March
Tuesday 7 February 2012 photo 2/6
![Läs Inte Prov i Fysik =/
Rymden
Asteroider kallas de småplaneter som kretsar kring solen, mellan Mars och Jupiters banor. Mellan 1801 och 1807 upptäcktes de fyra första asteroiderna, Ceres, Pallas, Juno och Vesta. Antalet asteroider i solsystemet med en diameter över 1 km uppskattas för närvarande till någonstans mellan 1,1 till 1,9 miljoner.[1] När asteroiderna först upptäcktes antog astronomerna att det var byggnadsmaterial till en planet som inte kunde samlas på grund av Jupiters gravitationsfält. Numera vet man att nästan alla asteroider är kollisionsfragment. Endast ett fåtal relativt stora finns kvar sedan de bildades ur planetesimalerna.
Meteor (av grekiska mete’oros, i luften befintlig) betecknar, i vid bemärkelse, varje fenomen i atmosfären, såsom dimma, moln, regn, hagel,regnbåge, stjärnfall med mera.[1] Det kan vara svävande partiklar, nederbörd eller fenomen av optisk eller elektrisk natur. Denna betydelse av ordet har givit upphov till begreppet meteorologi.
I inskränkt bemärkelse avses stjärnfall, det ljusstreck som kortvarigt syns på stjärnhimlen när en liten interplanetär kropp, en meteoroid, med hög hastighet faller in i jordatmosfären.
Ljusskenet uppstår på cirka 100 km höjd, när meteoroiden förångas vid kollision med luftmolekylerna. De flesta meteoroiderna når dock aldrig jordytan. De som når jordytan kallas meteoriter. Under en mörk och molnfri natt ser man normalt 5-10 meteorer i timmen.
De flesta meteoroider har sitt ursprung från kometer. I kometbanorna finns rester av kometen, en sk meteorström. Då jorden möter en meteorström uppstår en meteorskur, många meteorspår riktade från samma punkt på himlen
Meteoriter eller meteorstenar är fasta kroppar av utomjordiskt ursprung som smälts och eventuellt splittrats i jordens atmosfär och sedan nått jordens yta.
Så länge föremålet befinner sig ute i rymden kallas det för en meteoroid. Då den tränger in i jordens atmosfär bromsas den av luftmotstånd och friktion och ett ljussken bildas som kallas en meteor eller ett stjärnfall. Först om föremålet inte fullständigt förbränts i atmosfären och därmed når ned till jordens yta blir föremålet en meteorit. Man säger att meteoriten "slår ner". Vid stora meteoritnedslag kan nedslagskratrar bildas. Då geomorfologiska processer på jorden verkat på en nedslagskrater under lång tid återstår bara ett astroblem.
Meteoroider av alla storlekar kan också träffa andra himlakroppar än jorden (både sådana med eller utan skyddande atmosfär). Planeten Merkurius, några asteroider som har kunnat fotograferas av rymdsonder, vår egen måne och de flesta andra månar, visar alla upp en yta formad under en lång tid av bombardemang från rymden. Vid utforskningen av Mars med hjälp av rörliga, fotograferande robotar har några stenar på marken identifierats som meteoriter
En meteoroid (eller meteorid) är ett litet interplanetärt objekt av sandkorns- till klippblocksstorlek. Det synliga ljusspår som uppstår när en meteoroid passerar genom en atmosfär kallas meteor (i vardagligt tal "fallande stjärna"). Storleksmässigt finns ingen allmänt accepterad definition av en meteoroid, men den är större än interplanetariskt stoft och mindre än en asteroid. Brittiska Royal Astronomical Society använder gränserna 100 μm och 10meter i diameter.[1] Många meteoroider är delar av en större ström, ofta med ursprung hos en komet, vilka kan ge upphov till meteorregn när strömmen korsar jordens bana. Andra meteoroider är helt sporadiskt spridda.
En meteoroids beståndsdelar kan avgöras när de passerar jordens atmosfär genom att undersöka ljusspektrumet hos den resulterande meteoren. Deras påverkan på radiosignaler ger också information, vilket är speciellt användbart på dagtid när det annars är svårt att observera meteoroider. Mätningar har visat att meteorer kan vara snöbollsliknande objekt med en densitet bara en tredjedel av vattenis, medan andra nic](http://cdn08.dayviews.com/92/_u2/_u3/_u3/_u7/_u4/_u5/u2337451/10156_1328646487/Las_Inte_Prov_i_Fysik_Rymden_Asteroider_kallas_de_smaplaneter_som_kretsar_kring_solen_mellan_Mars.jpg)
|
Läs Inte Prov i Fysik =/
Rymden
Asteroider kallas de småplaneter som kretsar kring solen, mellan Mars och Jupiters banor. Mellan 1801 och 1807 upptäcktes de fyra första asteroiderna, Ceres, Pallas, Juno och Vesta. Antalet asteroider i solsystemet med en diameter över 1 km uppskattas för närvarande till någonstans mellan 1,1 till 1,9 miljoner.[1] När asteroiderna först upptäcktes antog astronomerna att det var byggnadsmaterial till en planet som inte kunde samlas på grund av Jupiters gravitationsfält. Numera vet man att nästan alla asteroider är kollisionsfragment. Endast ett fåtal relativt stora finns kvar sedan de bildades ur planetesimalerna.
Meteor (av grekiska mete’oros, i luften befintlig) betecknar, i vid bemärkelse, varje fenomen i atmosfären, såsom dimma, moln, regn, hagel,regnbåge, stjärnfall med mera.[1] Det kan vara svävande partiklar, nederbörd eller fenomen av optisk eller elektrisk natur. Denna betydelse av ordet har givit upphov till begreppet meteorologi.
I inskränkt bemärkelse avses stjärnfall, det ljusstreck som kortvarigt syns på stjärnhimlen när en liten interplanetär kropp, en meteoroid, med hög hastighet faller in i jordatmosfären.
Ljusskenet uppstår på cirka 100 km höjd, när meteoroiden förångas vid kollision med luftmolekylerna. De flesta meteoroiderna når dock aldrig jordytan. De som når jordytan kallas meteoriter. Under en mörk och molnfri natt ser man normalt 5-10 meteorer i timmen.
De flesta meteoroider har sitt ursprung från kometer. I kometbanorna finns rester av kometen, en sk meteorström. Då jorden möter en meteorström uppstår en meteorskur, många meteorspår riktade från samma punkt på himlen
Meteoriter eller meteorstenar är fasta kroppar av utomjordiskt ursprung som smälts och eventuellt splittrats i jordens atmosfär och sedan nått jordens yta.
Så länge föremålet befinner sig ute i rymden kallas det för en meteoroid. Då den tränger in i jordens atmosfär bromsas den av luftmotstånd och friktion och ett ljussken bildas som kallas en meteor eller ett stjärnfall. Först om föremålet inte fullständigt förbränts i atmosfären och därmed når ned till jordens yta blir föremålet en meteorit. Man säger att meteoriten "slår ner". Vid stora meteoritnedslag kan nedslagskratrar bildas. Då geomorfologiska processer på jorden verkat på en nedslagskrater under lång tid återstår bara ett astroblem.
Meteoroider av alla storlekar kan också träffa andra himlakroppar än jorden (både sådana med eller utan skyddande atmosfär). Planeten Merkurius, några asteroider som har kunnat fotograferas av rymdsonder, vår egen måne och de flesta andra månar, visar alla upp en yta formad under en lång tid av bombardemang från rymden. Vid utforskningen av Mars med hjälp av rörliga, fotograferande robotar har några stenar på marken identifierats som meteoriter
En meteoroid (eller meteorid) är ett litet interplanetärt objekt av sandkorns- till klippblocksstorlek. Det synliga ljusspår som uppstår när en meteoroid passerar genom en atmosfär kallas meteor (i vardagligt tal "fallande stjärna"). Storleksmässigt finns ingen allmänt accepterad definition av en meteoroid, men den är större än interplanetariskt stoft och mindre än en asteroid. Brittiska Royal Astronomical Society använder gränserna 100 μm och 10meter i diameter.[1] Många meteoroider är delar av en större ström, ofta med ursprung hos en komet, vilka kan ge upphov till meteorregn när strömmen korsar jordens bana. Andra meteoroider är helt sporadiskt spridda.
En meteoroids beståndsdelar kan avgöras när de passerar jordens atmosfär genom att undersöka ljusspektrumet hos den resulterande meteoren. Deras påverkan på radiosignaler ger också information, vilket är speciellt användbart på dagtid när det annars är svårt att observera meteoroider. Mätningar har visat att meteorer kan vara snöbollsliknande objekt med en densitet bara en tredjedel av vattenis, medan andra nickel- och järnrika meteoroider har hög densitet. En relativt liten andel meteoroider träffar jordens atmosfär vid en mycket flack vinkel och passerar ut i rymden igen vilket kan ge upphov till en spektakulär eldboll som färdas över himlen.
En komet (från grekiska ἀστήρ κομήτης (astēr komētēs), "hårstjärna", astronomisk symbol:☄) är en mindre himlakropp som kretsar runt solen. När den befinner sig tillräckligt nära solen framträder en synlig koma (atmosfär) eller en svans vilka båda främst uppstår på grund av effekten från solstrålning på kometkärnan. Kometkärnor är svagt sammanhållna samlingar av is, stoft och mindre stenpartiklar. Kärnan mäter mellan från några få kilometer till tiotals kilometer tvärs över
Annons
Visa toppen
Show footer