June
Tuesday 5 January 2010 photo 1/1
|
Texten ägnad Till m ina älskade kamrater:
Viktor
Jakob
Jonathan
Kim
Fridah
Mina älskade , hjärtliga vänner
Jag kunde lika gärna vara asfalt. Det är så jag känner det ibland. Grå, skrovlig, urlakad och helt jävla ointressant.
Säg mig, vem är den som ägnar marken man går på någon tanke. Ibland kanske någon njuter lite extra då ett par bara fötter får smeka den vita, ljumna sanden eller det gröna sommargräset. Men vem bryr sig om den fula, konstlade och intetsägande asfalten man går på.
Ibland önskar jag att jag var en härlig praktfull sommaräng, mitt uppe i sin fulla prakt. Jag vet att jag siktar alldeles för högt när jag tänker så. Visst finns det många vackra sommarängar bland oss. Jag är inte en utav dem. Jag är asfalt. Grå och trist. Hård och skrovlig. Ful.
Allt är bättre än att vara asfalt. En sammansatt massa som måste plattas till ordentligt för att den ska passa in.
Jag, tillplattad för att passa in. Tappade visst bort mig själv någonstans på vägen. Mitt forna jag försvann för all framtid under ångvältens bryska framfart. Fast för all framtid i tjärans händer. Fast för all framtid under fotsulorna på dem som all lycka fick och blev till en praktfull sommaräng.
En dag är det min tur.
Även de vackraste blommor är starka nog att växa genom asfalt.
Innanför det hårda skal som du skyddar dig mot omvärlden med,finns ett hjärta så mjukt som nyfallen snö.
Du har så många fina känslor inom dig som aldrig får en möjlighet att utvecklas.
Kärlekens verklighet skrämmer dig och därför är du så fruktansvärt rädd för att öppna dig.
Men någon gång blir även du fångad i känslornas nät och då vet jag att du kommer att ge det finaste som ges kan: Kärleken inom dig!
Den heliga anden kom ner över Jesus i en duvas skepnad, och en röst hördes från himlen: “Ni är min älskade son, ni är min utvalde."
Jag hoppas att ni tar till er denna text och minns den och även mej föralltid för jag vill att vi ska vara bästisar i all evighet , Jag älskar er .
Viktor
Jakob
Jonathan
Kim
Fridah
Mina älskade , hjärtliga vänner
Jag kunde lika gärna vara asfalt. Det är så jag känner det ibland. Grå, skrovlig, urlakad och helt jävla ointressant.
Säg mig, vem är den som ägnar marken man går på någon tanke. Ibland kanske någon njuter lite extra då ett par bara fötter får smeka den vita, ljumna sanden eller det gröna sommargräset. Men vem bryr sig om den fula, konstlade och intetsägande asfalten man går på.
Ibland önskar jag att jag var en härlig praktfull sommaräng, mitt uppe i sin fulla prakt. Jag vet att jag siktar alldeles för högt när jag tänker så. Visst finns det många vackra sommarängar bland oss. Jag är inte en utav dem. Jag är asfalt. Grå och trist. Hård och skrovlig. Ful.
Allt är bättre än att vara asfalt. En sammansatt massa som måste plattas till ordentligt för att den ska passa in.
Jag, tillplattad för att passa in. Tappade visst bort mig själv någonstans på vägen. Mitt forna jag försvann för all framtid under ångvältens bryska framfart. Fast för all framtid i tjärans händer. Fast för all framtid under fotsulorna på dem som all lycka fick och blev till en praktfull sommaräng.
En dag är det min tur.
Även de vackraste blommor är starka nog att växa genom asfalt.
Den heliga anden kom ner över Jesus i en duvas skepnad, och en röst hördes från himlen: “Ni är min älskade son, ni är min utvalde."
Jag hoppas att ni tar till er denna text och minns den och även mej föralltid för jag vill att vi ska vara bästisar i all evighet , Jag älskar er .
Comment the photo
Efterssom vi båda delar dessa texter känner jag att vi hör ihop, det var lixom meniingen att vi skulle träffas. Som ett mirakel....
Med väänliga hälsningar, din nyblivne bästa vän....
Kim.... ( mamma har sagt att man inte får säga efternamnet på internet)
<3
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/kimsegubben/435659738/
Visa toppen
Show footer