Wednesday 14 April 2010 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Skolan är lätt. Jag har lätt för mig. Jag tycker det är lätt. Det är aldrig svårt. Bara lite mindre lätt. Så brukar jag tycka och tänka.
Vad är det som stannar upp mig och får mig lat? Jo att man har drygat sig tillräckligt mycket för att skapa sig högar av läxor.
Jag får stå mitt kast så att säga men jag stör mig på systemet i dagens skola.
Det är mer fokus på att följa systemet än individen. Jag vet att varje elev på en skola inte mår bäst. Jag vet elever som har självmordstankar eller har haft.
Jag vet elever som går till skolan men bär på ångest.
Jag vet elever som går till skolan för att dom känner ett tvång.
Det finns inte någon elev som går till skolan med glädje, entusiasm eller nyfikenhet.
Det finns kuratorer på skolan. Vem pratar med dom? Inte jag.
Tystnadsplikt? Jo tjena.
Jag tycker att mycket fokus borde ligga kring personen i fråga och inte att den fullgör systemet som politikerna har lagt fram.
Jag tycker det ska finnas mer förståelse och ödmjukhet bland lärarna gentmot eleverna. En personkemi som gör att man kan förhandla med sin lärare.
Det ska inte behöva vara dom mest framgångna eleverna som vågar ändra provdatum med lärare. Även den meset blyga i klassen ska våga säga ifrån om den inte kan skriva två prov under loppet av en dag på en förmiddag innan lunchen.
Elevers prestationer ska inte värdesättas, bara hyllas.
Elevers brister ska inte vara negativa, utan man ska se en möjlighet. Vadå för möjlighet undrar du?
Jo en möjlighet i att det inte är kört. Att varje person kan utvecklas och bli bättre.
Det finns möjligheter i det mesta.
Skolan ska inte baseras på närvaro - den ska baseras på kunskap.
9 års skolplikt med att man ser till att befinna sig i skolan på utsatt tid.
Vad händer med kunskapen då?
Man går alltså till skolan - som lagen säger. Sedan kan man chilla?
Är det så det ska vara? Nej.
Elever ska inte ha press på sig men det ska finnas en drift inom varje person.
Den driften kan man slå på om man själv vill. Ingen annan kan göra det åt en.
Men om man mår dåligt? Har problem hemma eller vill ta livet av sig?
Hur gör man? Vart vänder man sig? Vem pratar man med?
Det är sådant som många ungdomar går runt och bär på.
Dagens organisationer som är till för att hjälpa elever ligger inte på en individnivå som jag skulle önska.
Man vill inte prata med en högskoleutbildad person som enligt papper är kvalificerad att prata med. Man vill prata med en som lyssnar på riktigt.
Jag är en som lyssnar på riktigt. Jag är den som i framtiden kommer starta upp ett nätverk för Sveriges ungdomar. Hit ska en ungdom, som du och jag kunna vända sig och få prata. Få prata av sig.
Jo för vad är det allra bästa? Att få tala med en som är i liknande åldersgrupp som en själv. Man får bättre kontakt och det blir inte lika stelt.
Så någon gång i framtiden ska BorderlineC starta upp det här.
Det är viktigt för den svenska välfärden att en glädje finns i lärandet. Kunskap är makt men den makten finns inte om en elev inte vill på riktigt.
Klassrum måste bytas ut. En miljö som går att studera i måste införskaffas.
Gör det kreativa? Samlas en dag och måla om i klassrummet för hand? Det behöver inte kosta 30 miljoner att förnya bänkar, stolar och skapa en god arbetsatmosfär.
Ingen ska behöva gå runt och bära på ångest heller. Skolan kräver att man gör det ena och det andra.
Samhället vill att man har MVG i allt.
Världen talar om att man måste vara på ett visst sätt för att nå sin framgång.
Ens föräldrar förlitar sig på en och ser univeristet hos en.
Men jag då? Personen. Människan. Individen. Vart kommer jag in i bilden?
Mina drömmar och mina tankar? Vad vill just jag?
Det är sådant som man inte får ta upp till ytan. Vi följer ju ett system så att säga. Ett system som hindrar fritt tänkande. Som hindrar att du som individ får följa dina drömmar. Det gör att du tar det första och bästa som erbjuds, inte vad du själv har valt. Hänger du med på vad jag menar?
Det ska inte behöva vara så. En lärare ska vara till för att lära. Betygen ska inte grundas på dålig personkemi mellan lärare och elev.
Införskaffa eximinatorer om så är fallet.
En lärare ska ha fokus på lärandet.
Elever ska våga ha något att säga till om. Elevråd finns. Ta till vara på det. Man behöver inte vara en god retoriker för att föra sin talan frammåt. Ni kan vara ett gäng med drivkraft och vilja. Det räcker gott och väl.
Man behöver inte våga för att säga ifrån till rektorn.
Jag är rebell. Jag är inte den som sitter och håller käften.
Är jag missnöjd så drar jag upp till rektorerna. Jag har skällt ut rektorn och tyckt att min hemkommun lägger ner onödigt mycket pengar på onödiga ting.
Skolan. Lärandet. Det är något som bör komma före pensionärer. Ursäkta mig men dom kommer ändå dö ändå. Vi ungdomar. Vi är framtiden.
Du som läser det här. Inser ni inte att alla politiker kommer bytas ut förr eller senare?
Säg inte att det inte skulle vara du som ersätter Anders Borg eller Statsminister Fredrik Reinfeldt.
Alla kan. Alla har möjlighet.
Samhället säger något åt dig men gör det du tycker känns rätt.
Vad känns bra för dig? Vad gynnar dig mest i längden?
Det är bara döda fiskar som följer strömmen.
Det jag menar är att man inte alltid behöver "go with the flow" för att bli accepterad, omtyckt och populär. Tvärtom. Man kan bryta mönstret och man kan gå sin egna väg. Man kan bygga stigar men det finns ingen genväg. Genvägen är ditt tänkande men vägen har ingen genväg.
I slutändan är det du som står där och gör ditt val.
Inte mamma eller pappa.
I slutändan är det du som är vuxen nog att skicka in blanketten för arbetslöshetsersättning eller sjukpenning.
Kom ihåg att ta dig själv i första hand. Först då kan du ta hand om andra när du vet vart du har dig själv
//KingOfKingshill
Vad är det som stannar upp mig och får mig lat? Jo att man har drygat sig tillräckligt mycket för att skapa sig högar av läxor.
Jag får stå mitt kast så att säga men jag stör mig på systemet i dagens skola.
Det är mer fokus på att följa systemet än individen. Jag vet att varje elev på en skola inte mår bäst. Jag vet elever som har självmordstankar eller har haft.
Jag vet elever som går till skolan men bär på ångest.
Jag vet elever som går till skolan för att dom känner ett tvång.
Det finns inte någon elev som går till skolan med glädje, entusiasm eller nyfikenhet.
Det finns kuratorer på skolan. Vem pratar med dom? Inte jag.
Tystnadsplikt? Jo tjena.
Jag tycker att mycket fokus borde ligga kring personen i fråga och inte att den fullgör systemet som politikerna har lagt fram.
Jag tycker det ska finnas mer förståelse och ödmjukhet bland lärarna gentmot eleverna. En personkemi som gör att man kan förhandla med sin lärare.
Det ska inte behöva vara dom mest framgångna eleverna som vågar ändra provdatum med lärare. Även den meset blyga i klassen ska våga säga ifrån om den inte kan skriva två prov under loppet av en dag på en förmiddag innan lunchen.
Elevers prestationer ska inte värdesättas, bara hyllas.
Elevers brister ska inte vara negativa, utan man ska se en möjlighet. Vadå för möjlighet undrar du?
Jo en möjlighet i att det inte är kört. Att varje person kan utvecklas och bli bättre.
Det finns möjligheter i det mesta.
Skolan ska inte baseras på närvaro - den ska baseras på kunskap.
9 års skolplikt med att man ser till att befinna sig i skolan på utsatt tid.
Vad händer med kunskapen då?
Man går alltså till skolan - som lagen säger. Sedan kan man chilla?
Är det så det ska vara? Nej.
Elever ska inte ha press på sig men det ska finnas en drift inom varje person.
Den driften kan man slå på om man själv vill. Ingen annan kan göra det åt en.
Men om man mår dåligt? Har problem hemma eller vill ta livet av sig?
Hur gör man? Vart vänder man sig? Vem pratar man med?
Det är sådant som många ungdomar går runt och bär på.
Dagens organisationer som är till för att hjälpa elever ligger inte på en individnivå som jag skulle önska.
Man vill inte prata med en högskoleutbildad person som enligt papper är kvalificerad att prata med. Man vill prata med en som lyssnar på riktigt.
Jag är en som lyssnar på riktigt. Jag är den som i framtiden kommer starta upp ett nätverk för Sveriges ungdomar. Hit ska en ungdom, som du och jag kunna vända sig och få prata. Få prata av sig.
Jo för vad är det allra bästa? Att få tala med en som är i liknande åldersgrupp som en själv. Man får bättre kontakt och det blir inte lika stelt.
Så någon gång i framtiden ska BorderlineC starta upp det här.
Det är viktigt för den svenska välfärden att en glädje finns i lärandet. Kunskap är makt men den makten finns inte om en elev inte vill på riktigt.
Klassrum måste bytas ut. En miljö som går att studera i måste införskaffas.
Gör det kreativa? Samlas en dag och måla om i klassrummet för hand? Det behöver inte kosta 30 miljoner att förnya bänkar, stolar och skapa en god arbetsatmosfär.
Ingen ska behöva gå runt och bära på ångest heller. Skolan kräver att man gör det ena och det andra.
Samhället vill att man har MVG i allt.
Världen talar om att man måste vara på ett visst sätt för att nå sin framgång.
Ens föräldrar förlitar sig på en och ser univeristet hos en.
Men jag då? Personen. Människan. Individen. Vart kommer jag in i bilden?
Mina drömmar och mina tankar? Vad vill just jag?
Det är sådant som man inte får ta upp till ytan. Vi följer ju ett system så att säga. Ett system som hindrar fritt tänkande. Som hindrar att du som individ får följa dina drömmar. Det gör att du tar det första och bästa som erbjuds, inte vad du själv har valt. Hänger du med på vad jag menar?
Det ska inte behöva vara så. En lärare ska vara till för att lära. Betygen ska inte grundas på dålig personkemi mellan lärare och elev.
Införskaffa eximinatorer om så är fallet.
En lärare ska ha fokus på lärandet.
Elever ska våga ha något att säga till om. Elevråd finns. Ta till vara på det. Man behöver inte vara en god retoriker för att föra sin talan frammåt. Ni kan vara ett gäng med drivkraft och vilja. Det räcker gott och väl.
Man behöver inte våga för att säga ifrån till rektorn.
Jag är rebell. Jag är inte den som sitter och håller käften.
Är jag missnöjd så drar jag upp till rektorerna. Jag har skällt ut rektorn och tyckt att min hemkommun lägger ner onödigt mycket pengar på onödiga ting.
Skolan. Lärandet. Det är något som bör komma före pensionärer. Ursäkta mig men dom kommer ändå dö ändå. Vi ungdomar. Vi är framtiden.
Du som läser det här. Inser ni inte att alla politiker kommer bytas ut förr eller senare?
Säg inte att det inte skulle vara du som ersätter Anders Borg eller Statsminister Fredrik Reinfeldt.
Alla kan. Alla har möjlighet.
Samhället säger något åt dig men gör det du tycker känns rätt.
Vad känns bra för dig? Vad gynnar dig mest i längden?
Det är bara döda fiskar som följer strömmen.
Det jag menar är att man inte alltid behöver "go with the flow" för att bli accepterad, omtyckt och populär. Tvärtom. Man kan bryta mönstret och man kan gå sin egna väg. Man kan bygga stigar men det finns ingen genväg. Genvägen är ditt tänkande men vägen har ingen genväg.
I slutändan är det du som står där och gör ditt val.
Inte mamma eller pappa.
I slutändan är det du som är vuxen nog att skicka in blanketten för arbetslöshetsersättning eller sjukpenning.
Kom ihåg att ta dig själv i första hand. Först då kan du ta hand om andra när du vet vart du har dig själv
Comment the photo
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/kingofkingshill/452855397/