November
Sunday 14 February 2010 photo 2/2
|
Precis när du sa det. När du sa det för några veckor sedan, så trodde jag verkligen att det fanns hopp för mig, och för dig, för oss... Men jag blev osäkrare och osäkrare för varje dag och tillslut så läste jag det du skrivit, med klartext, och trodde att allt var slut. Inget skulle gå, allt skulle skita sig igen, som vanligt.
DU förklarade sedan för mig att du inte visste, du visste inte riktigt vad du ville eller kände. Jag sa att det var okej, och undrad bara hur jag skulle bete mig för du vet hur jag känner, och borde veta hur svårt det känns när den andre inte känner samma sak tillbaka. Jag vet verkligen inte hur jag ska bete mig.
Jag förstår inte vad jag ska göra. Jag ignorerade det ett tag, försökte, men det är svårt att hålla sig i styr när känslorna väller fram som varma floder av kärlek. Du sa det i klarspråk jag förstod men trodde att allt hopp för att det någonsin skulle ske var borta.
Vi pratade om det, och det kändes som om vi kom fram till massa bra saker. Att jag skulle ta det lugnare förstod jag av din text, men att prata om det kändes ändå bra... Sen läste jag igen att jag orsakat dig att gråta en hel kväll, vilket gav mig dom största skuldkänslorna jag någonsin haft, tror jag.
Jag vill bara att du ska vara lycklig, inget annat. Inte min, inte hans, inte hennes utan bara lycklig. Det är allt jag vill. Jag frågade om du ville träffas i helgen, men ditt svar var att du var upptagen, och ville sedan spendera alla hjärtans dag ensam. Självklart är det okej, som sagt jag vill bara att du ska vara lycklig.
Men när jag sedan återigen läser och ser att du skriver att du mått sådär, och att det troligen var för att du inte hade någon att fira alla hjärtans dag med... Så förstod jag inte riktigt vad du vill. Var det en pik till mig att du verkligen inte vill ha mig, någonsin? Eller var det en pik att du ångrat dig? Och inte vågat säga till? Var det kanske en pik att du bestämt dig för att du faktiskt älskar mig?
Jag vet inte hur jag ska tolka det, och det dödar mig.
Jag vet inte hur jag ska göra, allt bara skiter sig.
Jag har vetat så lång tid, min kärlek till dig är vid.
Jag har velat ha dig hos mig, så löser allting sig.
Men det jag vill mest av allt, är sammtidigt väldigt varmt som kallt.
Det ända jag vill, det skiter sig.
Och det är att du ska Älska mig.
DU förklarade sedan för mig att du inte visste, du visste inte riktigt vad du ville eller kände. Jag sa att det var okej, och undrad bara hur jag skulle bete mig för du vet hur jag känner, och borde veta hur svårt det känns när den andre inte känner samma sak tillbaka. Jag vet verkligen inte hur jag ska bete mig.
Jag förstår inte vad jag ska göra. Jag ignorerade det ett tag, försökte, men det är svårt att hålla sig i styr när känslorna väller fram som varma floder av kärlek. Du sa det i klarspråk jag förstod men trodde att allt hopp för att det någonsin skulle ske var borta.
Vi pratade om det, och det kändes som om vi kom fram till massa bra saker. Att jag skulle ta det lugnare förstod jag av din text, men att prata om det kändes ändå bra... Sen läste jag igen att jag orsakat dig att gråta en hel kväll, vilket gav mig dom största skuldkänslorna jag någonsin haft, tror jag.
Jag vill bara att du ska vara lycklig, inget annat. Inte min, inte hans, inte hennes utan bara lycklig. Det är allt jag vill. Jag frågade om du ville träffas i helgen, men ditt svar var att du var upptagen, och ville sedan spendera alla hjärtans dag ensam. Självklart är det okej, som sagt jag vill bara att du ska vara lycklig.
Men när jag sedan återigen läser och ser att du skriver att du mått sådär, och att det troligen var för att du inte hade någon att fira alla hjärtans dag med... Så förstod jag inte riktigt vad du vill. Var det en pik till mig att du verkligen inte vill ha mig, någonsin? Eller var det en pik att du ångrat dig? Och inte vågat säga till? Var det kanske en pik att du bestämt dig för att du faktiskt älskar mig?
Jag vet inte hur jag ska tolka det, och det dödar mig.
Jag vet inte hur jag ska göra, allt bara skiter sig.
Jag har vetat så lång tid, min kärlek till dig är vid.
Jag har velat ha dig hos mig, så löser allting sig.
Men det jag vill mest av allt, är sammtidigt väldigt varmt som kallt.
Det ända jag vill, det skiter sig.
Och det är att du ska Älska mig.
Jag är ledsen, ska vi knulla i cam?
Mvh
Alarik von Hofsten
Men hoppas att detta är ett av dom få fall då det inte är så!
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/kirzakh/443073936/
Visa toppen
Show footer