Mitt namn är Simon, jag är 6 år Mina
ögon är svullna, jag kan inte se. Jag måste vara dum, jag måste vara
dålig. Vad kunde annars göra min far så arg? Jag önskar jag vore
bättre, jag önskar att jag inte vore så ful. Då kanske min mor
fortfarande ville ha mig. Jag kan inte göra något rätt, jag kan inte
alls prata. Annars är jag inlåst, hela dagen. När jag vaknar är jag
ensam, huset är mörkt. Mina föräldrar är inte hemma. När min mor kommer
hem försöker jag vara snäll. Då får jag kanske bara en smäll i kväll.
Jag hörde precis en bil. Min far är tillbaka från Charlies Bar. Jag hör
honom svära. Jag hör mitt namn. Jag trycker mig mot väggen. Jag
försöker gömma mig från hans onda ögon. Jag är så rädd. Jag börjar
gråta. Han hittar mig gråtande, han kallar mig fula namn. Han säger att
det är mitt fel att han plågas på jobbet. Han slår mig och skriker på
mig. Jag kan smita till slut, och springer mot dörren. Han har redan
låst den, och jag börjar stor gråta. Han tar tag i mig och slänger mig
mot den hårda väggen. Jag faller till golvet med mina ben som nästan är
brutna, och min far fortsätter kalla mig fula namn. Jag skriker
'Förlåt' men det är försent. Hans ansikte förvrids till okänslighet.
Värken. Smärtan. Igen och igen. Åh snälla Gud, förlåt mig. Snälla låt
det ta slut. När han äntligen slutar och går mot dörren ligger jag där
känslolös. Gråtande på golvet. Jag heter Simon. Jag är 6 år. I natt
mördade min far mig. Du kan hjälpa... Läser du det här och inte skickar
det vidare ber jag för din själ. För annars måste du vara en hjärtlös
människa som inte blir berörd av denna dikt. Och om du blir berörd, så
gör något.. Bryr du dig? Lägg in denna på din bilddagbok i sånna fall!
OM DU ÄR EMOT BARNMISSHANDEL

Annons

The photo has no tags

August 2009