vad äkta lojalitet betyder.