Kikkan1988
Kikkan Hellman
Mina vänner har gråtit för mig,
Och jag kallade mig ensam. Sa att ingen förstod mig. Att jag inte spelade någon roll, för någon.
Problemet var nog snarare det att jag aldrig öppnade upp mig för någon. De få gånger jag väl gjorde det gick jag till helt fel människor. En kram utan känsla fick mig att gå sönder ännu mer.
Till slut stängde jag in mig.
. Jag valde alltid de som lekte och hade något att vinna på det själva. De gjorde det pga rädsla. De gjorde det inte för att de verkligen ville ta emot mitt fall. I deras ögon fick min kropp av glas gärna falla mot marken.
Jag spelade ingen roll.
Jag grät aldrig hos de som verkligen såg mig. Jag grät hos personer som såg mig som en idiot och snackade skit om mig när de trodde att jag inte lyssande.
Någonstans växte jag nog upp och började förstå att jag själv var den enda anledningen till att jag kände mig så ensam. Jag skapade alltid mina egna problem. Och jag tog dem till fel människor, och det visste jag hela tiden om. Men jag fortsatte, gång på gång.
Dramatiken i mitt liv kom inte från någon annan än mig själv. Jag hade en sjuk tendens till att tillverka problem som inte fanns.
Om jag levde i ett perfekt förhållande med en kille så lovar jag att jag hittade något som kunde såra mig. Fann jag inget, såg jag till att jag skapade det.
Först då kände jag att jag var vid liv.
Att jag kände smärta spelade ingen roll.
Vem var jag utan dramatiken?
Jag var Kikkan. Men det tog tid att förstå det.
Jag är glad över alla mina relationer Jag är tacksam för all stryk jag fått ta. Jag har lärt mig så jävla mycket av det.
Självklart finns det fortfarande stunder då jag vill sparka folk i magen. Men jag måste lära mig att ta mitt ansvar. Jag sa aldrig ifrån.
Jag tänker inte längre slänga över ansvaret på andra människor. Det var inte de som fick mig att må dåligt.
Jag får det säkert att låta som att jag mått dåligt hela mitt liv och att det inte varit annat än skit runtom mig. Så är det inte. Jag har levt ett jävligt lyckligt liv.
Men när jag väl slagit mig så jag har tappat fotfästet totalt och jag har låtit allt gå åt helvete.
I dag har jag så enormt mycket jävla vilja och kraft i mig.
Visst fan fumlar jag ibland i mörker och jag snubblar och slår mig.
och aldrig mera kommer igen. De står på samma ställe dag efter dag, år efter år. Gråter över samma saker, låter en och samma person krossa deras hjärtan. Gång på gång. De ger aldrig upp. De släpper aldrig taget.
De blir aldrig färdiga.
Jag själv faller på en sekund. Min värld blir svart och allt slocknar. Jag ger upp allt inom en minut. Jag kastar mitt liv åt helvete.
Men jag vet också att jag kommer ur det. Jag kommer ur det svarta väldigt tidigt. Jag låter mig själv ha ont. Jag plågar mig själv och låter det gräva i mig inifrån. Jag tvingar fram allt som gör ont.
Jag vänder mig till det som slår sönder mitt liv.
För om jag får slås sönder totalt, direkt. Så är jag färdig sedan. Det finns ingen käftsmäll som väntar bakom nästa hörn.
Jag blir färdig och släpper taget.
Och jag har massor av människor som står där bredvid och ser på när jag tar mig vidare.
Och vet du vad?
Det har du också.
Om du bara slutar blunda.
Image position
How to make a nice presentation
Choose photo
Choose one of your photos, preferably one depicting yourself or that describes you. Adjust the image position with the tools in the next step. If you want to change to photo for another one, use the image icon in the bottom left corner.
Write a text
What is interesting to know about you? To change to style of the text, click the text icon in the bottom left corner. If you change the color and the text is hard to read you can give it a put a white faded background.
My latest photos
Visa toppen
Show footer