Friday 1 August 2008 photo 1/1
|
Jag vill bara vara utan att förklara.
____________________________________________
Tanken skrämmer mig att kampen om att tillhöra något hjärta blivit förenklat.
Känslan av press är kväljande.
förståelse skiftas med ditt egoistiska leverne.
fingrar i halsen tar ytligt bort pressen och trycket inuti.
jag gör det svårt,
vad finns det då för dold mening med att leva?
Bubblor av obekvämlighet växer varje gång du drar upp det här igen.
För varje gång växer sig bubblorna till bristningsgränsen och allt kommer tillslut spricka ch flyta ut som en kletig sörja bestående av otillräcklig sanning.
en rädsla av att förklara när ingenting är ihållande.
Jag släcker lampan för att kunna finna ron att fundera i det djupa och oändliga mörkret, där inga självklara svar finns.
Men du, du tänder lampan gång på gång.
En stämpel i Pannan, och jag klassas som ett beroendeframkallande problem.
ett problem som växer ikapp med bubblorna.
ett problem som är nära bristningsgränsen för vad det klarar av.
ett problem som sakta förlorar sitt egendomliga och unika syfte av att bara finnas till.
ett problem som vill känna smaken av total självständighet
och smaka den beska lärdomen när saknaden till någon att dela livet med blir för stor.
Kärleken är ett gift och gör skada.
det är en drog med skiftande biverkningar.
med obeskrivlig vånda vill du få fram outvecklad information med långa vassa klor som lämnar öppna oläkta sår.
Det skrämmer mig mer att veta att du alltid finns där vad än jag gör,
än att varje snedsteg skulle vara en risk.
Efter din plötsliga beundran blir jag blyg och larvigt osäker.
en oförklarlig impuls av att sticka kniven i hjärtat våldtar min kropp,
allt för att ha en ursäkt till att vårda och behålla det för en stund.
allt för att kunna slicka såren i mitt egna lilla hörn.
Det är så mycket instängda känslor jag vill göra utlopp för,
men platsen och tiden är inte rätt.
vårdslöshet av livets levnadsvillkor härjar i min kropp.
Det flimrar i blicken var gång jag höjer mitt mål.
Bland blåbärsris och Hallonbuskar rinner tårarna blandat med oron för oss.
<Kixon>
(har förstått tjusningen att sitta på fik o skriva, man får verkligen in mer inspiration.)
De som orkat läsa Texten bevisar sin tålmodighet med att skriva "Jordgubbar" som kommentar. :] allt för att testa hur stressade ni egentligen är.
____________________________________________
Tanken skrämmer mig att kampen om att tillhöra något hjärta blivit förenklat.
Känslan av press är kväljande.
förståelse skiftas med ditt egoistiska leverne.
fingrar i halsen tar ytligt bort pressen och trycket inuti.
jag gör det svårt,
vad finns det då för dold mening med att leva?
Bubblor av obekvämlighet växer varje gång du drar upp det här igen.
För varje gång växer sig bubblorna till bristningsgränsen och allt kommer tillslut spricka ch flyta ut som en kletig sörja bestående av otillräcklig sanning.
en rädsla av att förklara när ingenting är ihållande.
Jag släcker lampan för att kunna finna ron att fundera i det djupa och oändliga mörkret, där inga självklara svar finns.
Men du, du tänder lampan gång på gång.
En stämpel i Pannan, och jag klassas som ett beroendeframkallande problem.
ett problem som växer ikapp med bubblorna.
ett problem som är nära bristningsgränsen för vad det klarar av.
ett problem som sakta förlorar sitt egendomliga och unika syfte av att bara finnas till.
ett problem som vill känna smaken av total självständighet
och smaka den beska lärdomen när saknaden till någon att dela livet med blir för stor.
Kärleken är ett gift och gör skada.
det är en drog med skiftande biverkningar.
med obeskrivlig vånda vill du få fram outvecklad information med långa vassa klor som lämnar öppna oläkta sår.
Det skrämmer mig mer att veta att du alltid finns där vad än jag gör,
än att varje snedsteg skulle vara en risk.
Efter din plötsliga beundran blir jag blyg och larvigt osäker.
en oförklarlig impuls av att sticka kniven i hjärtat våldtar min kropp,
allt för att ha en ursäkt till att vårda och behålla det för en stund.
allt för att kunna slicka såren i mitt egna lilla hörn.
Det är så mycket instängda känslor jag vill göra utlopp för,
men platsen och tiden är inte rätt.
vårdslöshet av livets levnadsvillkor härjar i min kropp.
Det flimrar i blicken var gång jag höjer mitt mål.
Bland blåbärsris och Hallonbuskar rinner tårarna blandat med oron för oss.
<Kixon>
(har förstått tjusningen att sitta på fik o skriva, man får verkligen in mer inspiration.)
De som orkat läsa Texten bevisar sin tålmodighet med att skriva "Jordgubbar" som kommentar. :] allt för att testa hur stressade ni egentligen är.
Comment the photo
Hmm, jag har nog inte ätit några jordgubbar i sommar :O shit det är verkligen alltid något jag missar vajre sommar..
nejmen! fy skäms på dig! inga jordgubbar! nu går du o köper de sista som finns på marknaden! BUMS! :O :P
haha:P
kärleken är inte allt här i världen, finns så mycket andra problem med;)
18 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/kixon/246013865/