september
måndag 19 januari 2009 bild 1/5
|
Jag får lov att få ur mig detta nu... Får lov berätta det. Äter upp mig innifrån! Förlåt att det blev så mycket och så mycket ego och så mycket negativt.
Plötsligt inser jag att jag har förflyttat mig ljusår
Plötsligt inser jag hur ensam jag känner mig
Plötsligt inser jag att jag satt upp barriären
Jag har satt upp barriären som gör att ingen kan se hur ensam jag känner mig
barriären som gör så att ingen kan se hur sårad jag blir
barriären som gör så att jag inte undrar om andra ser på mig och funderar varför hon beter sig så
barriären som gör så att jag känner mig som alla andra
barriären som gör så att jag inte känner mig så grå
Jag är så tömd på enerig, jag orkar inte finnas till. Låt mig få ligga här och gå in i mig själv. Låt mig få bli egoistisk och låta mig bli centret för mig egen olycka.
Jag önskar jag kunde byta bort mitt förflutna, mitt mörka. Så kanske jag inte skulle känna mig så här. Då kanske jag skulle känna att jag duger som jag är.
Jag ville inte vara ett maskrosbarn... Jag ville ju bara vara ett vanligt barn. Som ville gå hem från skolan. Som inte var nervös för att se vad som väntade hemma. Jag ville inte höra att jag var värdelös och jorde allt fel. Jag ville inte höra att jag var ful! Jag ville inte känna den där andedräckten som sa att du druckit. jag ville inte bli dragen i håret och slagen. Gör man så mot en liten flicka? Förstår du inte vad du jort!? Jag hatar dig för allt... Men samtidigt kan jag inte hjälpa att tycka synd om dig då du är så sjuk. Mina känslor för dig är så blandade. Jag blir GALEN! Jag kan inte lämna de bakom mig och gå vidare. Jag tänker på de varje dag! Jag ville bara vara trygg... Vara älskad... Då vi äntligen lämnade dig väntade många timmars ensamhet. Jag vet att det inte kunde göras nått åt det. Men det har satt sina spår oxå. Inte förrens förra året förstod jag varför jag kände så. Separations ångest... Jag klarade helt enkelt inte o vara själv så mycket och ta hand om lilla syster. Samidigt man gick igenom allt hemma då vi fortfarande var kvar hos dig blev jag kallad ful och förådd även i skolan. Jag jorde så gott jag kunde för att passa in...
Efter år av negativ energi och negativa tankar kan jag iaf vara ensam. Och är oftast ensam. Det tar så mycket på krafterna att vara social ibland. Att försöka inte göra bort sig. Så jag sitter oftast ensam...
Plötsligt inser jag att jag har förflyttat mig ljusår
Plötsligt inser jag hur ensam jag känner mig
Plötsligt inser jag att jag satt upp barriären
Jag har satt upp barriären som gör att ingen kan se hur ensam jag känner mig
barriären som gör så att ingen kan se hur sårad jag blir
barriären som gör så att jag inte undrar om andra ser på mig och funderar varför hon beter sig så
barriären som gör så att jag känner mig som alla andra
barriären som gör så att jag inte känner mig så grå
Jag är så tömd på enerig, jag orkar inte finnas till. Låt mig få ligga här och gå in i mig själv. Låt mig få bli egoistisk och låta mig bli centret för mig egen olycka.
Jag önskar jag kunde byta bort mitt förflutna, mitt mörka. Så kanske jag inte skulle känna mig så här. Då kanske jag skulle känna att jag duger som jag är.
Jag ville inte vara ett maskrosbarn... Jag ville ju bara vara ett vanligt barn. Som ville gå hem från skolan. Som inte var nervös för att se vad som väntade hemma. Jag ville inte höra att jag var värdelös och jorde allt fel. Jag ville inte höra att jag var ful! Jag ville inte känna den där andedräckten som sa att du druckit. jag ville inte bli dragen i håret och slagen. Gör man så mot en liten flicka? Förstår du inte vad du jort!? Jag hatar dig för allt... Men samtidigt kan jag inte hjälpa att tycka synd om dig då du är så sjuk. Mina känslor för dig är så blandade. Jag blir GALEN! Jag kan inte lämna de bakom mig och gå vidare. Jag tänker på de varje dag! Jag ville bara vara trygg... Vara älskad... Då vi äntligen lämnade dig väntade många timmars ensamhet. Jag vet att det inte kunde göras nått åt det. Men det har satt sina spår oxå. Inte förrens förra året förstod jag varför jag kände så. Separations ångest... Jag klarade helt enkelt inte o vara själv så mycket och ta hand om lilla syster. Samidigt man gick igenom allt hemma då vi fortfarande var kvar hos dig blev jag kallad ful och förådd även i skolan. Jag jorde så gott jag kunde för att passa in...
Efter år av negativ energi och negativa tankar kan jag iaf vara ensam. Och är oftast ensam. Det tar så mycket på krafterna att vara social ibland. Att försöka inte göra bort sig. Så jag sitter oftast ensam...
Kram
18 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/kissecat/321313331/
Visa toppen
Visa sidfoten