Friday 29 June 2007 photo 54/54
|
"Let them up mothefuckers" drömmen att se virvelvinden Iggy Pop live besanades med råge, då jag var en av dom som fick stå brevid honom (+resten av Stooges) och röja på peace & Loves största scen. Festivalminne som jag sent ska glömma! http://www.myspace.com/iggyandthestooges RECENSION AFTONBLADET: Det handlar inte alls om Iggy och The Stooges. Det handlar om Iggy och låtarna. Av de delarna blir man bara knockad av en. Plocka bort Iggy och det blir stillbild. De andra, de som gör att det här får kall-as en The Stooges-konsert, står statiska. De låter föreställningen bestå av endast låtarna och den där absurt slimmade sextioåringen. Men han vill festa. Jävlar, vad Iggy Pop vill festa. Han springer, skriker, dansar, flamsar, ramlar och hoppar från scenen. Han är extatisk. Han är glatt vansinnig. Två överspända roddare försöker paniskt hålla upp allt han välter, förgäves. Efter en halvtimme bestämmer han sig. Han beordrar scenstormning. Han skriker ”fuck you!” till vakterna som vägrar släppa upp fler än ett drygt tiotal åskådare. Han låter sig kramas genom hela ”Real cool time” och ”No fun” och utropar sedan: – This is a rock gig! Not a fucking nazi gathering!(rättelse, "not a fucking gestapo gathering") RECENTION EXPRESSEN: Allra längst fram, bland skrikande 14-åringar och tältluktande hårdrockare står jag när Iggy och Stooges mullrar i gång med ”Loose”. Iggy är som en påfågel och tiger i en och samma kropp. Jeansen smiter åt, han slår sig för bröstet och hans bara överkropp ålar sig i spasmer, han morrar, juckar mot scengolvet och stärkarna, slänger respektlöst runt micken i golvet, voffar som en hund och låter sig dresseras av en scenarbetare som nästan håller Iggy i mikrofonsladden som koppel. Iggy är ett jävla djur. Han står över alla lagar, han tar upp publiken på scen hur mycket han vill. Och bandet – det viktiga bandet – misshandlar sina instrument totalt och kastar sina låtar på oss i publiken som att vi också vore hungriga djur och låtarna var köttstycken från en Francis Bacon-tavla. Jag möter Iggys blick när han är nere i scendiket och joxar och precis då inser jag hur enkel matematiken är: Man vet ingenting om rock ’n’ roll – nej förresten, musik överhuvudtaget – förrän man har sett Iggy Pop och Stooges live. Quetzala Blanco
Annons